Sidor

onsdag 7 januari 2015

Önskar att du var min mamma

Alla har alltid någon speciell i sitt liv som man har någon speciell relation med. Det kan vara en vän, mormor, farfar, pappa, mamma, pojkvän. Ja ni förstår vars jag vill komma.

Jag har under mina 25 år haft några få människor som gjort stora intryck på mig och fått en stor plats i mitt hjärta. En av dom är Cia. Cia träffade jag 2011 på ridskolan i Sikeå.
I början hade vi inte så mycket att göra med varandra mer än att vi blev kollegor. Men ju mer tid vi spenderade tillsammans så blev hon mer och mer en nära vän. Jag började hjälpa henne med hennes hingst. Som hon senare kastrerade och vi började utbilda och tävla honom säsongen 2013.

Cia blev min stöttepelare när jag hade det svårt i relationen till min mamma och till personen jag levde med då. Hon var en av dom få jag kunde prata med och hade alltid goda råd och hennes sätt att handskas med saker är för mig imponerande.

Cia kallar jag idag och min bonus mamma. När jag ska förklara henne för andra som inte vet vem hon är säger jag bara "det är min bonus mamma".

Vi har perioder då vi pratar jätte mycket i telefon med varandra och perioder då vi knappt hörs. Men det betyder aldrig att vi inte tycker om varandra mindre eller så. Vi vet att vi har varandra ändå!

Cia är en speciell person, på många sätt. Hon är väldigt framåt och precis som mig kan säga vissa saker innan man tänker efter. Jag diggar henne! Men jag vet att det finns en del som inte klarar av hennes personlighet (precis som för mig) vilket har visat sig genom åren sen jag träffade henne. Där jag har behövt se denna underbara människa som ALLTID tar alla andra före sig själv bli behandlad illa av folk i våran omgivning. Det finns ingen som hon, och jag hoppas jag får vara med i hennes liv och tvärtom i många många år till.

Det är svårt att förklara allt jag känner för Cia, men allt jag kan säga är att hon är som en mamma för mig. Jag älskar henne och önskar att hon var min mamma. För då skulle jag ha världens bästa mamma!

tisdag 6 januari 2015

Tankarna snurrar

Känns bra att sitta här och känna hur mina fingrar ivrigt flyger över tangenterna faktiskt.
Var ett tag sen man hade ett sug av att skriva av sig.
Jag är inget proffs på att skriva ordentligt med stora ord och en massa styckesindelningar.
Men det här är jag och jag skriver verkligen bara det jag känner för.

Sitter inte här för att man ska verka proffsig eller så. Man får ta mig för den jag är helt enkelt.
Lite fel stavelser och lite konstiga meningar men, jag kommer ändå alltid till poängen.

I det tidigare inlägget vill jag bara förtydliga att det handlar om en häst där jag blivit tillfrågad att rida och visa hästen till annonsbilderna. Där det då senare efter att det var bestämt att jag skulle göra detta blev sagt att min typ av ridning inte borde lyftas fram då jag inte duger till på grund av hur Walle går i form.

Är det någonting som jag inte riktigt klarar av så är det att få ta skit av människor när jag vet att
jag inte är värd att behöva ta den skiten. När jag vet att jag inte har gjort något fel eller får skulden för något som någon annan har gjort tillexempel.
Jag blir arg, ledsen och väldigt sårad när man ger mig kritik. Jag tar emot den och jag försöker jobba med den för att komma vidare och bli bättre.
Men det kan vara svårt.

En sådan här gång ser jag det inte som en vettig kritik. Eftersom att om man har följt mig och min resa med Walle dessa två år så vet man exakt vad som gäller med hans förutsättningar och våra brister och det vi jobbar med dagligen. Till och med en av dom som har ringt och varit intresserad av Walle har följt min blogg i flera år, alltså även tiden med Oscar. Förstod hur det låg till med Walles form osv. Och ALLA som har hört av sig på hans annons har jag varit ärlig "jag är inte tillräckligt duktig för honom" Så lågt självförtroende har jag när jag rider min egna häst.

Under hela mitt liv har jag aldrig känt mig duktig på något annat än hästar. 2012 var mitt år. Det var året jag glänste med min Oscar, jag fick uppleva så mycket känsla uppe på hästryggen. Jag kände att jag var verkligen duktig på något! Jag kunde prestera både på hemmaplan och borta.
Utan hästarna hade jag nog inte varit här idag. Jag hade nog haft stora problem, och som min pappa har sagt. "Jag är glad att du har haft hästarna, även om det har kostat". För han vet lika väl som mig att utan hästarna hade jag gett upp för länge sen.
Vid varje svek, varje gång det har känts som att man har velat ge upp har jag haft hästarna att tacka för att jag klivit upp varenda morgon. Speciellt under mellanstadiet och högstadiet. Men även idag är dom lika betydelsefulla för mig. Vilket skrämmer mig att jag måste sälja en del av mitt hjärta. Men får inte glömma att jag har kvar den andra delen. Bavvan!
Det är inte bara arbetskamrater, inte för mig. Det är känslan och kontakten mellan två olika individer.


Förändringens tider

Allting kan vända på väldigt kort tid. När man minst anar det så kan livet vändas upp och ner och
som för mig som hade allt jag ville ha står idag ensam, utan jobb, hästen till salu och vet inte vad framtiden har att erbjuda.

Har under senaste veckan sovit konstant. Varit vaken några få timmar där gym och stallet har gjorts sen har soffan eller sängen varit min vän. Motivationen är noll och jag ser inte fram emot någonting.

Självförtroendet är i botten i allting just nu.

Att behöva sälja sin bästa vän för att man inte har råd gör ont. VÄLDIGT ont. Men när man inte har råd att träna och utvecklas som man vill så finns det ingen annan utväg. Walle är svår för mig och det har jag stått för. Jag säger aldrig att jag är bäst, störst eller vackrast. Jag ser mina brister och försöker jobba med dom. Men att få höra av någon som säger att på grund av att hur Walle rids så får jag inte
finnas med på bild på en annons för att min ridning inte ska lyftas fram gör mig oerhört ledsen.

Det är inte bara på grund av mig att Walle rör sig i den formen som han gör. Eftersom att dom tidigare hästarna jag har haft visar det motsatta. Är man så okunnig som ryttare att man dömer ryttaren och inte förstår hästens förutsättningar. Jag är riktigt ledsen i denna stund då mitt självförtroende redan är i botten kring min häst då jag vet att JAG inte har förutsättningarna för att fixa våra brister då min ekonomi inte finns.

Mannen i mitt liv var Oscar. Och jag tror inte jag kommer hitta en sådan häst igen.
Men alla som såg oss vet att jag kan rida, vet att jag har kunskapen. Sen att man köper sig en svår häst och att man tar sig ibland vatten över huvudet och får inga resultat. Är det bara jag det händer för? Nej det är det inte. Men det betyder inte att jag är en dålig ryttare.
Varför ska vi häst människor vara så elaka mot varandra. Lyft varandra istället och peppa varandra..
Sluta vara så avundsjuk på varandra och gläds åt allas framgångar och förstå motgångarna.






Han är så oerhört saknad!

lördag 18 oktober 2014

Blandade känslor

Efter Erica träningen har jag blandade känslor. Jag har valt att pröva olika metoders träning på Walle då jag vill hitta av det rätta. Och efter Ericas träning igår går tankarna rätt så ivrigt.
För att förklara mina tankar så måste jag gå tillbaka till mitt tänk från att jag bytte stall.

När jag och Walle flyttade till det privata stallet nära ridskolan hade jag ett upplägg, en tanke och ett mål. Vilket man kan läsa om på tidigare inlägg. Jag fick själv läsa om dessa inlägg efter träningen och fundera över vad jag har gjort och hur jag har tänkt.

Jag och Walle har kommit långt, men som vanligt blir jag för ivrig och går flera steg för fort fram och då faller vi tillbaka ännu mer. Jag orkar inte riktigt förklara mer än att jag har beslutat mig för att backa bandet ännu mer. Gå tillbaka till min tanke och min plan. Min häst - min känsla.

Walle är 11 år på papper, han har under sina år fått lära sig mycket och han kan mycket. Men vad hjälper det då ridningen mellan momenten saknar grunder... ja det är som att rida en unghäst ibland. Balans och takt..

Jag var lite ledsen när jag gick från träningen. Det är jobbigt att veta hur mycket jobb det är och jag har inte pengarna för att kunna åka in och träna i stan. Nu får vi fler tränare till klubben men som det känns nu kan jag inte blanda in fler i min hjärna. Jag måste inse att jag besitter kunskap och erfarenhet som gör att jag inte behöver tro att jag inte kan fixa det och lyssna på min egna känsla.

Hade det inte varit för att Walle ger tillbaka så mycket hade jag nog gett upp helt. Hade jag pengarna hade han fått åka till en beridare. Men det har jag inte.. För visst det skulle vara väldigt skönt att få honom "fixad". Vi är långt ifrån klara men jag vet att det kommer bli så bra när det blir bra! Och som sagt Walle ger så mycket kärlek och tacksamhet tillbaka varenda dag i stallet. Vilket gör att jag inte kan ge upp det här. Men självklart tycker jag att det är jobbigt.

Maj 2013

torsdag 9 oktober 2014

Ikväll är det dags

Det var över en månad sen jag skrev något här. Men lite uppdatering ska ni och jag själv få :)

Jag fick som sagt en medryttare på honom som har varit och är fantastisk. Vi har även fått en fin relation till varandra och pratar ibland flera gånger per dag. Man skulle kunna säga att tack vare henne har jag haft någon att bolla idéer angående Walle hur vi ska jobba honom och vad vi ska fokusera på. Första veckorna i september då hon började så beslutade vi oss om samma sak jag gjorde innan, att han skulle vara ganska kravlös ute och avsluta på banan ifall att han fick sina psyko utbrott.

Jag har tränat för en ny tränare, en tjej som jag själv har tävlat mot och många skulle säkert tycka det var konstigt att man inte tränar för någon som har "gjort" mer i sina hästdagar osv. Men jag behöver goda ögon som kan hjälpa oss med grunder och få oss starka där innan jag ens vill börja tänka på alla rörelser. Vilket har varit toppen. Jag har ridit för henne en gång och min medryttare en gång. Vi båda är super nöjd. Hon är det vi behöver just nu och jag är tacksam för att hon finns och vill hjälpa oss.
Sen med tiden kanske vi inte tycker att det ger på samma sätt men det får vi ta då. Alla ögon är just nu för mig väldigt värda!

Har även börjat hoppträna min kuse. Han är lika speedad varenda gång. Ska byta bett nu då han har visat sig bli väldigt på nu när han har kondition och mer styrka.

Jag har varit utomlands en vecka. Riktigt skönt! Så då har Walle varit i Sandras händer. Vilket har fungerat kanon. Hon fick hoppträna och dressyrträna medan jag var borta. Hade det varit för några år sedan hade jag sagt nej. Bara jag ska träna osv. Men jag vill att han ska hållas igång hela tiden och då är det bara bra för Sandra att hon tränar istället för mig och få ännu mer knappar på honom.
Under tiden jag var borta så hade vi sagt att vi skulle börja med uteritterna igen nu när han är i bättre kondition. Sandra hade fått ett tips av en annan i stallet om vad vi kan göra när han börjar med sina grejer ute. Vilket hon snappade åt sig och det har tydligen fungerat. Jag prövade första gången igår och jag kan väl säga att fortsätter det så här så kommer han inte att vara ett problem ute längre.
Att en sån liten "manöver" var så svår att komma på själv. Men man blir lätt hemmablind.

Ikväll är det dags för första Erica träningen!! Jag är peppad! Har inte tränat för henne sen i maj så jag hoppas hoppas att hon ser skillnad och det jobb som jag och Sandra har lagt ned på honom :)

torsdag 4 september 2014

Medryttare

Igår hade jag en tjej som skulle komma och pröva Walle för att se om hon skulle vilja börja rida honom regelbundet.

Det känns som att jag har på senaste tiden på bloggen bara skrivit att allting går så bra osv. Vilket ibland kan ses som att det är en "fasad". Men ärligt talat, det går så himla bra just nu. Känslan är riktigt bra och jag hoppas verkligen att det här ska fortsätta.

Sandra som hon heter har haft häst tidigare men har under några år ridit andras hästar. Hon är kunnig och framförallt ödmjuk och vill mycket. Vi  gick till ridhuset då ridskolan hade lektioner ute. Han visade upp sina sidor då han är spänd, avslappnad och skvätt rädd. Vilket jag tycker är bra så att man får en känsla av hur han är och hur man ska göra för att hjälpa honom. Sandra red jätte fint, mjukt och Walle såg väldigt trevlig ut.

Jag hade lagt det här med medryttare åt sidan då jag inte har hittat någon lämplig och trodde inte att det skulle finnas någon i det här lilla samhället som KAN rida på den nivån jag är ute efter och är kunnig. Men så hörde hon av sig och jag blev väldigt glad.

När jag satt i bilen på väg hem så hade jag ett leende över hela ansiktet. Gud vad glad och lättad jag är! Nu kan jag fokusera på Walle på ett helt annat sätt. Han kommer gå 5-6 dagar i veckan och nu kommer det att hända saker! :)

När Sandra red fick jag också flera gånger rysningar för hur vacker och snygg häst man har. När man inte är van att se någon annan rida honom och sällan får se honom röra sig i arbetet så är det lika förbluffande varenda gång.
Ikväll är det hoppträningen, jag är taggad!! :)

onsdag 3 september 2014

Några pass

Dagarna går och jag har så fullt upp att jag glömmer bort att sitta här för att uppdatera er och mig själv om hur det  går. :)

Har några pass jag skulle vilja berätta om. Det ena var när vi red ut för att skritta ute i ca 30 min precis som min plan har varit nu att när jag rider ut så är det noll krav och bara hitta en sorts trygghet i honom. Han var ganska spänd och vid flera tillfällen ville grabben vända och springa hem. Men tjurskalle till Emelie så fick han aldrig övertaget och vi kunde skritta i skogen och faktiskt njuta av att få vara ute i naturen med en avslappnad walle. Jag prövade dock att trava sedan och det var inte lika lätt. Spänd häst  x 1000 så jag valde att vända och rida till ridklubben och tog intervaller längst fyrkantspåret på utebanan. Vilket gick riktigt bra och det var skönt att vi fick oss en uteritt på 30 min och 15 minuter galoppträning på ridbanan.

Under lördagen så hade jag planerat in att jag skulle inviga ridhuset för första gången sen vi flyttade till det nya ridhuset. Jag ville se mig/oss i speglarna och se hur hans form har förändrats. Och såklart min sits och hållning. Passet var riktigt bra och det var oerhört roligt att se skillnaden på hans form och för första gången på länge så växlade jag upp samlingen och bad mr W att sätta sig mer på bakbenen i galoppen och traven i mindre och större volter/rörelser. Mums så fin han var! Det här ska vi absolut fortsätta med!

Sen vill jag tacka Hanna för ett tips om att springa med honom ute. Vilket jag prövade för första gången i måndags. Sprang 30 minuter med honom och han var riktigt nöjd och avslappnad. Att ha matte vid sin sida som skyddar honom från allt som kan äta upp honom verkar funka. Förutom dom gånger han blir rädd då han bokstavligt talat försöker hoppa upp i knä på en. :)