Sidor

fredag 20 februari 2015

Bilderna får tala för sig själv

 
 






 
 

Återigen Gör om Gör rätt

Som jag har skrivit tidigare så har jag ganska fullspäckat schema på vardagarna.
Vilket har satt sina spår. Jag vet själv att jag sover för få timmar varje natt. Ärligt så är det fortfarande svårt att somna ensam. Är en del tankar och grejer som kommer i vägen när man ska försöka sova.
Men jag kämpar på och sen jag började träna har det blivit bättre. Har lättare att somna av utmattning men timmarna är fortfarande alldeles för få.
Så mina rutiner måste ändras då jag fick en spark i rumpan igår.

Fick ont i huvudet efter lunch, tänkte att jag skulle skynda mig med att ta värktablett eftersom jag har lätt för migrän. Jag tog den och efter ca 1 timma blev jag super trött. Jag höll på att somna vad jag än gjorde. Fick värmeslag och fick tungt att andas. Men vid 2 fikat la jag mig i soffan i 10 minuter och mådde mycket bättre. Men efter ett tag så kom den där känslan som säger. Har jag magsjuka eller WTF är detta..

Så vid 3 fanns det ingen återvändo. Toan blev min kompis för en stund och allt jag hade ätit fick komma upp och min energi var ännu lägre nu än vad den var innan.
Väl hemma vid kl fyra så kändes det som att det var dags igen men jag la mig i soffan och sov. Sov lite till och lite till. Vaknade vid 8. Hade fortfarande ont i magen och i huvudet. Fick i mig endast ett par klunkar vatten och sen sov jag igen. Vaknade igen vid 22 och va vaken en stund. Men exakt samma känsla. Fick knappt i mig vatten nu och kände att jag bara ville sova.
Så jag sov ända tills klockan 9 idag. Mycket piggare men svag i kroppen.
Åkte på affären och tänkte att nu ska jag testa magen. Köpte lite mat o fil som skulle vara snällt för magen och drack även vätskeersättning. Ingenting har kommit upp. Är inte dålig i magen och är bara svag men inte illamående. Matlusten finns och ja jag är som vanligt förutom att det känns som att man har gått in i en vägg.

Så jag ringde sjukvårds rådgivningen. Berättade om min livsstil just nu. Berättade om mina mat rutiner och sömn och ja allting. Det var precis det jag trodde eftersom jag kunde räkna bort magsjuka och migrän..
Jag har fått vätska och salt brist så att min kropp har sparkat bakut.

Ja jag sover väldigt dåligt, ja jag äter dåligt. Eller jag äter men jag äter för få mål per dag.
Vilket jag skäms lite över. Det är inte för att jag inte vill äta. Bara det att jag vill inte äta för mycket nu när jag tränar, och ja jag vet jag behöver äta för att orka bygga och ha energi. Men jag vet inte. Jag kan bara ärligt säga att jag har slarvat. Så nu ska jag och min goda vän Johannes som jag tränar ganska ofta med som hjälper mig o Sandra sätta oss ned och göra ett schema till mig så att fröken Sandström här kanske börjar skärpa sig. Fan det var så mycket lättare att sköta allt sånt här när man var tillsammans med någon. När man är själv så tänker man inte så mycket på att se till att få i sig det man behöver osv. Man äter när man äter helt enkelt. Men nu är det skärpning.
Blir att göra ett nytt tidschema om när jag ska träna och hur jag ska äta. Känner mig som ett barn igen. Men kanske lika bra.. gör om gör rätt..

lördag 14 februari 2015

Valentine

Kärlekens dag idag. Lite onödigt och sjukt att det ska behövas en speciell dag då man ska visa dom man tycker om kärlek. Nä det ska man göra ändå i mina ögon.

Men eftersom vi människor är så lätt påverkade av omgivningen så har jag självklart också det lite speciellt ikväll. Jag och mina två vapendragare ska äta god mat och sen åker dom på eget håll och jag ska möta upp goa vänner som inte heller har någon att fira kärlekens dag med och festa loss lite istället.




fredag 13 februari 2015

We all move on but we never forget

Livet går vidare i olika former och vi tar olika vägar genom livet.

Jag har mycket i bagaget som gör att jag har svårt att släppa vissa saker.
För det är precis som min rubrik säger. Även om livet går vidare är det vissa saker som man ALDRIG glömmer.

Jag är en grubblare, men försöker jobba med det. För jag vill inte vara så. Man förlorar bara själv på att sitta och grubbla ned sig själv i en massa saker om varför osv.

Min äldsta och bästa vän sa igår "jag är så jäkla stolt över dig" Första tanken är varför? Men sen när vi pratade ett tag till så känner jag själv. Jag har kommit långt med mig själv. Jag lever för mig själv och gör det som är bäst för mig och ingen annan. Jag trodde aldrig jag skulle vara där jag är idag.

Men fortfarande finns mycket kvar som fortfarande kan ge mig återfall av tårar, besvikelse och sorg.

Däremot känner jag att så får det vara. Tills den dagen jag inte behöver gråta över det längre.
Alla har vi olika sätt att jobba med oss själva. Vissa stänger av och vissa tar tag i allting och bara försöker komma vidare. Jag försöker hitta ett mellan läge.

En fråga jag har fått många gånger är "Varför pratar du aldrig om din mamma?" Senaste tiden är detta en fråga som ofta ramlar in. Ja ett svar. Finns inte så mycket att säga.
Man har bara en mamma, min lever, hon gjorde dock ett val när jag var 10 år att lämna mig och min pappa. Hon valde där och då vad som var viktigare än oss och speciellt vad eller vem som är viktigare än mig. Hennes egna dotter. Så jag efter många många år av tårar, hopp och kärlek till min mamma bestämde mig för att jag mår bättre utan henne. Vi ses kanske totalt 10 gånger per. pratar med varandra i telefon 1 gång i månaden då hon ringer. För hur det än är.
Jag är uppvuxen i ett missbruk jag är så glad att min pappa fanns vid min sida och gav mig 50% av min tid som barn och tonåring en trygg och säker uppväxt medan min mamma och hennes sambo gav mig en otrygg och ja fruktansvärd uppväxt. Jag älskar min mamma och när det händer något finns jag där som alltid. Men när det är lätt för många att säga "glöm och gå vidare" Dra ett sträck över allting så du och din mamma kan ha en relation igen. Då svarar jag "Vi alla går vidare. Men vi kommer aldrig att glömma"


Just keep on going

  Liver rullar på och vardagen ser väldigt lika ut måndag till fredag.
Jobb - häst - gym - promenad - sova.

Ett utmärkt schema för mig och eftersom jag inte har någon att komma hem till (som jag inte heller vill ha) så har jag nu börjat jobba extra 2 kvällar i veckan på ridskolan för att få in mer pengar. Så jag kan börja spara och när Walle är såld kommer allt kännas mycket lättare ekonomiskt.

Har börjat rida en häst som heter Amadeus en gång i veckan också. En liten häst på kanske 155 cm som är tävlad upp till msvC och är ett riktigt charmtroll! Red han i onsdags i ridhuset första gången och jag säger bara, gud vad roligt det var! Så vi får se vad som händer med oss i framtiden då Walle har åkt. Men det känns riktigt roligt.

Träningen med mig själv har blivit en drog. Har en del planer nu med mig själv och min träning.
På söndag kväll ska mitt första konditions pass gå av stapeln. Sen blir det löpning 2 gånger i veckan till att börja med. En runda på några kilometer där jag ska bättre på tiden för varje gång.  Då kanske jag kommer tycka detta är roligt.
Har ökat väldigt mycket i vikt fort på gymmet och igår prövade jag att maxa mig själv i mark. Blev 90 kg och med facit i hand har jag endast tränat mark under 6 pass tidigare. Så detta var riktigt grymt!
Nu är 100 målet! Bara för att jag vill pressa mig själv och jag älskar utmaningen!

Har en del i familjen som har hört av sig "Bli inte för stor" Du får inte träna för mycket. Du börjar bli för smal i ansiktet osv osv. Vilket gör mig ledsen.
Alla som känner mig sen långt tillbaka vet att jag har en bra grund att stå på muskelmässigt. Jag har alltid varit "bitig" och har under många år inte tyckt om mina muskler. Har velat dölja mina axlar och armar för att jag ser för stor ut. Men idag tycker jag det är snyggt och kan bli fascinerad över hur musklerna ser ut.
Fråga mig istället varför jag tränar? Jo för jag mår riktigt bra av det. Plus att jag vill bli tightare och komma i bättre form. Jag vill inte tappa mina former eller börja tävla.
Men jag älskar formen och hur jag utvecklar min kropp.
Började träna i mitten på december körde 2 pass i veckan. Fram till sista veckan på december där jag började träna 3-5 pass i veckan. Här är resultatet so far.

Försök på 100.. gick dock inte riktigt.

Början på Januari


6 Februari

 

fredag 30 januari 2015

Det börja ordna upp sig

Jag har tidigare sagt att jag startar 2015 i botten. Arbetslös, hästen till salu och inte vet vars man ska ta vägen riktigt.

Men dom senaste veckorna som arbetslös har jag lagt väldigt mycket tid på min tränin, hund, häst och vara med mina vänner. Detta har gjort att jag fått upp mer glöd i mig själv och speciellt av träningen.
För ärligt, jag är rätt duktig! Vilket jag inte trodde. Jag ser väldigt lågt på mig själv och har alltid gjort.

Men nu är det dags att ta tag i det problemet också. Göra saker för min egna skull och att hela tiden vara mig själv. Jag ska leva för mig och inte för någon annan. För att kunna nå upp till mina mål.

Jag fick jobb förra veckan. En heltid -provanställning i 6 månader. På en träindustri. Får jobba med kroppen, och där jag trivs som fisken i vattnet.. ensam tjej med en massa karlar. Haha att få fulprata och kunna bjuda på mig själv är något som jag värderar högt.

Walle ska dock säljas ändå, då jag känner att jag inte vill ha häst. Har någonstans en känsla av att jag ha gått in i väggen med min ridsport. Så säljas ska han. Jag ska vara utan häst och sen hur länge det blir är en annan fråga. Men att äga en häst igen kommer jag inte vilja göra på många år.
Så planen är att vara medryttare och kunna få hitta tillbaka till glädjen med mitt intresse och livsstil.

I helgen åker jag till Umeå men en av mina bästa vänner Ida. Ska bo på hotell och gå ut och dansa hel helgen. Fira att efter regn kommer solsken.

Mitt nyårs löfte är så många olika saker men tex. Resa och uppleva nya saker, våga göra sånt som jag aldrig jag trodde jag skulle göra. Träna och må bra med mig själv och tänka på min hälsa.
MEN i det stora hela.
 
Jag ska leva för min egenskull och inte för någon annans.




söndag 11 januari 2015

This is my voice

Det här har i många, många år varit en ren hästblogg. Men som nu alla vet är Walle till salu och jag tänker inte skriva om honom förrän jag vet vad som händer med honom eller med mig.
Mitt liv har alltid handlat om hästar och just nu känner jag att det är ganska skönt att få skriva av sig
om allt annat jag känner och har känt i så många år.

Jag skriver inte för att folk ska tycka synd om mig, jag skriver inte för att få uppmärksamhet.
Jag skriver för min egna skull och gillar man det inte behöver man inte läsa.. så enkelt är det.

Under dom senaste 8 åren har jag haft en dröm. En dröm om att hitta min prins och en dag att få bilda en familj. Jag har under dessa 8 år träffat personer som jag har verkligen trott skulle ha varit the one, och när det inte händer faller världen samman för ett tag. För att sedan ställa sig och fortsätta sitt liv som vanligt. Men någonstans känner jag att det är svårare den här gången.

Jag är så som person att när jag är tillsammans med någon så är det 110% som gäller från dag ett!
Jag ger och jag ger, jag försöker mitt bästa hela tiden och gör allt för att den jag lever med ska må bra och känna sig älskad. Jag är romantisk, jag är lekfull jag vill hitta på saker, spontan ja jag går verkligen all in. Men i varenda förhållande dem senaste åren så blir jag lika besviken och ledsen varenda gång. Jag tänker hela tiden att "ja men får jag bara lite tillbaka så räcker det". Jag nöjer mig med så lite. Och varför är det så?
Jag är inte perfekt, och jag har verkligen mina brister och man blir så ledsen då man inte får ett förhållande att fungera eftersom man känner sig så jäkla misslyckad.

Min senaste separation så ja jag vet inte, jag är trasig. Jag vet inte vad som hände, jag har aldrig varit så kär och känt så mycket för en person att för mig så blev jag heartbroken.
Jag vet, livet går vidare och det kommer bli bättre absolut. Jag vet att det är så!
Men jag är så dum att jag inte får bort känslan av att jag inte duger, att jag inte är tillräcklig eftersom jag inte får personerna jag har haft i mitt liv att älska mig, ta hand om mig, och ge lika mycket som jag ger dom. Ställer jag för höga krav?

Jag önskar bara att en dag står personen framför mig som vill ha mig för den jag är och älska mig för mina brister. Inte mitt yttre, men mitt inre. Jag är trasig men även trasiga människor behöver bli älskad. Jag tror dock den dagen är långt bort, då jag idag är så fruktansvärt rädd för att öppna mitt hjärta. Jag vill inte genomgå ett brustet hjärta en gång till. Och för första gången i mitt liv har jag en mur runt det. Och det kommer ta tid innan den tas ner.