Sidor

fredag 10 februari 2012

Vi hästmänniskor i ett nötskal

Jag ligger ju hemma och är sjuk. Har lite feber och är väldigt snuvig.

Varför är de så att trots att man är sjuk så går man ut till stallet och där ändå flera timmar.
Nu är ju inte jag dödsjuk eller har magsjuka. Men trots att man känner sig slut och skulle helst skulle jag bara vilja vila i soffan så går jag ut till stallet och är där i 3 ½ timma.
Myste med alla hästarna och red 2 av dom. Man va lite sämre när man kom in än när man gick ut, men de
spelar som ingen roll. De finns inget bättre att va där ute med dessa djur. Vi i ett nötskal, för om de är bra för hälsan då man är sjuk och febrig kan jag inte hålla med om. Men de bryr man sig inte om. Inte jag iaf.

Man kanske ser de på olika sätt, men som jag försöker förklara för mina arbetskamrater och ibland familj, när dom inte fattar att om de händer hästen något som gör att man måste va hemma från jobbet. Att hästarna är precis som barn. Om dom blir sjuk så  kan dom inte ta hand om sig själv, vi måste va där att se till att dom äter dricker. Får sin medicin i tid. Vi måste se till att dom rör på sig så att inte magen stannar av.
Hur ska man kunna göra detta när man är på jobbet? Speciellt då man har eget stall utan någon som kan hjälpa en. Jag menar inte att jag klagar utan jag har ju valt att ha hästarna hemma på min gård. Jag tar allt ansvar själv och vet att jag har vänner i byn som kan hjälpa till. MEN de är mina djur återigen, mitt ansvar som då är i första hand min uppgift att se till att dom får de dom behvöer. Vare sig jag är sjuk, eller att dom är sjuk.

När jag bodde i stan så kunde jag och många andra som hade häst ringa till varandra och be att man skulle ta hand om varandras hästar när man va sjuk eller skadat sig. Självklart så ställer man upp för varandra. Men de som hände för mig blev lite att man blev bekväm. Jag visste att de fanns dom som skulle ställa upp så de blev ibland en ond cirkel. Men allt de tänket är borta nu, och jag tar mer en gärna hand om mina hästar. I vilket skick jag än är i. Då jag fick en låsning i ryggen som brukar spöka för mig till och från, så kan jag inte bära tungt. Tex, vatten hinkar eller hö påsar. Dom gångerna som är nu 2 gånger på 1 år så har jag gjort iordning allt men Simon har fått bära sakerna på plats.

Att ha hästarna hemma har bara gjort de bättre för mig. Man har insett vilket lugn man får själv. Eftersom man sköter allt på sitt sätt. Man vet att hästarna har det bra. Jag har fått lära mig att ta ännu mera ansvar och sen har jag gått in i hästtönt livet som många tycker att man ska kalla de (folk som inte håller på med hästar alltså) jag är hellre i stallet en fredagkväll än att åka iväg och fest tex. De finns inget bättre än att på kvällen fara ut på en härlig ridtur och bara mysa med dom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar