Sidor

onsdag 11 mars 2015

Make up your own mind

Att vara ensam och inte ha någon att dela sitt liv med är väldigt nyttigt. Att få vara ensam och lära känna sig själv på egna fötter där man inte har någon att leva efter, utan varje dag får du ta egna beslut och göra sakerna för dig egen skull. Är något som kan vara en bergodalbana. Men i slutändan så är det bara givande.

Jag la ut en bild på min instagram förra veckan där jag skrev Love Life.
Där jag fick många reaktioner kring att man tyckte det var underbart att höra dom orden från mig.
Ja det tog ett tag, minns inte ens när jag kunde säga det sist. Men så är känslan. Sen kommer det komma dagar då jag inte känner så. Det kommer komma stunder då jag går två steg bakåt. Men det är då jag ska gå tre steg fram. Bakslagen behövs för att man ska växa. Dom behövs för att man ska
lära känna sig själv.

Något jag har märkt en stor förändring på mig själv under dessa månader. Är att jag försöker vara en bättre människa. Som skapar sina egna uppfattningar och åsikter. Inte lyssna på vad andra säger eller tycker. För vad är man för person om man får åsikter om en person som du inte ens har pratat med eller umgåtts med.

Jag vill alltid att folk ska tycka bra om mig. Jag blir ofta ledsen och grubblar länge om jag får veta att någon eller några inte tycker om mig eller pratar skit om mig då jag kanske inte ens känner dessa personer. Det är väl en nackdel när man går ur relationer. Jag kan inte säga att jag har varit en ängel mot vissa ex i efterhand. Men det är när hämndhjärnan tar över. Man får veta att den ena säger en massa skit ja då vill man inte vara sämre och ska skydda sig själv med att berätta dåliga saker om den personen istället.

Men detta är något jag försöker tänka annorlunda kring nu. I en av mina tidigare relationer när vi separerade så skötte ingen av oss korten så snyggt. Men idag försöker jag istället för att säga dem elaka sakerna trots besvikelsen o ilskan så vill jag ändå honom väl. Jag vill att han ska hitta sin lycka och hans kärlek i livet. Man glömmer bort ibland att tänka på dom sidorna man föll för den personen. Den personen som du inte har högt upp på listan just nu har du en gång fallit för och hade en tanke på att leva med.

Jag tror att när man kommit dit jag är idag, kan man börja inse sina fel. Stå för dom även fast det är svårt. För jag får fortfarande kämpa och har en lång bit kvar. Men jag är stolt över mig själv över vart jag är på väg med mig själv.

Walle

Allt flyter på med Walle, vi har haft två hoppträningar där vi har utvecklats med stora steg.
Han är ridbar ute och ja vi är i harmoni!
Det verkar som att det behövdes mycket tid för att han skulle landa och nu äntligen känns det som att han är mer "mogen" än någonsin.

Här under våren blir det att åka och hopptävla. Jag kommer nog vara mer nervös än hästen. Han hoppar allt medans jag kommer knappt ihåg hur man gjorde. Haha, nä så illa är det inte. Jag är rätt så duktig faktiskt. Trots att det är 3 år sen jag hade regelbundna hoppträningar.
Det känns spännande i alla fall. Frågan kommer då, ska han fortfarande säljas? Jag har tagit bort annonsen. Jag ska jobba mer med honom och få lite resultat på honom. Lägga ut honom till sommaren igen så får vi se vad som händer.

Jag älskar honom, och utan honom vet jag inte vars jag hade tagit vägen när jag var i botten i höstas.



tisdag 10 mars 2015

Time Flies By

Vet inte hur många gånger jag har suttit här nu senaste dagarna och tänkt att nu ska jag skriva.
Men så har tröttheten kommit ikapp och det har inte blivit av helt enkelt.

För några helger fick jag ett bakslag.
Det blev för mycket känslor för mycket av allt och jag var återigen i botten ett litet tag för att sen vakna på söndagen och bara känna att nä Emelie kliv upp. Ett bakslag är okej, det är väl en del av hela processen?

Sagt o gjort och ja på måndagen så var allt som vanligt känslomässigt. Glad, njuter av livet och fortsätter att jobba på att få ihop mitt hjärta.

Veckorna har flugit förbi i alla fall och dem senaste har varit väldigt givande tillsammans med Walle.
Kommer inlägg om det senare.

Ett kort inlägg men det kommer fler idag!

fredag 20 februari 2015

Speak your mind

Något jag har lärt mig dem senaste månaderna är att alltid säga det du har på hjärtat. Så länge det är något som du behöver prata om eller något som du verkligen måste säga till en annan person.
Jag tror att många är rädd för att säga vad man tycker och tänker många gånger. Det kan vara i relationer, familjen och bland vänner.
Jag vet att det är så, för jag har själv varit en sån person. Man vågar inte säga det  man menar o känner egentligen, eftersom man är rädd hur personen ska reagera.

Men samtidigt. Kan man kalla sig själv för en ärlig människa om man inte kan säga det man tycker o tänker? Sen finns det gränser! Finns stora gränser på VAD man säger och mest om HUR man säger dom. Jag gillar ärliga och öppna personer. Det är såna som fastnar lätt hos mig och blir personer som jag vill umgås med. Men tex jag tycker inte om när personerna ifråga är ärliga och öppna men saknar ödmjukheten till andra människor.

Jag säger ofta att jag är en ärlig och öppen person. Öppen är jag, men ärlig ja till största delen men fortfarande så jobbar jag med situationer där jag måste lära mig att vara ärlig och som rubriken säker Speak my mind.

Sen jag blev singel har jag kämpat med att göra mycket om inte allt för min egenskull. Fick en bra kommentar av en vän här på bloggen. Lär dig att älska dig själv först.

En kansig vecka

Förutom min konstiga upplevelse igår med min hälsa så hände det en "olycka" i måndags på jobbet.
Där jag skulle göra en lagning och det sista man gör då är att ta sandpapper för att släta till ytan på balken. Det som händer då är att det var rätt så bra tryck på produktionen. Så det var rätt så stressigt.
Vilket gjorde att jag tog i lite extra och drog lite väl hårt bakåt och såg inte flisan som stack upp.

Woops en 5 centimeters lång träbit rakt in i handen och nu pratar vi inte under skinnet. Utan jag såg bara en lite bit som stack ut vilket i min hjärna sa "det är ju bara en liten bit" men när jag drog så hände det ingenting. Den satt fast och djupt. När jag sen biter ihop och bara drar då märker jag att ju mer jag drar så kommer bara mer ut.. den tog aldrig slut. När det väl är ute släpper adrenalinet och lilla Emelie svimmar nästan! Men ett plåster på och jag fick direkt berättat för mig att "om det blir blått åker du in." "svullet och pulserande smärta" åk in direkt..

Ja det blev svullet och tummen gjorde ont och gör fortfarande ont men jag har inga problem som att det gör för ont för att använda den eller så.

Tur i oturen kanske!
Här kommer bild i alla fall


 
Tänk er att den där biten var inne i handen. Man såg inte mer än den yttersta biten som stack ut..
Jag var dock Wonder women som drog ut den själv!

Bilderna får tala för sig själv

 
 






 
 

Återigen Gör om Gör rätt

Som jag har skrivit tidigare så har jag ganska fullspäckat schema på vardagarna.
Vilket har satt sina spår. Jag vet själv att jag sover för få timmar varje natt. Ärligt så är det fortfarande svårt att somna ensam. Är en del tankar och grejer som kommer i vägen när man ska försöka sova.
Men jag kämpar på och sen jag började träna har det blivit bättre. Har lättare att somna av utmattning men timmarna är fortfarande alldeles för få.
Så mina rutiner måste ändras då jag fick en spark i rumpan igår.

Fick ont i huvudet efter lunch, tänkte att jag skulle skynda mig med att ta värktablett eftersom jag har lätt för migrän. Jag tog den och efter ca 1 timma blev jag super trött. Jag höll på att somna vad jag än gjorde. Fick värmeslag och fick tungt att andas. Men vid 2 fikat la jag mig i soffan i 10 minuter och mådde mycket bättre. Men efter ett tag så kom den där känslan som säger. Har jag magsjuka eller WTF är detta..

Så vid 3 fanns det ingen återvändo. Toan blev min kompis för en stund och allt jag hade ätit fick komma upp och min energi var ännu lägre nu än vad den var innan.
Väl hemma vid kl fyra så kändes det som att det var dags igen men jag la mig i soffan och sov. Sov lite till och lite till. Vaknade vid 8. Hade fortfarande ont i magen och i huvudet. Fick i mig endast ett par klunkar vatten och sen sov jag igen. Vaknade igen vid 22 och va vaken en stund. Men exakt samma känsla. Fick knappt i mig vatten nu och kände att jag bara ville sova.
Så jag sov ända tills klockan 9 idag. Mycket piggare men svag i kroppen.
Åkte på affären och tänkte att nu ska jag testa magen. Köpte lite mat o fil som skulle vara snällt för magen och drack även vätskeersättning. Ingenting har kommit upp. Är inte dålig i magen och är bara svag men inte illamående. Matlusten finns och ja jag är som vanligt förutom att det känns som att man har gått in i en vägg.

Så jag ringde sjukvårds rådgivningen. Berättade om min livsstil just nu. Berättade om mina mat rutiner och sömn och ja allting. Det var precis det jag trodde eftersom jag kunde räkna bort magsjuka och migrän..
Jag har fått vätska och salt brist så att min kropp har sparkat bakut.

Ja jag sover väldigt dåligt, ja jag äter dåligt. Eller jag äter men jag äter för få mål per dag.
Vilket jag skäms lite över. Det är inte för att jag inte vill äta. Bara det att jag vill inte äta för mycket nu när jag tränar, och ja jag vet jag behöver äta för att orka bygga och ha energi. Men jag vet inte. Jag kan bara ärligt säga att jag har slarvat. Så nu ska jag och min goda vän Johannes som jag tränar ganska ofta med som hjälper mig o Sandra sätta oss ned och göra ett schema till mig så att fröken Sandström här kanske börjar skärpa sig. Fan det var så mycket lättare att sköta allt sånt här när man var tillsammans med någon. När man är själv så tänker man inte så mycket på att se till att få i sig det man behöver osv. Man äter när man äter helt enkelt. Men nu är det skärpning.
Blir att göra ett nytt tidschema om när jag ska träna och hur jag ska äta. Känner mig som ett barn igen. Men kanske lika bra.. gör om gör rätt..