Igår fick jag en vändning i mitt liv. Ganska sjukt egentligen, men känslan i mitt hjärta från att jag träffade Frida igår till att vi hade ridit var stor. Frida är en tjej som bor i en by här omkring och har haft egen häst. Hon har precis förlorat sin vackra vän och vill inte vara utan hästarna i sitt liv. Så hon kontaktade mig och frågade om att rida Bavvan. Så igår kom hon till mig och vi pratade och pysslade. Vi red ut och var ute ca 1 timma. Jag som känner min Bavvan utan och innan kunde säga till när hon skulle göra vissa bus och inte. Och rätt hade jag. Vid 2 tillfällen så studsade hon och lättade från marken. Frida manade på och Bavvan skötte sig super. Det är som inte lönt att skrika eller ryta utan bara att driva henne framåt. Så vi jobbade på i alla gångarter, hästarna var så nöjda när vi kom hem. Tror även Frida var nöjd då det såg ut som att han log när vi sa hejdå!
Så nu kommer hon och rider B på lördag och jag är sååå glad! Hoppas på att hon gillar henne mer och mer, så att hon vill fortsätta och rida henne under veckorna. För den stenen jag har haft inombords har blivit så mycket mindre. Jag känner mig så mycket gladare nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar