Mina tankar

Jag vet att vi alla är olika som individer och har olika förutsättningar.

Jag vet att alla inte kan vara tuffa, modig, envis och rättvis när det kommer till att uppfostra hästar

Jag vet att alla inte kan vara lika engagerad med sina hästar.

MEN... jag förstår inte att man tar sitt ansvar och gör det som är bäst för hästen..

Köper man en häst som är svår, svår att hantera, rida eller både och. Är man rädd och känner att man inte klarar av det tycker jag att man är stark och otroligt klok om man väljer att be om hjälp. För att be om hjälp kan vara jätte svårt för vissa.

Jag är otroligt envis och inte rädd när jag sitter där uppe. När jag var yngre så kom många gånger folk fram och frågade om jag kunde vara rodeo och försöka lösa problemen med deras ponny/häst. Då den bockade, stegrade eller stack med deras ryttare. Jag sa alltid ja. Många gånger höll jag på att trilla av och slita som ett djur fick jag göra för att tillslut vinna över hästen och få hästen till att bli kontrollerbar. Men vem säger att det är rätt ? Jag menar inte att man ska vara som mig, för jag håller med om att det är inte smart alla gånger. Men med min envishet, och kanske mod om jag får säga så, så har det funkat. En av ponnysarna på in förra klubb slängde av hans ryttare varje gång hon skulle fatta galopp. I ren dumhet. Hon var både ung och obalanserad så hon hade ingen chans att sitta kvar. Så hennes mamma kom fram och fråga om jag kunde sitta upp och pröva. Jag pröva, och vi for in i väggarna, han stack, han bocka, han slängde sig. Men till slut gav han sig. Han tog galoppfattningen om och om igen för att sedan funka med sin ryttare på ryggen. Hennes mamma har även sagt för ett litet tag sen, "det var du som gjorde att hon kunde galoppera på honom". Jag är kanske inte lika rädd livet som många andra. Och återigen, jag vet inte om det är smart, men jag tycker nånstans inte att man ska ta på sig detta ansvar med dessa djur om man inte känner att man behärskar det.

Alla kan vi vara osäker, alla kan vi vara rädda för någonting kring dessa djur. Så detta är inget påhopp till er som har haft lite problem med hästar. Det jag vill påpeka är dessa hästmänniskor som har rädsla, och problem när man sitter där eller står vid marken och inte ber om hjälp när det verkligen inte går.

En häst som kanske behöver mycket motion, som bockar lätt eller brallar. Har lite mycket hjärnspöken. En sån häst SKA inte longeras flera gånger i veckan, den ska inte få promenader, den ska inte bli ompysslad istället för motionerad. Jag anser att dessa hästar med otroligt mycket energi ska arbetas arbetas och återigen arbetas. Om dom longeras som man eg helst bara ska göra nån enstaka gång i månaden pga av slitage. Så ska dom spännas in och få arbeta samtidigt.

Jag tror att man ofta glömmer att hästar testar sin ryttare. Trots flera år under samma ryttare så komemr dom att kolla av knapparna. Så bockar din häst, brallar till. Korrigera och visa att du bestämmer och fortsätt rida precis som om inget har hänt då vet hästen att den inte kan komma undan, men den kommer säkert pröva igen och igen för att kolla av dig på ryggen. Men med samma ridning och samma repetering så brukar testing perioden ta slut. Ge inte upp, och känner ni er osäkra och hellre låter hästen lalla på en volt eller vila än att få hästen till att må bra och få rätt motion.. ta hjälp. För ingen är sämre bara för att man ber om hjälp.