När det inte går längre

Denna vecka har varit så upp och ner. Varenda dag har det varit något som gjort att jag fått ändra om planering, ridning och ja inte bara kring hästarna det har varit rätt mycket denna vecka.
Men ändå har jag hållit humöret uppe och gjort det bästa av allting, ändrat på planeringen kring Walle och allt har som ändå fungerat. Trots mycket omstrukturering.

Men idag kunde jag inte hålla igen längre. Från början...

Igår morse kring halv 7 på morgonen ringer en granne och säger att våra hästar är påväg mot E4an.
Dom hade alltså tagit sig ur beteshagen. Varför kan man undra sig men jag kommer till det senare.
På 1 minut var både jag och min sambo i bilen och for iväg. Hästarna stod och åt på en stor åker med lika mycket mat som den dom hade hemma. När vi klev ut ur bilen får dom syn på hästarna på andra sidan vägen och springer dit. Men Snabb som Simon var så körde han och ställde bilen mitt på vägen med djupa diken på sidan så att dom förhoppningsvis INTE skulle vilja ta sig förbi.

När Walle får syn på oss som kommer och går börjar han trava och får med sig dom andra hästarna till oss. Direkt då ser jag att Walle är ordentligt halt. Men jag tänker inte mer på det och vill bara få in dom i sin hage igen. Vi lagar hagen som dom hade sprängt.. Vi kan konstatera att dom har blivit skrämd av något eller iallafall någon av hästarna har blivit rädd och dragit igenom hagen.
Dom har inte gått längst vägarna utan har direkt sprungit över alla åkrar och då hamnat på andra sidan byn. Väl tillbaka i hagen låter jag hästarna vara för dagen. Jag kände dock igenom dom och inga sår eller värme kunde hittas eller kännas.

Jag valde att longera och kunde då konstatera att Walle inte är halt i högersida men i vänster är det väldigt tydligt. MEN det är svårt att se om det är fram eller bak, för mig kändes han halt i båda benen då han inte ville kliva på med baken och linkade fram.
Så med råd av tränare och veterinär. Boxvila 3 dagar med promenader då vi hoppas på BARA en sträckning, typ lårkaka. Så är han halt på onsdag i longeringen så får vi ringa efter veterinär eller åka in på direkten. Känns super trist, och jag kunde som sagt inte hålla tillbaka tårarna. Inte för att jag tror att det kommer gå åt pipsvängen mer bara för att det blev droppen för allt som varit denna vecka. Så håll tummarna för oss!