Besviken på mig själv

Jag har varit otroligt besviken på mig själv under denna sommar.
Varför? Jo för att jag hade sett framemot denna sommar med mycket träning och bara fortsätta utvecklas och ha roligt tillsammans med Oscar. Men det känns som att jag inte alls har gjort det jag själv strävat efter.

Jag är så som person att då jag mår dåligt, är ledsen eller ja är deppad på grund av något så kan inte jag göra något under press, jag behöver bara få göra mitt och göra det i lugn och ro för att annar går det bara åt pipan. Tex, när min mormor dog för 2 år sen så ramlade min värld samman. Jag hade sett fram emot mycket träning och sommaren 2010 skulle bli min och Bavvans! Men istället så klarade jag inte av att packa in hästen för att fara och träna och ha press på mig att det skulle gå bra eller att prestera. Jag ville bara sitta på häsrtyggen och slappna av, jobba i skogen och ibland bara skritta ut barbacka för att det är det jag behöver då jag inte är hel.

Under denna sommar har det gått riktigt dåligt på jobbet, så dåligt att jag många gånger har varit ledsen då man kommit hem. Vilket ger mig ingen ork att ens tänka på att träna med hästarna, utan jag rider själv och gör det utan press och annat så jag inte ska bli beviken eller få höra att man är kass.
När Jossan gick bort blev det för mycket, det kändes som sista droppen.. när jag då gav Oscar 10 dagars väl förtjänt vila och skulle sätta igång honom igen, hade han stor svullnad på sitt ena knä.. Allt detta har gjort att man nånstans har känt som att man gått på halvfart. Vilket var det sista jag ville, men jag är bara människa och hur mycket jag än vill med hästar så kommer jag inte kunna köra på fullt ut 110% alla dagar alla veckor alla månader alla år..

Min blogg heter i framgång och motgång.. vilket inte bara handlar om att hästen var stel, bråkig i galoppen, seg, spänd osv. För motgångarna sitter även i oss som ryttare. Detta är min blogg som handlar om mig och mina hästar. Deras motgångar, mina motgångar.. men VÅRA framgångar.