Med tanke på vars livet är på väg och mycket har bara på några dagar vänt upp o ner på min värld. Så funderar jag nu på om jag ska byta blogg. Börja om på nytt helt enkelt. Nytt jobb? Nya utmaningar, ny stad? Ja mycket att fundera över så det känns som att jag vill börja om!
Länken till den nya kommer inom kort!
söndag 9 december 2012
Det är beslutat
Beslutet är taget kring Oscar att han inte kommer att stanna kvar hos mig. Har fått gå ner i tid på jobbet då företaget inte går som det borde. Och att gå ner i tid betyder mindre lön = jag kommer inte att ha råd att ha häst som det ser ut nu.
Tårarna är ett faktum, otroligt tungt. Men man måste bara förstå att man kan inte ha allt på en gång. En ny häst kommer att hittas men när är just nu ingen som vet!
Har man frågor om det här fråga mig själv så berättar jag mer. Vill inte att det ska bli något rykte om att det skulle vara något helt annat
Tårarna är ett faktum, otroligt tungt. Men man måste bara förstå att man kan inte ha allt på en gång. En ny häst kommer att hittas men när är just nu ingen som vet!
Har man frågor om det här fråga mig själv så berättar jag mer. Vill inte att det ska bli något rykte om att det skulle vara något helt annat
tisdag 20 november 2012
Jogga
Idag var jag ute med Oscar i ca 35 min för att jogga loss den förmodligen stora träningsvärken som han fick efter vårat pass igår. Han var super trevlig och försökte en gång med att vända hemåt, jag hoppade av Gick med honom en bit hoppade upp igen och sen var det lugnt! Skönt!
Så vi ska fortsätta med som sagt att åka till ridhuset oftare så grabben får göra av sig med energin!
Men vi är på gång iaf och det slår aldrig fel :)
Så vi ska fortsätta med som sagt att åka till ridhuset oftare så grabben får göra av sig med energin!
Men vi är på gång iaf och det slår aldrig fel :)
Host host
Fortfarande sjukskriven. Hostan gör mig galen, slut och halsen är tjockare än tjockast!
Oscar va tillbaka i sitt gamla mönster på söndagkvällen, han skulle bara hem!
Så trots att jag var hemma sent igår kväll, så kopplade jag transporten och körde honom till ridhuset. Där han var så laddad! Vilket tryck han hade hela tiden. Öronen spetsade framåt och var riktigt på tårna. Han blir en helt annan häst när man åker iväg å ska träna eller rida i ridhus/ridbana. Det är så roligt! För man vet att han älskar att jobba. Så jag jobbade mycket med skänkelvikningar, öppna, lite sluta, gjorde några enkla byten. Tränade på ökadgalopp och övergångarna till samlad galopp. Volter i olika storlekar, han var super fin och det var skönt att få jobba igenom honom.
Så nu idag får vi se hur han är, om han sköter sig så kan det vara så att vi kan fixa problemet med att åka in ännu oftare till ridhuset för att få bort mer energi ifrån honom. Han var väldigt nöjd och trött när vi åkte hem, så jag stretschade och fixade honom inför natten. Nu är det bara att hålla tummarna att vi kommer över detta!
Oscar va tillbaka i sitt gamla mönster på söndagkvällen, han skulle bara hem!
Så trots att jag var hemma sent igår kväll, så kopplade jag transporten och körde honom till ridhuset. Där han var så laddad! Vilket tryck han hade hela tiden. Öronen spetsade framåt och var riktigt på tårna. Han blir en helt annan häst när man åker iväg å ska träna eller rida i ridhus/ridbana. Det är så roligt! För man vet att han älskar att jobba. Så jag jobbade mycket med skänkelvikningar, öppna, lite sluta, gjorde några enkla byten. Tränade på ökadgalopp och övergångarna till samlad galopp. Volter i olika storlekar, han var super fin och det var skönt att få jobba igenom honom.
Så nu idag får vi se hur han är, om han sköter sig så kan det vara så att vi kan fixa problemet med att åka in ännu oftare till ridhuset för att få bort mer energi ifrån honom. Han var väldigt nöjd och trött när vi åkte hem, så jag stretschade och fixade honom inför natten. Nu är det bara att hålla tummarna att vi kommer över detta!
onsdag 14 november 2012
Trygghet
Jag fortsätter att vara sjuk och vara halvt död.. soffläget tog över i 6 dagar. Så igår red jag Oscar försa dagen man hade någorlunda energi iaf. Så runt byn, PIGG häst, med mycket glädje som visades med skutt och lite bocksprång. Öronen rakt framåt och bara helt dunder glad var han. Bavvan fick vila då hon hade blivit riden 3 dagar i sträck av mina bästa tjejer som hjälper mig! Tack Linnea och Rebecka!
Ikväll harjag varit lite tröttare, blir väll så när man hade energi igår så tar man ut sig fullt. Så ikväll hoppade jag upp på bavvan barbacka, tog oscar som hand häst och tänkte att nu ska vi träna på att rida i mörker förbi det som han är så rädd för och stärka hans trygghet med mig och bavvan. Det gick så bra!
Han slappnade av med att sänka huvudet och nacken, tog långa kliv framåt och öronen vilade på sidan.
Det kallar jag avslappnad och trygg häst. vilket ger mig glädje och en bra känsla i magen.
Imorgon får vi se vad kroppen säger, är bara glad att febern är över. Nu är det bara snor, halsont, hemsk hosta som är kvar. Men 6 dagar med feber slipper jag gärna om det betyder fler dagar med resten.
Peace!
Ikväll harjag varit lite tröttare, blir väll så när man hade energi igår så tar man ut sig fullt. Så ikväll hoppade jag upp på bavvan barbacka, tog oscar som hand häst och tänkte att nu ska vi träna på att rida i mörker förbi det som han är så rädd för och stärka hans trygghet med mig och bavvan. Det gick så bra!
Han slappnade av med att sänka huvudet och nacken, tog långa kliv framåt och öronen vilade på sidan.
Det kallar jag avslappnad och trygg häst. vilket ger mig glädje och en bra känsla i magen.
Imorgon får vi se vad kroppen säger, är bara glad att febern är över. Nu är det bara snor, halsont, hemsk hosta som är kvar. Men 6 dagar med feber slipper jag gärna om det betyder fler dagar med resten.
Peace!
tisdag 13 november 2012
Oscar
Jag tränade ju som sagt för Erica den 3/11 och vi jobbade på byten. Hade min goda vän Hanna som hade med sig kameran så hon fotade lite under uppvärmningen.
På den här bilden ser jag hemsk ut men han är vacker!
Jag har verkligen jobbat med att gå upp han i vikt och blir rundare. Har sagt det förr men man blir otroligt hemmablind och det är kul att se bilder och faktiskt känna. Gud vad bra det blev. Han behöver allt fett under denna tid dom fortfarande lägger om pälsen, och speciellt så vi kan bygga mer muskler av fettet :)
fredag 9 november 2012
Försvinn från mig!!
Blä, i 3 dagar har jag intagit soffläge.. inte på eget beslut. Kroppen orkar ingenting. Febern vill inte ge sig..
Vill vara ute och mysa med mina underbara pussmular. Igår hoppade jag upp barbacka med grimma grimskaft på lill hjärtat så hon fick röra på magen såhär en dag efter vaccination. Tror jag orkade med 15 minuter sen var min kropp död.. så tillbaka till soffläge..
Oscar reds i förrgår.. han var piggelin och jag hade gramantygel på honom för att slippa jobba så mycket själv. Tur han är snälll min "lilla" grabb.
Ikväll känns allt bara blää, känner inget som blivit bättre eller sämre egentligen så det kanske är bra?
Nåja, ska snart ut till stallet..lite sent men jag har verkligen inte haft energin eller låg tempratur i kroppen som har låtit mig gå ut. En sån här dag hade man önskat att man bodde i stan och hade nån som kunde mocka åt en..
Vill vara ute och mysa med mina underbara pussmular. Igår hoppade jag upp barbacka med grimma grimskaft på lill hjärtat så hon fick röra på magen såhär en dag efter vaccination. Tror jag orkade med 15 minuter sen var min kropp död.. så tillbaka till soffläge..
Oscar reds i förrgår.. han var piggelin och jag hade gramantygel på honom för att slippa jobba så mycket själv. Tur han är snälll min "lilla" grabb.
Ikväll känns allt bara blää, känner inget som blivit bättre eller sämre egentligen så det kanske är bra?
Nåja, ska snart ut till stallet..lite sent men jag har verkligen inte haft energin eller låg tempratur i kroppen som har låtit mig gå ut. En sån här dag hade man önskat att man bodde i stan och hade nån som kunde mocka åt en..
Tummen ner för denna hemska bakterie!
Vilket sätt är rätt
Vet inte hur många gånger jag har diskuterat med mina hästvänner om vad som är rätt väg att gå för att korrigera och rätta en häst i hanteringen från marken. Vi kommer alltid till samma svar att det handlar mycket om vad hästen har för huvud.
Är dom känslig? Eller hårda?
Eller är dom lite av varje?
Alla har hört talas om "fuxston". Jag måste nog säga att dom har ett hemskt rykte efter sig. Det sägs ju att röda hästar är en aningens märriga och allmänt inte roliga att hantera. Det sägs även ofta att dom är speciella i ridningen, lite mycket att säga till om. Väldigt energiska osv. Om det är en myt eller inte tänker inte jag sitta och skriva om, utan jag berättar bara det jag själv har hört genom åren, sen om jag tror på det. Nja, jag har haft hand om ett fuxsto som var otroligt speciell i ridningen. Men jag tycker dock inte att det hade något att göra med det faktum att hon var en fux. Det var mer om hennes bakgrund.
Hur som helst, en häst som Oscar med ett otroligt känsligt huvud reagerar väldigt extremt på korrigeringar, från marken och ryggen. Han reagerar om man höjer rösten åt en annan häst i stallet. MEN det är inte bara negativt med det. För att jag har under alla år fått visa hästarna trots att jag är liten så finns jag här och jag bestämmer över dom. Jag har varit bestämd och verkligen visat vars skåpet ska stå. På alla hästar jag har varit kring genom åren har detta funkat då dom hästarna har haft hårtpsyke så är det en utmaning att jobba helt tvärtom med en häst med en väldigt känslig sida och behöver korrigeras mjukt och lugnt.
Jag måste säga att detta sättet gillar jag, det funkar bra på bavvan också och det blir en annan harmoni tsm med hästarna. Nu får ingen tro att jag skriker å gormar, slår mina hästar för det är inte så jag menar. Det jag menar är att med ett större och kraftigare kroppspråk har jag fått lov att använda med andra hästar och nu behöver jag inte använda så mycket kraft.
Men jag tycker det är bra att man kan jobba med båda sätten. För det finns dom hästar som faktiskt bara kör över en. Bryr sig inte att man står där. Red en sån unghäst för 7 år sen tror jag det är. Hon testade och testade och testade, minns det så väl när ägaren bara sa "jag går upp på läktaren så får du känna efter själv"
Hästen skulle träninga in mig i dörrar, hon skulle gå över mig när jag stod på sidan, hon skulle kasta av mig. Hon visade absolut ingen respekt mot mig över huvudtaget. Så lilla jag med en häst på nästan 170cm som verkligen bara sket fullständigt i mig fick verkligen visa att här är jag och du ska lyssna på mig. Så jag hoppade upp och varenda gång hon försökte göra sina språng för att få av mig från skritt eller trav så tryckte jag henne framåt i full fart för att inte låta henne tro att hon skulle få mig att sluta rida. Efter ett tag, kom hon på att hon kan vinna den situationen så hon i bocksprånget som jag bankade på framåt, tog henne tillbaka till arbete då bockade hon igen igen och igen då när inte skänkeln fungerade längre tillsammans med röst så la jag in motivation pinnen (spöet) Då blev hon ställd och gav sig en stund började igen och jag la till spöt och hon gav sig gick framåt och sen hade vi haft våran diskussion klart. Det var inte ett snyggt ridpass det var inte något som jag skulle göra med alla hästar, det är inget som funkar heller på alla hästar. Men på denna donna som var så hård i psyket och ville ta över. Var jag tvungen att ta ner henne. Ägaren kom ner från läktaren, jag tänkte aha nu får jag kanske skäll. Hon sa "bra jobbat, jag kände att du var tvungen att få ta er igenom det där utan att jag sa något" Men nu tror jag inte att ni kommer ha problem. Vilket vi inte hade. Var medryttare på henne i 4 månader innan hon flyttade. Red henne 2 gånger i veckan och hon var så trevlig på slutet. Blev till och med tillfrågad om jag ville köpa henne 3 månader efter att dom hade flyttat då hon skulle studera och hade inte hittat någon som klarade av henne.
Så egentligen det jag vill få fram, är att man måste se skillnaden på hästarnas psyke och deras sätt att göra sina "hyss". Är det rädsla, är det dumheter, är det deras sätt att ta över och vara flockledare.. Jag tror ni förstår. Men jag kan iaf säga att det är skönt att få lära sig att jobba med båda sidor. Så man har så många verktyg som möjligt.
Är dom känslig? Eller hårda?
Eller är dom lite av varje?
Alla har hört talas om "fuxston". Jag måste nog säga att dom har ett hemskt rykte efter sig. Det sägs ju att röda hästar är en aningens märriga och allmänt inte roliga att hantera. Det sägs även ofta att dom är speciella i ridningen, lite mycket att säga till om. Väldigt energiska osv. Om det är en myt eller inte tänker inte jag sitta och skriva om, utan jag berättar bara det jag själv har hört genom åren, sen om jag tror på det. Nja, jag har haft hand om ett fuxsto som var otroligt speciell i ridningen. Men jag tycker dock inte att det hade något att göra med det faktum att hon var en fux. Det var mer om hennes bakgrund.
Hur som helst, en häst som Oscar med ett otroligt känsligt huvud reagerar väldigt extremt på korrigeringar, från marken och ryggen. Han reagerar om man höjer rösten åt en annan häst i stallet. MEN det är inte bara negativt med det. För att jag har under alla år fått visa hästarna trots att jag är liten så finns jag här och jag bestämmer över dom. Jag har varit bestämd och verkligen visat vars skåpet ska stå. På alla hästar jag har varit kring genom åren har detta funkat då dom hästarna har haft hårtpsyke så är det en utmaning att jobba helt tvärtom med en häst med en väldigt känslig sida och behöver korrigeras mjukt och lugnt.
Jag måste säga att detta sättet gillar jag, det funkar bra på bavvan också och det blir en annan harmoni tsm med hästarna. Nu får ingen tro att jag skriker å gormar, slår mina hästar för det är inte så jag menar. Det jag menar är att med ett större och kraftigare kroppspråk har jag fått lov att använda med andra hästar och nu behöver jag inte använda så mycket kraft.
Men jag tycker det är bra att man kan jobba med båda sätten. För det finns dom hästar som faktiskt bara kör över en. Bryr sig inte att man står där. Red en sån unghäst för 7 år sen tror jag det är. Hon testade och testade och testade, minns det så väl när ägaren bara sa "jag går upp på läktaren så får du känna efter själv"
Hästen skulle träninga in mig i dörrar, hon skulle gå över mig när jag stod på sidan, hon skulle kasta av mig. Hon visade absolut ingen respekt mot mig över huvudtaget. Så lilla jag med en häst på nästan 170cm som verkligen bara sket fullständigt i mig fick verkligen visa att här är jag och du ska lyssna på mig. Så jag hoppade upp och varenda gång hon försökte göra sina språng för att få av mig från skritt eller trav så tryckte jag henne framåt i full fart för att inte låta henne tro att hon skulle få mig att sluta rida. Efter ett tag, kom hon på att hon kan vinna den situationen så hon i bocksprånget som jag bankade på framåt, tog henne tillbaka till arbete då bockade hon igen igen och igen då när inte skänkeln fungerade längre tillsammans med röst så la jag in motivation pinnen (spöet) Då blev hon ställd och gav sig en stund började igen och jag la till spöt och hon gav sig gick framåt och sen hade vi haft våran diskussion klart. Det var inte ett snyggt ridpass det var inte något som jag skulle göra med alla hästar, det är inget som funkar heller på alla hästar. Men på denna donna som var så hård i psyket och ville ta över. Var jag tvungen att ta ner henne. Ägaren kom ner från läktaren, jag tänkte aha nu får jag kanske skäll. Hon sa "bra jobbat, jag kände att du var tvungen att få ta er igenom det där utan att jag sa något" Men nu tror jag inte att ni kommer ha problem. Vilket vi inte hade. Var medryttare på henne i 4 månader innan hon flyttade. Red henne 2 gånger i veckan och hon var så trevlig på slutet. Blev till och med tillfrågad om jag ville köpa henne 3 månader efter att dom hade flyttat då hon skulle studera och hade inte hittat någon som klarade av henne.
Så egentligen det jag vill få fram, är att man måste se skillnaden på hästarnas psyke och deras sätt att göra sina "hyss". Är det rädsla, är det dumheter, är det deras sätt att ta över och vara flockledare.. Jag tror ni förstår. Men jag kan iaf säga att det är skönt att få lära sig att jobba med båda sidor. Så man har så många verktyg som möjligt.
torsdag 8 november 2012
När man inte vet vad man ska skriva
Vet inte hur många gånger jag loggar in på min blogg och ska skriva ett inlägg och bara sätter händerna på tangentbordet och sen händer det ingenting. Det kommer inte fram alls, så jag har bara valt att inte skriva..
Men nu känner jag att det kanske är dags att skriva lite och berätta vad som händer.
Jag och Oscar har som ni vet kommit lite "off balance" då han har varit så oerhört rädd och spänd då man rider ut i mörkret. Vilket vi nu vet vad problemet är och vars rädslan sitter. Vi jobbar för fullt med att hitta tillbaka och hitta den Emelie och Oscar som dom skrev om i tidningen. För det var verkligen pricken över iet. Använder mig av mycket godis, lugn och otroligt stort tålamod. Vilket inte är min starka sida. men när det kommer till det här så gör jag ALLT för att det ska bli bra. Vilket funkar! Vi har en oerhört bra kontakt som blivit större och större för varje dag som vi började jobba med detta problem.
MEN,det finns fortfarande saker som ligger och trycker som gör att man inte orkar med allting, och det sitter inte i hästarna. Utan det sitter i mig. Denna höst har varit rent ut sagt pain in the as, för mig.
Har haft återkommande problem med min rygg vilket har lett till att jag inte orkat rida på samma sätt. Jag har motionerat mina djur men inte så mycket mer än så. Vissa veckor har dom fått vila 2-3 dagar i veckan för att jag får inte tiden att gå ihop, då jag är lite för snäll å sätter andras behov före mina egna och detta leder till att jag mår dåligt då jag inte får tiden att räcka till det jag älskar mest i hela världen. Men nu är det slut med det. Jag måste kunna säga nej ibland!
Jag for och fixade mitt bäcken som var nästan 3 cm skillnad på ena sidan. Vilket är anledningen till att jag har haft så ont vissa perioder i flera år. Red lugnt då man skulle vara försiktig första dagarna sen har jag kört på som vanligt. Jag for iväg och tränade på lördagen för en vecka sen och vi tränade byten. Som verkligen har blivit bra nu! Och jag vet att om erica säger bra så är det en 8a i bedömning. Ibland säger hon "ja okej, gör det en gång till och så tänker du på... då vet man att det är 5-6. Så det börjar kännas mer och mer att man lär sig vad en 6a är och vad en 7a är för något i känslan! Men det är ju 8or man vill åt! :)
När allt börjar rulla på bra igen så får jag ta smällen att bli dyng sjuk.
kroppen har skrikit i flera månader efter lugn å ro, och att man ska nån gång få vara hemma och ta det lugnt. Men jag har inte lyssnat och bara gjort saker som många andra har velat att man ska göra.
Så tji fick jag, 39 graders feber, ingen röst och jätte ont i halsen!
Jag älskar mina hästar, och jag säger en sak. Hästarna är för mig ingenting jag bara har för att få tävla, det är ingen förbrukningsvara. Det är ingen leksak, det är mitt liv och min livstil. Jag har hästar för det är roligt och inte för att det är ett måste. Erica är otroligt noga med att påminna mig om det, att jag ska aldrig sätta mig upp och känna jag MÅSTE göra det här. Utan jag ska känna jag VILL göra det här tillsammans med min häst.
Så därför med tanke på hur slut och knäckt jag har varit så orkar jag inte med någon press och har därför strukit mig från dom sista tävlingarna. Jag vill fokusera att må bra tillsammans med mina hästar och att vi tillsammans har roligt och kan ställa upp för varandra. Jag ser allt för många idag som tävlar och tränar sina hästar som bara bryr sig om placeringar, och är besviken över att hästen inte alltid ställer upp inne på hoppbanan eller dressyrbanan. Men jag har börjat tänka så att, ställer vi upp för hästarna varje gång? När hästen är spänd och vi blir arga eller att dom behöver komma ut i skogen men vi tycker det är så tråkitg att rida i skogen så vi rider hellre på banan och i ridhus.. kommer hästen att alltid vilja ställa upp för oss då?
För mig är livet med hästarna ett givande och tagande, precis som när man lever med en människa.
Jag vill att mina hästar ger mig vissa saker i ridning, skötsel men då måste jag ge dom lika mycket tillbaka.
Men nu känner jag att det kanske är dags att skriva lite och berätta vad som händer.
Jag och Oscar har som ni vet kommit lite "off balance" då han har varit så oerhört rädd och spänd då man rider ut i mörkret. Vilket vi nu vet vad problemet är och vars rädslan sitter. Vi jobbar för fullt med att hitta tillbaka och hitta den Emelie och Oscar som dom skrev om i tidningen. För det var verkligen pricken över iet. Använder mig av mycket godis, lugn och otroligt stort tålamod. Vilket inte är min starka sida. men när det kommer till det här så gör jag ALLT för att det ska bli bra. Vilket funkar! Vi har en oerhört bra kontakt som blivit större och större för varje dag som vi började jobba med detta problem.
MEN,det finns fortfarande saker som ligger och trycker som gör att man inte orkar med allting, och det sitter inte i hästarna. Utan det sitter i mig. Denna höst har varit rent ut sagt pain in the as, för mig.
Har haft återkommande problem med min rygg vilket har lett till att jag inte orkat rida på samma sätt. Jag har motionerat mina djur men inte så mycket mer än så. Vissa veckor har dom fått vila 2-3 dagar i veckan för att jag får inte tiden att gå ihop, då jag är lite för snäll å sätter andras behov före mina egna och detta leder till att jag mår dåligt då jag inte får tiden att räcka till det jag älskar mest i hela världen. Men nu är det slut med det. Jag måste kunna säga nej ibland!
Jag for och fixade mitt bäcken som var nästan 3 cm skillnad på ena sidan. Vilket är anledningen till att jag har haft så ont vissa perioder i flera år. Red lugnt då man skulle vara försiktig första dagarna sen har jag kört på som vanligt. Jag for iväg och tränade på lördagen för en vecka sen och vi tränade byten. Som verkligen har blivit bra nu! Och jag vet att om erica säger bra så är det en 8a i bedömning. Ibland säger hon "ja okej, gör det en gång till och så tänker du på... då vet man att det är 5-6. Så det börjar kännas mer och mer att man lär sig vad en 6a är och vad en 7a är för något i känslan! Men det är ju 8or man vill åt! :)
När allt börjar rulla på bra igen så får jag ta smällen att bli dyng sjuk.
kroppen har skrikit i flera månader efter lugn å ro, och att man ska nån gång få vara hemma och ta det lugnt. Men jag har inte lyssnat och bara gjort saker som många andra har velat att man ska göra.
Så tji fick jag, 39 graders feber, ingen röst och jätte ont i halsen!
Jag älskar mina hästar, och jag säger en sak. Hästarna är för mig ingenting jag bara har för att få tävla, det är ingen förbrukningsvara. Det är ingen leksak, det är mitt liv och min livstil. Jag har hästar för det är roligt och inte för att det är ett måste. Erica är otroligt noga med att påminna mig om det, att jag ska aldrig sätta mig upp och känna jag MÅSTE göra det här. Utan jag ska känna jag VILL göra det här tillsammans med min häst.
Så därför med tanke på hur slut och knäckt jag har varit så orkar jag inte med någon press och har därför strukit mig från dom sista tävlingarna. Jag vill fokusera att må bra tillsammans med mina hästar och att vi tillsammans har roligt och kan ställa upp för varandra. Jag ser allt för många idag som tävlar och tränar sina hästar som bara bryr sig om placeringar, och är besviken över att hästen inte alltid ställer upp inne på hoppbanan eller dressyrbanan. Men jag har börjat tänka så att, ställer vi upp för hästarna varje gång? När hästen är spänd och vi blir arga eller att dom behöver komma ut i skogen men vi tycker det är så tråkitg att rida i skogen så vi rider hellre på banan och i ridhus.. kommer hästen att alltid vilja ställa upp för oss då?
För mig är livet med hästarna ett givande och tagande, precis som när man lever med en människa.
Jag vill att mina hästar ger mig vissa saker i ridning, skötsel men då måste jag ge dom lika mycket tillbaka.
tisdag 30 oktober 2012
Tänk så lite man vet
Ni vet den där känslan av att man har glömt bort när det var man skulle vaccinera sin häst? Den är paniken av att man måste skynda å kolla vaccinationsintyget och ringa veterinär så fort som möjligt.
Det var något som jag fick göra idag. Kom på igår kväll att "är det inte i oktober månad som Bavvan ska vaccineras" Kollade intyget lite hastigt och såg att den 31/10 var sista dagen..
Så skyndade mig att ringa vet idag, självklart hade hon ingen tid förrän på måndag nästa vecka. Hon bor bara i byn bredvid, är även känd som hästtandläkaren här i norrland. Riktigt duktig. Men hur som helst. Hon lugnade mig lite då jag förklarade att sista dagen var imorgon. Hon berättade att förra året gjorde man ett nytt beslut angående vaccination. Du har 21 dagar på dig att vaccinera efter utgått datum innan du behöver göra om grundvaccination ifall man ska tävla med sin häst.
Under dom 21 dagarna får du inte starta din häst på någon tävling innan du vaccinerat.
3.3 I det fall mer än 365 dagar gått mellan B-vaccination och R-vaccination eller mellan två R-vaccinationer inträder startförbud. Hästen behöver dock inte börja om med A-vaccination om R-vaccination görs inom 21 dagar
Hon berättade att det inte så många som vet om det, så ni som inte visste. Nu vet ni :)
Det var något som jag fick göra idag. Kom på igår kväll att "är det inte i oktober månad som Bavvan ska vaccineras" Kollade intyget lite hastigt och såg att den 31/10 var sista dagen..
Så skyndade mig att ringa vet idag, självklart hade hon ingen tid förrän på måndag nästa vecka. Hon bor bara i byn bredvid, är även känd som hästtandläkaren här i norrland. Riktigt duktig. Men hur som helst. Hon lugnade mig lite då jag förklarade att sista dagen var imorgon. Hon berättade att förra året gjorde man ett nytt beslut angående vaccination. Du har 21 dagar på dig att vaccinera efter utgått datum innan du behöver göra om grundvaccination ifall man ska tävla med sin häst.
Under dom 21 dagarna får du inte starta din häst på någon tävling innan du vaccinerat.
3.3 I det fall mer än 365 dagar gått mellan B-vaccination och R-vaccination eller mellan två R-vaccinationer inträder startförbud. Hästen behöver dock inte börja om med A-vaccination om R-vaccination görs inom 21 dagar
Hon berättade att det inte så många som vet om det, så ni som inte visste. Nu vet ni :)
måndag 29 oktober 2012
We still got it!
Igår var jag iväg med Bavvan på våran första hopptävling på 2 år. Vi hopptränade för första gången på 1 år för 2 veckor sedan och att se sin häst älska livet som hopphäst är bara helt fantastiskt. Hon kanske inte kan hoppa jätte höjder då jag behöver MYCKET träning för det. Men för att vara våran första tävling på 1 år och rida först en 70 cm och sen en 80cm och vinna den sista klassen! Vilket underbart hjärta jag har! Hon gör allt jag ber om. Så dressyrtanten kan fortfarande! Nu blir att fortsätta träna varannan söndag och se till att vi kommer igång ännu mer med hoppningen :) Hon är ju fräschare än fräschast!
lördag 27 oktober 2012
27 Oktober
Hårt i backen, halt och hästarna har inga broddar = det är en väldigt begränsad ridning. Men idag red jag på åkern och där hittade jag en plätt som faktiskt gick att rida mer ordentligt på. Så det var på tiden! Blir att köra in hästarna till ridhuset 1-2 gånger i veckan nu några veckor framöver tills det kommer snö så man kan rida mer ordentligt hemma. Hästarna skos nästa vecka så då borde det bli bättre också.
Har efter många år med återkommande problem med ryggen tagit tag i det då det nu i ca 3 veckor har varit kaos. Så jag var och fixade i torsdags efter jobbet. Resultatet var ett snett bäcken.. skillde 2 cm på mina ben. Ont gjorde det och idag och igår har jag varit otroligt öm. Så det blev kortare pass.
Oscar och jag hamnade i botten här hemma. Hans beteende blev ett stort problem med ridningen under vardagen så jag började tänka och fråga vad andra tror att det kan vara . Jag har hela tiden trott att det är test och att han är fjantig. Sånt beteende som jag kan ta ur andra hästar. Men Oscar är för känslig i huvudet, han är otrolig ömtålig och när jag fått upp ögonen för att han faktiskt är rädd för en sak så började jag tänka efter och hans beteende började när han fobi kom på plats. Så vi har fått börja om litegrann, han känner sig inte helt trygg med mig på ryggen då han är spänd och väntar på att jag ska bli arg. Så nu har det varit mycket promenader förbi det jobbiga, för att sen hoppa upp och inte pressa oss så mycket utan bara hitta harmoni. Mycket godis och mycket mys. Vilket har redan efter några dagar resulterat i att för varje dag som går så är han mindre spänd under ridturerna.
Härligt. Så detta tar jag på mig själv helt å hållet. Läxan jag fick - Tänk in dig i din häst situation. Varför reagerar dom på detta? Hur skulle jag ha reagerat?
Har efter många år med återkommande problem med ryggen tagit tag i det då det nu i ca 3 veckor har varit kaos. Så jag var och fixade i torsdags efter jobbet. Resultatet var ett snett bäcken.. skillde 2 cm på mina ben. Ont gjorde det och idag och igår har jag varit otroligt öm. Så det blev kortare pass.
Oscar och jag hamnade i botten här hemma. Hans beteende blev ett stort problem med ridningen under vardagen så jag började tänka och fråga vad andra tror att det kan vara . Jag har hela tiden trott att det är test och att han är fjantig. Sånt beteende som jag kan ta ur andra hästar. Men Oscar är för känslig i huvudet, han är otrolig ömtålig och när jag fått upp ögonen för att han faktiskt är rädd för en sak så började jag tänka efter och hans beteende började när han fobi kom på plats. Så vi har fått börja om litegrann, han känner sig inte helt trygg med mig på ryggen då han är spänd och väntar på att jag ska bli arg. Så nu har det varit mycket promenader förbi det jobbiga, för att sen hoppa upp och inte pressa oss så mycket utan bara hitta harmoni. Mycket godis och mycket mys. Vilket har redan efter några dagar resulterat i att för varje dag som går så är han mindre spänd under ridturerna.
Härligt. Så detta tar jag på mig själv helt å hållet. Läxan jag fick - Tänk in dig i din häst situation. Varför reagerar dom på detta? Hur skulle jag ha reagerat?
lördag 20 oktober 2012
Svar på fråga
På fredagar håller jag en dressyrsatsning på klubben. Igår var det 14 ekipage som var med och vi hade träningar från 5 till 20:30 Det är riktigt roligt att få stå och lära ut det men själv har lärt sig under alla åren. Jag är dock nogrann med att om det dyker upp ett problem som jag inte känner att jag kan lösa med ett ekipage, så ber jag om råd av andra tränare med mer erfarenhet. För något som är otroligt viktigt för mig är att jag hjälper dom till en bättre ridning, jag hjälper dom till att kunna gå in på en tävlingsbana och vara välförberedd. Jag hjälper dom att få kontakt med sin ponny/häst och att hela tiden jobba dom på rätt spår. Oftast brukar jag fråga min egna tränare om råd om jag känner att jag vill höra om jag tänker rätt osv.
Vilket jag tycker absolut att man ska göra. Va inte rädd att ta hjälp av andra och tro inte att man är duktigare än vad man är. Fråga en gång extra istället!
Iaf, jag har fått 2 frågor under dessa fredagar. Som jag tänkte att jag skulle vilja svara på här, har redan svarat dom som har frågat men vill ta upp frågorna så att fler kan ta del av mina tankar.
Fråga 1
Kan man rida dressyr/träna dressyr i en hoppsadel?
En fråga som jag blev lite fundersam över att höra, varför skulle man inte kunna träna dressyr i en hoppsadel. Visst man får inte alltid den ultimata sitsen, du får inte det stödet du behöver i sadeln för att få just den lodrätasittsen, men jag tycker absolut att man kan träna dressyr i en hoppsadel. Det finns ingen regel som säger att man måste ha både en hoppsadel och en dressyrsadel. Det blir vad man gör det till. Det enda jag tycker man ska tänka på om man tränar i en hoppsadel att inte träna dressyr i sina hoppläder. Tänk på att länga ut sina läder lite, så att man tränar sina ben med längre läder. Lätt att man kryper ihop och blir något kort i sina muskler om man rider med för korta. Tänk på att som så många redan vet att dressyren handlar om att komma ner på hästens rygg.
Fråga nummer 2
Varför får man inte tävla hoppning med dressyrspö?
En fråga jag inte vet svaret på, men mitt svar är att man ska inte behöva dressyrspö för att få sin häst att hoppa. Om det är det enda medlet till att få hästen över ett hinder så är det något annat som fattas i ridningen, kontakten med hästen. Är absolut ingen hoppfantast men det jag själv har utfört i hoppningen och det jag kan så känns det som att det handlar om något helt annat som måste tränas och stärkas för att hästen ska hoppa.
Mina tankar, behöver inte hållas med. Men skönt att få skriva av sig lite om saker som finns i ens huvud.
Vill säga grattis till min fina vän Anna som red sin första godkända Medelsvår B idag med sin fina valack! Grattis Anna :)
Vilket jag tycker absolut att man ska göra. Va inte rädd att ta hjälp av andra och tro inte att man är duktigare än vad man är. Fråga en gång extra istället!
Iaf, jag har fått 2 frågor under dessa fredagar. Som jag tänkte att jag skulle vilja svara på här, har redan svarat dom som har frågat men vill ta upp frågorna så att fler kan ta del av mina tankar.
Fråga 1
Kan man rida dressyr/träna dressyr i en hoppsadel?
En fråga som jag blev lite fundersam över att höra, varför skulle man inte kunna träna dressyr i en hoppsadel. Visst man får inte alltid den ultimata sitsen, du får inte det stödet du behöver i sadeln för att få just den lodrätasittsen, men jag tycker absolut att man kan träna dressyr i en hoppsadel. Det finns ingen regel som säger att man måste ha både en hoppsadel och en dressyrsadel. Det blir vad man gör det till. Det enda jag tycker man ska tänka på om man tränar i en hoppsadel att inte träna dressyr i sina hoppläder. Tänk på att länga ut sina läder lite, så att man tränar sina ben med längre läder. Lätt att man kryper ihop och blir något kort i sina muskler om man rider med för korta. Tänk på att som så många redan vet att dressyren handlar om att komma ner på hästens rygg.
Fråga nummer 2
Varför får man inte tävla hoppning med dressyrspö?
En fråga jag inte vet svaret på, men mitt svar är att man ska inte behöva dressyrspö för att få sin häst att hoppa. Om det är det enda medlet till att få hästen över ett hinder så är det något annat som fattas i ridningen, kontakten med hästen. Är absolut ingen hoppfantast men det jag själv har utfört i hoppningen och det jag kan så känns det som att det handlar om något helt annat som måste tränas och stärkas för att hästen ska hoppa.
Mina tankar, behöver inte hållas med. Men skönt att få skriva av sig lite om saker som finns i ens huvud.
Vill säga grattis till min fina vän Anna som red sin första godkända Medelsvår B idag med sin fina valack! Grattis Anna :)
20 Oktober
Har legat lite lågt på bloggen, av den anledningen att jag fortfarande inte är bra i ryggen trots vila både från jobb och hästar. Jag la upp denna veckas ridning på ett bra sätt som gör att det är okej att dom vilar 2 dagar denna vecka. Men igår fick det blir en 3e dag för Oscar. Jag hade så ont.
Man är dum och tänker inte logiskt alla gånger, men jag sätter mina hästar först. Så även om jag är sjuk, eller har ont någonstans så vill jag motionera och ta hand om mina älskade hjärtan. Så idag blev det en sån dag. Tårarna kom för första gången under em idag. Inte pga hästarna utan att jag är less på att ha ont.
Men red Oscar i alla gångarter 55 minuter, 2 långa skrittpauser för att sen jobba mycket i galopp. Traven gör känslan lite värre i kroppen med hans steg. Går bättre med Bavvan.
Bavvan ska få en lugn joggingtur. Ska preimär hoppa henne imorgon egentligen. Jag hoppas att det är lite bättre imorgon... vi ska ju hopptävla om en vecka!
Jag har försökt spåna på varför jag får återkommande problem med ryggen, och äntligen har jag kanske svaret. Tidigare har jag fått höra att jag måste stretscha mer för att få bort problemen, visst det är väl en liten del av det. MEN.. nu fick jag ett annat tips och som jag efter en del betänkade tror på..
Man tror att jag är för överbyggd i ryggen och att jag är för stark i rygg och inte stärker upp framsidan likadant som på baksidan. Alltså är det ryggen som får ta det mesta när man jobbar med kroppen.
Dom berättade för mig att det är tydligt att jag är starkare i ryggen än på framsidan då min hållning inte är den bästa. Ryggen är stadig men för lite muskler och för korta muskler fram för att min bröstkorg tappar styrka och faller nedåt, axlarna kommer fram. Så nu är nästa steg för att se om det är detta som spökar att köpa en gymboll, för att träna framsidan. Hoppas verkligen att detta är orsaken. Jag som tror att man är hulken så visar det sig att kroppen kan reagera för att man är ojämnt musklad!
Man är dum och tänker inte logiskt alla gånger, men jag sätter mina hästar först. Så även om jag är sjuk, eller har ont någonstans så vill jag motionera och ta hand om mina älskade hjärtan. Så idag blev det en sån dag. Tårarna kom för första gången under em idag. Inte pga hästarna utan att jag är less på att ha ont.
Men red Oscar i alla gångarter 55 minuter, 2 långa skrittpauser för att sen jobba mycket i galopp. Traven gör känslan lite värre i kroppen med hans steg. Går bättre med Bavvan.
Bavvan ska få en lugn joggingtur. Ska preimär hoppa henne imorgon egentligen. Jag hoppas att det är lite bättre imorgon... vi ska ju hopptävla om en vecka!
Jag har försökt spåna på varför jag får återkommande problem med ryggen, och äntligen har jag kanske svaret. Tidigare har jag fått höra att jag måste stretscha mer för att få bort problemen, visst det är väl en liten del av det. MEN.. nu fick jag ett annat tips och som jag efter en del betänkade tror på..
Man tror att jag är för överbyggd i ryggen och att jag är för stark i rygg och inte stärker upp framsidan likadant som på baksidan. Alltså är det ryggen som får ta det mesta när man jobbar med kroppen.
Dom berättade för mig att det är tydligt att jag är starkare i ryggen än på framsidan då min hållning inte är den bästa. Ryggen är stadig men för lite muskler och för korta muskler fram för att min bröstkorg tappar styrka och faller nedåt, axlarna kommer fram. Så nu är nästa steg för att se om det är detta som spökar att köpa en gymboll, för att träna framsidan. Hoppas verkligen att detta är orsaken. Jag som tror att man är hulken så visar det sig att kroppen kan reagera för att man är ojämnt musklad!
måndag 15 oktober 2012
Tålamod tålamod
Mm, det är väll vad jag verkligen har jobbat med den senaste veckan. Oscar har varit otroligt spänd och dummat sig när vi ridit om ni har läst ett tidigare inlägg så hänger alla med. Som jag berättade då också var att vi bytte bana lite. Jag jobbade honom från marken för att få honom mer hos mig och lyssna på lilla jag som står där nere vid hans sida. Detta har funkat otroligt bra! Jag har även ringt till en god vän som är van hästar med mycket "för sig" för att veta om det är något som inte stämmer, så som smärta, väder å vind, testing ja allt möjligt. Och vi spånade på samma faktorer. Under veckan som gått så har han strulat vid samma ställe varje gång. Så jag red åt andra hållet. Han var helt otrolig, hur snäll som helst och gick som en klocka. Så att han har ont någonstans kommer längre och längre ner på listan. Han är väldigt spänd när det börjar mörkna på em/kvällarna. Så har börjat rida med när det är ljust och det går riktigt bra. Har jobbat han i princip varannan dag dem senaste 6 dagarna med att promerna förbi det jobbiga och jobba honom med att kunna stanna, backa, gå fram precis när jag ber om det från marken. Han är riktigt duktig och som jag kan se på hans reaktioner så ser man hur han verkligen får tänka. Han gillar att få jobba och det ska hända saker annars blir han uttråkad.
Så vi är på god väg och det känns skönt. Var precis ute i regnet och mötte upp Linnea som red Bavvan. Gav henne lite tips och råd och det var skönt med sällskap på vägen hem.
Både Linnea och Rebecka har gjort stora framsteg med Bavvan. Hon är inte tvär enkel och dom försöker verkligen. Men vilken ögon tjänare denna donna är. En kompis sa idag "du kommer aldrig göra dig av med den där donnan". Nä verkligen inte, hon kommer att stanna här tills hon somnar in. Hur mycket jag än älskar Oscar och vet att han och jag kan komma långt inom själva sporten. Så har jag aldrig träffat ett sto med sån personlighet och sån tillgivenhet till en människa. Hon är så speciell och om jag kunde få välja så hade jag önskat att hon hade mer att ge på tävlingsbanorna, för hon är så otroligt rolig att träna och rida hemma. ALDRIG nå strul. Allt hon gör så som en bock, ett tjut eller att hon kan stanna när jag begär lite jobb, så säger hon till mig att "matte låt mig va" jag fixar det här utan att du ska va på mig hela tiden. Underbar det är vad hon är!
Har också rakat Oscar. Det gick jätte bra, lite dans fram och tillbaka till en början. Sen rörde han sig previs när jag skulle göra en linje så han fick en annan konst rakning är vad som var tänkt. Kanske inte världssnyggt men det duger för oss :) Jag är inte så konstnärlig av mig så =P
Så vi är på god väg och det känns skönt. Var precis ute i regnet och mötte upp Linnea som red Bavvan. Gav henne lite tips och råd och det var skönt med sällskap på vägen hem.
Både Linnea och Rebecka har gjort stora framsteg med Bavvan. Hon är inte tvär enkel och dom försöker verkligen. Men vilken ögon tjänare denna donna är. En kompis sa idag "du kommer aldrig göra dig av med den där donnan". Nä verkligen inte, hon kommer att stanna här tills hon somnar in. Hur mycket jag än älskar Oscar och vet att han och jag kan komma långt inom själva sporten. Så har jag aldrig träffat ett sto med sån personlighet och sån tillgivenhet till en människa. Hon är så speciell och om jag kunde få välja så hade jag önskat att hon hade mer att ge på tävlingsbanorna, för hon är så otroligt rolig att träna och rida hemma. ALDRIG nå strul. Allt hon gör så som en bock, ett tjut eller att hon kan stanna när jag begär lite jobb, så säger hon till mig att "matte låt mig va" jag fixar det här utan att du ska va på mig hela tiden. Underbar det är vad hon är!
Har också rakat Oscar. Det gick jätte bra, lite dans fram och tillbaka till en början. Sen rörde han sig previs när jag skulle göra en linje så han fick en annan konst rakning är vad som var tänkt. Kanske inte världssnyggt men det duger för oss :) Jag är inte så konstnärlig av mig så =P
tisdag 9 oktober 2012
Höga berg och djupa dalar
Innan jag ens berättar om min träning för Erica så vill jag skriva detta inlägg om hur min och Oscars relation tillsammans har varit på senaste tiden..
Vet inte vars jag ska börja. Men i somras vet många av er läsare att han började testa. Han ville inte lämna betet eller när vi var på väg hemåt från ridturen och han såg beteshagen så skulle han till hagen och inte till stallet trots hemväg. Detta fick jag till och vann tillslut och vi hamnade i en härlig harmoni och känsla igen. Han är emellanåt spänd ut, vilket han har varit hela tiden sen han kom hit. Men man måste jobba honom och få honom att tänka framåt och aktivera honom så släpper han spänningen.
Men i torsdags hände det igen, 100 m från gårder under kvällen så kastade han sig och vägrade gå längre.Har tidigare kunnat backa honom förbi det "läskiga" men detta funkade inte nu heller, ner i diket for vi, han ställde sig lite, och istället för att gå framåt så backade han och när jag ville att han skulle gå framåt så fortsatte han att backa å tvärt om. Jag höll lugnet tills det kanske hade tagid 15 min. Då brann jag av och prövade röst och spö. Funkade inte... Tillslut efter 15 minuter till så gav jag för första gången upp någonsin på en häst och hoppade av och ledde honom, men även då kastade han sig och skulle inte gå förbi. Då tänkte jag, det är något i skogen som han ser och känner lukt av som inte jag känner eller ser. Så vi vände hemåt och jag jobbade honom för hand istället på gården.
På fredag promenerade vi och detta gick okej. På Lördagen så red jag när det var ljust och samma problem dök upp igen på samma ställe. Men nu när jag såg något så tog jag i med hårdhandskarna och fick han att gå förbi utan att ryta eller använda spö så mycket. Mycket beröm fick han och på vägen hem ledde jag honom förbi och jobbade honom förhand.
Söndag träning = snäll som ett lamm.
Måndag.. han var 2 gånger så värre än vad han var på torsdagen. Han gick ner i diket och började ställa sig skulle inte gå framåt och när jag ville att han skulle backa för att bryta honom från hans linjer så gick han framåt istället. Han kastade sig och kastade sig och skulle helt enkelt inte vara med. Och jag tappade tålamodet när han backade ner i diket och började ställa sig på bakbenen. Jag var barbacka då jag tror ibland för bra om mina hästar att problemen är över. Så jag fick ta tag i hans hals för att inte ramla av rakt i våran stenmur... Då rann det över för mig och jag kände att jag MÅSTE ta honom ur detta.. Så jag skrek och röt och sparka och han brydde sig inte ett dug! Jag stannade av, fick han att vända åt rätt håll. Berömde.. Går ett steg fram sen vänder han sig så kraftigt att jag vrids till uppe på hans rygg. Och han började om och blev ännu värre. Så jag tog mitt sista val.. att lägga till spöt gång på gång... fy vad hemsk jag kände mig, men han brydde sig inte ens där... tårarna rann och jag kände mig helt värdelös och återigen fick jag hoppa av och precis då så tänkte han slänga sig så jag la till spöt ordentligt på rumpan och äntligen fick jag en reaktion. Han flyttade sig undan spöt tillslut och jag kunde använda det som en pekpinne. Gick förbi allting och promenerade i ca 20 min. Kom hem hoppade upp barbacka igen och travade samma väg. Han gick förbi på engång och var super trevlig. Vände hemåt och tackade för mig. När jag landat och stod inne i stallet så känner jag efter en stund att jag får en smärta i magen.. det gör ont när jag böjer mig ner och jag får kvälla hästarna och gå direkt att lägga mig med lite alvedon.
Idag är det sådär. Fick fixa vikare till mina lektioner. Jobbet i stan har varit krävande men har bitit ihop. Red bavvan först för att pröva om det gick, men det gick inge vidare att trava så det blev skritt nästan 1 timma med sällskap av stallkompisarna Liza på hennes Annie. När jag hoppade av trodde jag att jag skulle börja gråta, så ont gjorde det. Så ingen tur med Oscar, men tog ut han och jobbade 35 minuter med lydnad. Både med grimskaft och utan. Dom säger att funkar det inte uppe på ryggen så funkar det oftats inte nere på marken heller. Så jag har nu jobbat stenhårt under helgen och idag med att få honom att lyssna och fokusera på mig. Oj vad långt detta blev.. har iaf vad dom tror är en sträckning i den övre magmuskeln, skulle det inte bli bättre på nån dag så skulle jag komma in så att inget är slitet eller att något har hänt inne i magen.
Vet inte vars jag ska börja. Men i somras vet många av er läsare att han började testa. Han ville inte lämna betet eller när vi var på väg hemåt från ridturen och han såg beteshagen så skulle han till hagen och inte till stallet trots hemväg. Detta fick jag till och vann tillslut och vi hamnade i en härlig harmoni och känsla igen. Han är emellanåt spänd ut, vilket han har varit hela tiden sen han kom hit. Men man måste jobba honom och få honom att tänka framåt och aktivera honom så släpper han spänningen.
Men i torsdags hände det igen, 100 m från gårder under kvällen så kastade han sig och vägrade gå längre.Har tidigare kunnat backa honom förbi det "läskiga" men detta funkade inte nu heller, ner i diket for vi, han ställde sig lite, och istället för att gå framåt så backade han och när jag ville att han skulle gå framåt så fortsatte han att backa å tvärt om. Jag höll lugnet tills det kanske hade tagid 15 min. Då brann jag av och prövade röst och spö. Funkade inte... Tillslut efter 15 minuter till så gav jag för första gången upp någonsin på en häst och hoppade av och ledde honom, men även då kastade han sig och skulle inte gå förbi. Då tänkte jag, det är något i skogen som han ser och känner lukt av som inte jag känner eller ser. Så vi vände hemåt och jag jobbade honom för hand istället på gården.
På fredag promenerade vi och detta gick okej. På Lördagen så red jag när det var ljust och samma problem dök upp igen på samma ställe. Men nu när jag såg något så tog jag i med hårdhandskarna och fick han att gå förbi utan att ryta eller använda spö så mycket. Mycket beröm fick han och på vägen hem ledde jag honom förbi och jobbade honom förhand.
Söndag träning = snäll som ett lamm.
Måndag.. han var 2 gånger så värre än vad han var på torsdagen. Han gick ner i diket och började ställa sig skulle inte gå framåt och när jag ville att han skulle backa för att bryta honom från hans linjer så gick han framåt istället. Han kastade sig och kastade sig och skulle helt enkelt inte vara med. Och jag tappade tålamodet när han backade ner i diket och började ställa sig på bakbenen. Jag var barbacka då jag tror ibland för bra om mina hästar att problemen är över. Så jag fick ta tag i hans hals för att inte ramla av rakt i våran stenmur... Då rann det över för mig och jag kände att jag MÅSTE ta honom ur detta.. Så jag skrek och röt och sparka och han brydde sig inte ett dug! Jag stannade av, fick han att vända åt rätt håll. Berömde.. Går ett steg fram sen vänder han sig så kraftigt att jag vrids till uppe på hans rygg. Och han började om och blev ännu värre. Så jag tog mitt sista val.. att lägga till spöt gång på gång... fy vad hemsk jag kände mig, men han brydde sig inte ens där... tårarna rann och jag kände mig helt värdelös och återigen fick jag hoppa av och precis då så tänkte han slänga sig så jag la till spöt ordentligt på rumpan och äntligen fick jag en reaktion. Han flyttade sig undan spöt tillslut och jag kunde använda det som en pekpinne. Gick förbi allting och promenerade i ca 20 min. Kom hem hoppade upp barbacka igen och travade samma väg. Han gick förbi på engång och var super trevlig. Vände hemåt och tackade för mig. När jag landat och stod inne i stallet så känner jag efter en stund att jag får en smärta i magen.. det gör ont när jag böjer mig ner och jag får kvälla hästarna och gå direkt att lägga mig med lite alvedon.
Idag är det sådär. Fick fixa vikare till mina lektioner. Jobbet i stan har varit krävande men har bitit ihop. Red bavvan först för att pröva om det gick, men det gick inge vidare att trava så det blev skritt nästan 1 timma med sällskap av stallkompisarna Liza på hennes Annie. När jag hoppade av trodde jag att jag skulle börja gråta, så ont gjorde det. Så ingen tur med Oscar, men tog ut han och jobbade 35 minuter med lydnad. Både med grimskaft och utan. Dom säger att funkar det inte uppe på ryggen så funkar det oftats inte nere på marken heller. Så jag har nu jobbat stenhårt under helgen och idag med att få honom att lyssna och fokusera på mig. Oj vad långt detta blev.. har iaf vad dom tror är en sträckning i den övre magmuskeln, skulle det inte bli bättre på nån dag så skulle jag komma in så att inget är slitet eller att något har hänt inne i magen.
lördag 6 oktober 2012
6 Oktober
En lördag som denna så kan man väll inte vara på bästa humör. Vädret är skit och jag hatar mina hagar för tillfället! Innan sommaren och ett år bakåt har jag haft mina vinterhagar på framsidan av gåren, men nu när det är 4 hästar och inte 3 så behöver vi mer plats för hagarna så vi rymde dom bara på baksidan. Och dom gamla hagarna var så jädra bra. Vi gick in med traktorn en gång och skrapade bort all lera för att sen slippa allt gegg och få ta in hästar med bara dynga på hovarna och inte ända upp till knäna.
Men nu när vi bytt sida på gården så är det bara blött, gegigt och vi har skrapat och skrapat och vi får inte till det. Jag tycker så synd om hästarna när dom står där i leran, men jag vet också att det finns stall som har det sämre. Men det känns inte roligt iaf!
Var på loppis idag och köpte 2 jacson schabrak, benlindor och hasskydd för endast 250 kr. Mycket bra!
Klart man ville ha mer men måste hålla igen nu!
Imorgon är det träning för Erica, rider först arabhingsten Khadir sen ska jag rida Oscar. Roligt att sitta på något som är helt annars än Oscar. Roligt att hans ägare är så peppad och vill att jag ska träna hennes pålle. Hon är en person som har kommit mig otroligt nära nu sista månaderna. En super härlig person som man kan prata med och gnälla av sig utan att man känner sig som en gnällkärring. När jag började på denna klubb fick jag en känsla av att hon va som en extra mamma till många. Jag börjar inse mer och mer att vi har kommit varandra så nära att det känns som att vi har känt varandra i flera år!
Nä nu dags att pallra sig ut och rida i regnet igen, är det kanske 5e dagen man måste rida i skit väder! Nä jag e int bitter!
Men nu när vi bytt sida på gården så är det bara blött, gegigt och vi har skrapat och skrapat och vi får inte till det. Jag tycker så synd om hästarna när dom står där i leran, men jag vet också att det finns stall som har det sämre. Men det känns inte roligt iaf!
Var på loppis idag och köpte 2 jacson schabrak, benlindor och hasskydd för endast 250 kr. Mycket bra!
Klart man ville ha mer men måste hålla igen nu!
Imorgon är det träning för Erica, rider först arabhingsten Khadir sen ska jag rida Oscar. Roligt att sitta på något som är helt annars än Oscar. Roligt att hans ägare är så peppad och vill att jag ska träna hennes pålle. Hon är en person som har kommit mig otroligt nära nu sista månaderna. En super härlig person som man kan prata med och gnälla av sig utan att man känner sig som en gnällkärring. När jag började på denna klubb fick jag en känsla av att hon va som en extra mamma till många. Jag börjar inse mer och mer att vi har kommit varandra så nära att det känns som att vi har känt varandra i flera år!
Nä nu dags att pallra sig ut och rida i regnet igen, är det kanske 5e dagen man måste rida i skit väder! Nä jag e int bitter!
Hingsten :)
onsdag 3 oktober 2012
3 Oktober
Hem efter jobbet, äta, stökaundan, elda, städa lite, och nu ut i stallet. Just de ja, en tvätt är igång också.
Mm mycket man ska hinna när huset kallar och att ens sambo jobbar eftermiddag.
Spånet är beställt, hela 21 balar. Borde klara mig gott och väl till April, så det är något som kommer innan löning och även våra 45 balar vi gjorde dagen innan våran semester, den räkningen kom i helgen. Men man får se det som engång utgifter. Har nu mat till hästarna ända till hösten nästa år så det är ju great!
Ska ut ni iaf, återkommer med uppdatering en annan dag. :) Eller kanske ikväll!
Mm mycket man ska hinna när huset kallar och att ens sambo jobbar eftermiddag.
Spånet är beställt, hela 21 balar. Borde klara mig gott och väl till April, så det är något som kommer innan löning och även våra 45 balar vi gjorde dagen innan våran semester, den räkningen kom i helgen. Men man får se det som engång utgifter. Har nu mat till hästarna ända till hösten nästa år så det är ju great!
Ska ut ni iaf, återkommer med uppdatering en annan dag. :) Eller kanske ikväll!
måndag 1 oktober 2012
Om bara pengar kunde växa på träd
Håller just på med maten, Simon for iväg och hjälpte grannen med sin gris som hade rymt. Ska sen ut och rida Oscar, rebecka har varit här och ridit bavvan på morgonen så hon är klar. Skönt med en häst idag då jag är en aningens trött sen 40 års kalaset igår.
Efter ridturen ska jag raka Oscar. Har förstått att här ute är det inte så många som rakar sina hästar. Kanske inte så konstigt, har fått lite konstiga blickar när jag sagt att jag ska raka honom. Av flera anledningar behöver man inte raka hästen med tanke på vars jag bor tycker en del. Vi har inget varmt ridhus och en del har kallstall. Men inte jag, jag vet att jag ska iväg och tävla tex i november inomhus. Han har redan börjat lägga en ordentlig vinterpäls och rakar jag inte honom nu så kommer han inom en snar framtid se ut som han gjorde då jag fick hem honom. Som en stor vit björn!
Detta inlägg skulle egentligen publiceras igår, men glömde bort. Jag vill iaf bara berätta att med det inlägg jag skrev igår om försäkringar så har jag avanmält mig från hippo tävlingarna då jag tyvärr inte har råd.
Känns super trist men så är det helt enkelt. Kanske borde gå in och be chefen om löneökning!
Efter ridturen ska jag raka Oscar. Har förstått att här ute är det inte så många som rakar sina hästar. Kanske inte så konstigt, har fått lite konstiga blickar när jag sagt att jag ska raka honom. Av flera anledningar behöver man inte raka hästen med tanke på vars jag bor tycker en del. Vi har inget varmt ridhus och en del har kallstall. Men inte jag, jag vet att jag ska iväg och tävla tex i november inomhus. Han har redan börjat lägga en ordentlig vinterpäls och rakar jag inte honom nu så kommer han inom en snar framtid se ut som han gjorde då jag fick hem honom. Som en stor vit björn!
Detta inlägg skulle egentligen publiceras igår, men glömde bort. Jag vill iaf bara berätta att med det inlägg jag skrev igår om försäkringar så har jag avanmält mig från hippo tävlingarna då jag tyvärr inte har råd.
Känns super trist men så är det helt enkelt. Kanske borde gå in och be chefen om löneökning!
söndag 30 september 2012
Försäkringar
Under denna sommar har det känts som att man inte har gjort något annat än att prata med försäkringsbolag och skriva på papper, skicka in, få nya göra om samma sak. Ja ni förstår nog vars jag vill komma.
Jag är väldigt dum i mina beslut vissa gånger och ibland önskar jag att min bekvämlighet kunna springa iväg och bara ta tag i vissa saker istället för att skjuta upp det.
Som ett exempel, Bavvan och Oscar hamna i samma hage en dag i vintras. Det blev tråkigt slut då båda hästarna blev sparkade rejält av varandra, täcken gick sönder, mycket blod och Bavvan blev sjuk.
Jag fick ta ut veterinären för att Bavvan fick lymfangit(ursäkta stavningen) i princip bara nån timma efter bråket med Oscar. Vi fick göra ett ordentligt såromslag och hon hade otroligt många sår som skulle hållas koll på och sen skulle hon få medicin sprutat i halsen i 5 dagar.
Jag är otroligt glad att hon blev frisk och att det inte blev någon hälta eller så.
Jag får räkningen av veterinären 3200 kr.
Då hade jag ett alternativ, skicka in en massa papper till försäkringsbolaget för att få ersättning. Jag har då en självrisk på 2800 vilket betyder att 400 kr hade jag fått av försäkringsbolaget.
400 kr är ändå nånting, men jag orkade inte skriva ut papper, skriva på och skicka in för att sedan få in 400 kr på mitt konto. Jag var för bekväm..
När Jossan åkte in för röntgen då veterinären trodde hon hade en spricka i hovleden och vi innan röntgen hittar en hovböld på veterinär kliniken. Så fick jag flera räkningar både från ATG och distriktveterinären. Detta fick jag ersättning för efter att min självrisk var betald. Varför gjorde jag det denna gång jo för att det handlade om större summa pengar.
Hon fick sedan akut fång, jour veterinär ringdes ut på en söndagnatt. Sedan blev det ett besök till som var dagen det beslutades om att få somna in...
Dessa räkningar kom sent, och när dom väl kom till brevlådan skicades dom direkt till försäkringsbolaget i väntan på ersättning. Får ett brev och ser på mitt konto att jag fått en liten summa pengar av bolaget. Det fattades dock 2500 kr..
Så jag läser lappen. Dom ger inte ersättning för: resa för veterinär, jour pengen, medicin, och inte heller såklart min rörliga självrisk..
Vilket då betydde att den summan pengar jag fick blev väldigt liten.
Så jag ringde upp och kollade varför. Då får jag veta, Jossan hade en vanlig försäkring med liv och vård summa. Men inte PLUS. En tillägsförsäkring som täcker ALLT. MEN jag hade den på Bavaria tydligen.
Här fick jag lära mig den hårda vägen, bita mig själv i arslet och tänka skyll dig själv din bekväma jäkel.
Jag fick betala denna månad en veterinär räkning på 4000 kr vilket är nästan 1/3 av min lön. Så nä nu är det slut på att vara bekväm och inte läsa eller ta reda på vad man egenltigen betalar för varje månad.
Slut för mig! Hej
Jag är väldigt dum i mina beslut vissa gånger och ibland önskar jag att min bekvämlighet kunna springa iväg och bara ta tag i vissa saker istället för att skjuta upp det.
Som ett exempel, Bavvan och Oscar hamna i samma hage en dag i vintras. Det blev tråkigt slut då båda hästarna blev sparkade rejält av varandra, täcken gick sönder, mycket blod och Bavvan blev sjuk.
Jag fick ta ut veterinären för att Bavvan fick lymfangit(ursäkta stavningen) i princip bara nån timma efter bråket med Oscar. Vi fick göra ett ordentligt såromslag och hon hade otroligt många sår som skulle hållas koll på och sen skulle hon få medicin sprutat i halsen i 5 dagar.
Jag är otroligt glad att hon blev frisk och att det inte blev någon hälta eller så.
Jag får räkningen av veterinären 3200 kr.
Då hade jag ett alternativ, skicka in en massa papper till försäkringsbolaget för att få ersättning. Jag har då en självrisk på 2800 vilket betyder att 400 kr hade jag fått av försäkringsbolaget.
400 kr är ändå nånting, men jag orkade inte skriva ut papper, skriva på och skicka in för att sedan få in 400 kr på mitt konto. Jag var för bekväm..
När Jossan åkte in för röntgen då veterinären trodde hon hade en spricka i hovleden och vi innan röntgen hittar en hovböld på veterinär kliniken. Så fick jag flera räkningar både från ATG och distriktveterinären. Detta fick jag ersättning för efter att min självrisk var betald. Varför gjorde jag det denna gång jo för att det handlade om större summa pengar.
Hon fick sedan akut fång, jour veterinär ringdes ut på en söndagnatt. Sedan blev det ett besök till som var dagen det beslutades om att få somna in...
Dessa räkningar kom sent, och när dom väl kom till brevlådan skicades dom direkt till försäkringsbolaget i väntan på ersättning. Får ett brev och ser på mitt konto att jag fått en liten summa pengar av bolaget. Det fattades dock 2500 kr..
Så jag läser lappen. Dom ger inte ersättning för: resa för veterinär, jour pengen, medicin, och inte heller såklart min rörliga självrisk..
Vilket då betydde att den summan pengar jag fick blev väldigt liten.
Så jag ringde upp och kollade varför. Då får jag veta, Jossan hade en vanlig försäkring med liv och vård summa. Men inte PLUS. En tillägsförsäkring som täcker ALLT. MEN jag hade den på Bavaria tydligen.
Här fick jag lära mig den hårda vägen, bita mig själv i arslet och tänka skyll dig själv din bekväma jäkel.
Jag fick betala denna månad en veterinär räkning på 4000 kr vilket är nästan 1/3 av min lön. Så nä nu är det slut på att vara bekväm och inte läsa eller ta reda på vad man egenltigen betalar för varje månad.
Slut för mig! Hej
Finaste tjejerna!
Dålig hästägare
Denna vecka som gått känner jag mig som en sämre hästägare. Det hra varit hur mycket som helst på jobbet och saker som måste hinnas med och göras efter arbetstid att motionering av hästarna har varit sådär. Men jag har gett dom kärlek varje dag så dom verkar då nöjda och glada på kvällarna efter lite pyssel och mutnings godis.
Så jag återkommer senare idag då jag har motionerat mina monster och har lagt upp en planering för den kommande veckan och lite andra saker som det är lika bra att man berättar än att det ska bli något prat om saker som inte är sanna!
Så jag återkommer senare idag då jag har motionerat mina monster och har lagt upp en planering för den kommande veckan och lite andra saker som det är lika bra att man berättar än att det ska bli något prat om saker som inte är sanna!
tisdag 25 september 2012
Sätta upp mål
Något jag aldrig har gjort under mina häst år tills för 2 år sen är att sätta upp riktiga mål.
Mitt mål har varit med Oscar att försöka kvala till msvB innan säsongen är över.
Jag har någonstans börjat inse att det kanske inte går. Men är jag besviken över detta? Nej tvärt om.
För mig handlar allting om att vara i ett samspel med hästen, att ha roligt och inte ha för höga krav på sig själv. Vilket jag i många år har haft. Jag rider och tränar och tävlar för min egenskull, jag älskar utmaningar trots dom jobbiga motgångarna så älskar jag känslan av att utvecklas tillsammans med hästen och bara växa mer och mer.
Efter tävlingen i lördags så var jag besviken. Inte på O utan på mig själv. Jag KAN ju det där, hur svårt ska det vara att ta fram det och visa alla andra. Men jag glömmer också bort, att det kan inte gå hur fort som helst för oss. Jag har aldrig någonsin tävlat dessa klasser, jag har aldrig ridit på detta sätt. Jag har aldrig lärt mig göra galoppombyten, utan har suttit på hästar du bara behöver ställa om så gör dom gärna ett byte. Jag har aldrig fått piffa och puffa, jag har aldrig fått känna mig som (skratta om ni vill) Men kungen på sin vita springare. Jag har fått uppleva ALLT detta från Januari i år. Vi har gjort nu 16 starter tillsamamas med 7 placeringar och jag kan inte vara mer än nöjd. Så nu har jag börjat känna mer att vi ska träna och träna under vintern just för att få till det där finliret och till nästa säsong kvala till medelsvårB. Jag tror på oss,´och en sak är säkert det sitter inte i hästen, det sitter i piloten. Oscar må vara välutbildad men, han är ingen häst som gör jobbet. Jag måste verkligen göra varje detalj rätt för att det ska hända något. Han kräver ridning!
Nä dags att sova! natti
Mitt mål har varit med Oscar att försöka kvala till msvB innan säsongen är över.
Jag har någonstans börjat inse att det kanske inte går. Men är jag besviken över detta? Nej tvärt om.
För mig handlar allting om att vara i ett samspel med hästen, att ha roligt och inte ha för höga krav på sig själv. Vilket jag i många år har haft. Jag rider och tränar och tävlar för min egenskull, jag älskar utmaningar trots dom jobbiga motgångarna så älskar jag känslan av att utvecklas tillsammans med hästen och bara växa mer och mer.
Efter tävlingen i lördags så var jag besviken. Inte på O utan på mig själv. Jag KAN ju det där, hur svårt ska det vara att ta fram det och visa alla andra. Men jag glömmer också bort, att det kan inte gå hur fort som helst för oss. Jag har aldrig någonsin tävlat dessa klasser, jag har aldrig ridit på detta sätt. Jag har aldrig lärt mig göra galoppombyten, utan har suttit på hästar du bara behöver ställa om så gör dom gärna ett byte. Jag har aldrig fått piffa och puffa, jag har aldrig fått känna mig som (skratta om ni vill) Men kungen på sin vita springare. Jag har fått uppleva ALLT detta från Januari i år. Vi har gjort nu 16 starter tillsamamas med 7 placeringar och jag kan inte vara mer än nöjd. Så nu har jag börjat känna mer att vi ska träna och träna under vintern just för att få till det där finliret och till nästa säsong kvala till medelsvårB. Jag tror på oss,´och en sak är säkert det sitter inte i hästen, det sitter i piloten. Oscar må vara välutbildad men, han är ingen häst som gör jobbet. Jag måste verkligen göra varje detalj rätt för att det ska hända något. Han kräver ridning!
Nä dags att sova! natti
25 September
Det har gått många dagar sen sist och jag ska nu försöka åter berätta vad som händer och har hänt kring mig och mitt liv.
Jag har tränat och verkligen lagt manken till med Oscars träning och veckor ridning. Vi var iväg och tävlade i Kågedalen under helgen, men som jag nu i efterhand känner att vi borde ha skippat.
Jag hade legat hemma sjuk i 2 dagar och mådde ingevidare när jag for. Men för ännu mera rutin så åkte jag ändå och detta blev första gången vi åker från en tävling utan en placering.
Allt satt i mig denna gång, jag störde honom i La och gav han inte allt jag som han behövde i medelsvår. Ingen godkänd ritt i någon av klasserna vilket är väldigt ovanligt för mig och Oscar spec i LA. Men men det behöver och ska inte alltid gå bra. Man lär sig av sina missar och misstag.
Har under veckorna som gått inte riktigt vetat vad jag ska skriva om, det finns mycket att berätta men vissa saker vill jag inte gå ut med förrän jag vet att det börjar hända på riktigt.
Och med det sagt, kan jag berätta att besiktning av Oscar är bokad. När säger jag inte, det får bli en överraskning. Men otroligt spännande känns det. Han är hästen för mig, och jag vill verkligen ge oss en chans och ser hur långt vi kan ta oss. Vi har ridit in oss och vi känner varandra så väl och att hitta en sån här häst igen med den utbildningen han har så känns det verkligen som att jag lever för en sak "man lever bara en gång". Detta är liksom mitt sista ryck. Vill tävla nån säsong till, kvala till högre nivåer. Satsa! Och sen börja starta en familj med min Simon, för att sedan ta en paus och sen komma igång igen, med en häst som man känner, en häst som man har kommit långt på och som inte är för gammal för att köra igång. Så jag har en plan! Och den planen känns oerhört bra!
Kanske ganska sjukt att man har en plan som 22 bast. Men så känner jag, jag längtar efter att starta en riktig familj, men jag vill inte ge upp detta med tävling och träning än. Jag är inte redo för en paus!
Bavvan har jag planer med också. En av hennes medryttare ska börja trappa ned med hästeriet, vilket gör att jag kommer rida henne ännu mer. Vilket är både roligt och tråkigt, tråkigt att hon ska trappa ned och roligt att jag har planer för stumpan.
Hon kommer att ridas mer av mig och vi kommer att hoppa. Ska verkligen försöka varje vecka! För jag vill få mer rutin i hoppning och känna att jag kan hjälpa andra hästar/ponnyer och elever med båda grenar.
Ponnyn som var hos mig under 5 veckor för utbildning och tillridning åkte tillbaka till ridskolan där hon har gjort succe! Vilket glädjer mig så oerhört! Än så länge har hon skött sig exemplariskt och jag kan inte vara mer stolt över lilla hjärtat och hennes omvandling. Så det känns verkligen som att detta är något jag kan hålla på med! Så sommaren 2013 den kommer bli awesome!
Jag har tränat och verkligen lagt manken till med Oscars träning och veckor ridning. Vi var iväg och tävlade i Kågedalen under helgen, men som jag nu i efterhand känner att vi borde ha skippat.
Jag hade legat hemma sjuk i 2 dagar och mådde ingevidare när jag for. Men för ännu mera rutin så åkte jag ändå och detta blev första gången vi åker från en tävling utan en placering.
Allt satt i mig denna gång, jag störde honom i La och gav han inte allt jag som han behövde i medelsvår. Ingen godkänd ritt i någon av klasserna vilket är väldigt ovanligt för mig och Oscar spec i LA. Men men det behöver och ska inte alltid gå bra. Man lär sig av sina missar och misstag.
Har under veckorna som gått inte riktigt vetat vad jag ska skriva om, det finns mycket att berätta men vissa saker vill jag inte gå ut med förrän jag vet att det börjar hända på riktigt.
Och med det sagt, kan jag berätta att besiktning av Oscar är bokad. När säger jag inte, det får bli en överraskning. Men otroligt spännande känns det. Han är hästen för mig, och jag vill verkligen ge oss en chans och ser hur långt vi kan ta oss. Vi har ridit in oss och vi känner varandra så väl och att hitta en sån här häst igen med den utbildningen han har så känns det verkligen som att jag lever för en sak "man lever bara en gång". Detta är liksom mitt sista ryck. Vill tävla nån säsong till, kvala till högre nivåer. Satsa! Och sen börja starta en familj med min Simon, för att sedan ta en paus och sen komma igång igen, med en häst som man känner, en häst som man har kommit långt på och som inte är för gammal för att köra igång. Så jag har en plan! Och den planen känns oerhört bra!
Kanske ganska sjukt att man har en plan som 22 bast. Men så känner jag, jag längtar efter att starta en riktig familj, men jag vill inte ge upp detta med tävling och träning än. Jag är inte redo för en paus!
Bavvan har jag planer med också. En av hennes medryttare ska börja trappa ned med hästeriet, vilket gör att jag kommer rida henne ännu mer. Vilket är både roligt och tråkigt, tråkigt att hon ska trappa ned och roligt att jag har planer för stumpan.
Hon kommer att ridas mer av mig och vi kommer att hoppa. Ska verkligen försöka varje vecka! För jag vill få mer rutin i hoppning och känna att jag kan hjälpa andra hästar/ponnyer och elever med båda grenar.
Ponnyn som var hos mig under 5 veckor för utbildning och tillridning åkte tillbaka till ridskolan där hon har gjort succe! Vilket glädjer mig så oerhört! Än så länge har hon skött sig exemplariskt och jag kan inte vara mer stolt över lilla hjärtat och hennes omvandling. Så det känns verkligen som att detta är något jag kan hålla på med! Så sommaren 2013 den kommer bli awesome!
lördag 15 september 2012
Zimone 1989-2012
Idag fick jag veta att en av dom finaste jag har fått äran att jobba med har fått somna in.
Zimone var en äldre dam som jag började rida sensommaren 2008. Hon var otroligt utbildad och det var hon som fick mig att börja bli mer dressyrintresserad. Hon var svår till en början, med mycket power och svårt att ta halvhalter. Hon hoppade som en gud med VÄLDIGT mycket fart och tvekade aldrig.
Hon var så otroligt mysig och trevlig dam som gav mig mycket rutin och min start på dressyrsatsningen. Hon är även mamma till en av dom ston som har tävlat i dem högre klasserna i umeå.
Zimone hade som alla dem flesta ston sin egna personlighet som gjorde att hon stod ut. Tex vissa dagar skulle hon inte bli hämtad i hagen, hon "lekte" och älskade att springa och bocka i hagen. Hon kunde absolut inte skritta på hemvägen och galopperade man hemåt så ville hon gärna fortsätta än att sakta av. En otroligt glad tjej!
Red henne 1 år innan jag köpte Bavvan. Tänker på hennes ägare idag, och jag kommer alltid vara evigt tacksam över det året jag fick med Zimone. Så tack V och tack Zimone. Vila i frid nu hjärtat!
Zimone var en äldre dam som jag började rida sensommaren 2008. Hon var otroligt utbildad och det var hon som fick mig att börja bli mer dressyrintresserad. Hon var svår till en början, med mycket power och svårt att ta halvhalter. Hon hoppade som en gud med VÄLDIGT mycket fart och tvekade aldrig.
Hon var så otroligt mysig och trevlig dam som gav mig mycket rutin och min start på dressyrsatsningen. Hon är även mamma till en av dom ston som har tävlat i dem högre klasserna i umeå.
Zimone hade som alla dem flesta ston sin egna personlighet som gjorde att hon stod ut. Tex vissa dagar skulle hon inte bli hämtad i hagen, hon "lekte" och älskade att springa och bocka i hagen. Hon kunde absolut inte skritta på hemvägen och galopperade man hemåt så ville hon gärna fortsätta än att sakta av. En otroligt glad tjej!
Red henne 1 år innan jag köpte Bavvan. Tänker på hennes ägare idag, och jag kommer alltid vara evigt tacksam över det året jag fick med Zimone. Så tack V och tack Zimone. Vila i frid nu hjärtat!
Jag och Zimone på vår första tävling
torsdag 13 september 2012
Nya rutiner
Har den senaste veckan ändrat på rutiner kring mig själv. Har börjat med spinning varje söndag och core på måndagar. Perfekt träning enligt mig, då jag absolut inte vill bli större runt armarna eller mer byggd på överkroppen. Har slutat sitta vid datorn direkt man kommer hem från jobbet, vilket jag alltid gjorde förr. Vilket då resulterade i att man fastnade och gick ut senare till stallet = kommer in sent och sover färre timmar.
Har nu börjat att komma hem, äta, stöka undan lite inne som tex tvätta, städa eller bara plcka undan lite.
Göra stallet, det vill säga mocka och fixa mat. Sen efter det, motionera mig själv/hunden eller göra något mer på gården/huset som man vet borde göras. Sen rider jag och allt detta hinner jag och är inne mellan halv 9 och halv 10 på kvällarna. Sen vet jag att det kommer kvällar då jag blir senare. Men jag trivs verkligen med denna nya rutin. Att sitta vid datorn en stund innan man går och lägger sig istället. Om ens det, vissa dagar orkar jag inte ens titta på denna skärm. SKÖNT!
Har varit mycket piggare på jobbet denna vecka då jag fått mellan 7-7½ timmar varje natt istället för 5-6 timmar.
Så nu blev detta väldigt snabbt skrivet, tvätten är igång, middagen är fixad och huset är damsugat, nu är det stallets tur :) och ett härligt pass på Oscar väntar :)
Har nu börjat att komma hem, äta, stöka undan lite inne som tex tvätta, städa eller bara plcka undan lite.
Göra stallet, det vill säga mocka och fixa mat. Sen efter det, motionera mig själv/hunden eller göra något mer på gården/huset som man vet borde göras. Sen rider jag och allt detta hinner jag och är inne mellan halv 9 och halv 10 på kvällarna. Sen vet jag att det kommer kvällar då jag blir senare. Men jag trivs verkligen med denna nya rutin. Att sitta vid datorn en stund innan man går och lägger sig istället. Om ens det, vissa dagar orkar jag inte ens titta på denna skärm. SKÖNT!
Har varit mycket piggare på jobbet denna vecka då jag fått mellan 7-7½ timmar varje natt istället för 5-6 timmar.
Så nu blev detta väldigt snabbt skrivet, tvätten är igång, middagen är fixad och huset är damsugat, nu är det stallets tur :) och ett härligt pass på Oscar väntar :)
Lycka
Det har gått några dagar, där varje dag har bjudit på goa stunder.
Söndag kom 2 pållar som ska hyras in här. Ett sto och en valack. Valacken är över 20 år och världens mysigaste. Han påminner jätte mycket om Jossan och på måndag morgon då jag skulle släppa ut dom för första gången så gjorde han att jag smälte. Kan låta jätte töntigt, men Jossan pratade ALLTID när man kom till hagen, boxen eller öppnade stalldörren. Vare sig du hade mat eller inte så fick man alltid ett välkomnande av henne. Hinner bara öppna dörren på morgonen och får ett härligt gnäggande av han som står i Jossans box. Kan man göra mer än att le? På kvällarna är han mer intresserad av att få bli kliad och pussad på än att äta, men när man släcker ned och börjar gå ut börjar han äta. Aa han har gått rakt in i hjärtat på mig. Stoet är jätte trevlig, väldigt vackert huvud och är lite som bavvan i humör, så en personlighet. Det gillas alltid. Hästar ska ha personlighet som ingen annan har, inte lika roligt annars.
Red bavvan igår som var det bästa på länge! Satt bara och skrattade, hon visar så tydligt att hon tycker det är roligt när man rider henne, hon visade iaf igår att hon hade saknat mig på hennes rygg. Hon var så laddad men ändå arbetsvillig. Ett jätte roligt pass med samling, känslighet och bara en sån härlig kemi mellan häst och ryttare. Mumma säger jag bara!
Söndag kom 2 pållar som ska hyras in här. Ett sto och en valack. Valacken är över 20 år och världens mysigaste. Han påminner jätte mycket om Jossan och på måndag morgon då jag skulle släppa ut dom för första gången så gjorde han att jag smälte. Kan låta jätte töntigt, men Jossan pratade ALLTID när man kom till hagen, boxen eller öppnade stalldörren. Vare sig du hade mat eller inte så fick man alltid ett välkomnande av henne. Hinner bara öppna dörren på morgonen och får ett härligt gnäggande av han som står i Jossans box. Kan man göra mer än att le? På kvällarna är han mer intresserad av att få bli kliad och pussad på än att äta, men när man släcker ned och börjar gå ut börjar han äta. Aa han har gått rakt in i hjärtat på mig. Stoet är jätte trevlig, väldigt vackert huvud och är lite som bavvan i humör, så en personlighet. Det gillas alltid. Hästar ska ha personlighet som ingen annan har, inte lika roligt annars.
Red bavvan igår som var det bästa på länge! Satt bara och skrattade, hon visar så tydligt att hon tycker det är roligt när man rider henne, hon visade iaf igår att hon hade saknat mig på hennes rygg. Hon var så laddad men ändå arbetsvillig. Ett jätte roligt pass med samling, känslighet och bara en sån härlig kemi mellan häst och ryttare. Mumma säger jag bara!
söndag 9 september 2012
I feel the energi
Lite mer blogg gnista har jag fått. Vilket känns super roligt. Igår red jag Oscar ett lite kortare pass, han var så fin och mjuk framför allt. Under gårdagen sattes ventilationen in och nu är stallet klart! Det kommer mer bilder på hagar och hela stallet senare. Så under gårkvällen åkte vi till simons mamma och pappa för att äta god middag och fira att vi var klara med bygget. Jag körde så jag fick inte smaka på dom goda drinkarna men det spelade ingenroll då man hade så bra sällskap och god mat :)
Mina svärföräldrar är så bra alltså. Dom stället upp i vått och torrt och är alltid så glada och vill vårat bästa hela tiden. Jag kunde nog inte ha fått det bättre.
En liten rolig sak var att Simons pappa tyckte vi skulle fixa ett potatisland till nästa år och simon svarade ja men vi kan ju ha det där vinterhagarna var förra året. Jag tittade på honom med en rolig min och han sa:
"Nä just det, där ska det bli ridbana!" Stackars simon!
Fast jag vet att om vi hade gjort ett potatisland eller så, så hade det varit jag som varit tvungen att ta hand om det. Då simon har lätt att vilja ha saker, men tappar fort intresset.
Idag blir det att åka till höstmarknaden här i byn, sen får vi se vad klockan blir är lite halvsugen på att hoppa med Oscar idag! Men som sagt får se om tiden finns annars rider jag bara ut som vanligt idag :)
Mina hyresgäster kommer idag också, en super trevligt tjej med sina 2 hästar. Ska bli kul med lite sällskap.
Det var allt för mig just nu, vi hörs!
Mina svärföräldrar är så bra alltså. Dom stället upp i vått och torrt och är alltid så glada och vill vårat bästa hela tiden. Jag kunde nog inte ha fått det bättre.
En liten rolig sak var att Simons pappa tyckte vi skulle fixa ett potatisland till nästa år och simon svarade ja men vi kan ju ha det där vinterhagarna var förra året. Jag tittade på honom med en rolig min och han sa:
"Nä just det, där ska det bli ridbana!" Stackars simon!
Fast jag vet att om vi hade gjort ett potatisland eller så, så hade det varit jag som varit tvungen att ta hand om det. Då simon har lätt att vilja ha saker, men tappar fort intresset.
Idag blir det att åka till höstmarknaden här i byn, sen får vi se vad klockan blir är lite halvsugen på att hoppa med Oscar idag! Men som sagt får se om tiden finns annars rider jag bara ut som vanligt idag :)
Mina hyresgäster kommer idag också, en super trevligt tjej med sina 2 hästar. Ska bli kul med lite sällskap.
Det var allt för mig just nu, vi hörs!
lördag 8 september 2012
Klappat och klart
Vilken resa det har varit. Det är helt sjukt egentligen! Vi började med en stor maskinhall som inte hade någonting förutom en betongplatta och en liten del av höloftet. Vi visste inte hur det skulle bli, vilka motgångar vi skulle stöta på vad allt skulle kosta. Men med all hjälp från Simons pappa, farfar och min pappa och min bror så kunde det inte ha gått bättre. Jag är så lyckligt lottad över att ha så underbara människor i min närhet som vill hjälpa oss, men mest mig att få hålla på med min livstil till det yttersta.
The clock is ticking
Ja hörrni, tiden går och mycket har hänt. Hippotävlingen förra helgen fick jag ställa in då jag inte hade någon bil som ville dra mitt släp. Men det nu är det fixat och nu kan vi åka vars vi vill.
Den första september var vi med i weekend läsningen i vk. Hela 3 sidor och ett supert fint repotage. Blev uppringd i slutet på juni att dom hade hört talas om mig och den vita springaren och att dom ville komma och skriva om oss. Jag kunde först inte tro dom, tänkte att det kanske var ett skämt någon skulle lura mig, men när dom väl var här så förstod jag att det var på riktigt. Oscar skötte sig exemplariskt och var så där mysig som han har varit ända sen jag hämtade honom i övik. Visar med mycket gos och följer mig med blicken vars jag än går att han vill va med mig och bli kliad.
Reoptaget var så fint, det var verkligen pricken över iet . Dom fick till det så bra, och det beskriver oss så bra!
Jag fick torka tårar när jag läste det första gången och när jag kom till klubbens teorisal hade man satt upp det på anslagstavlan, vilket gjorde mig varm i hjärtat!
Träningen med Oscar går riktigt jäkla bra! Kan som inte säga mer än att nu börjar vi ha bra ridning redan från start av träningen.
Har börjat hålla dressyrsatsning på klubben varannan fredag och igår var första. Det var super kul och barnen var nöjda trots att nån enstaka blev ledsen då det inte gick som dom ville. Men försökte förklara för dom att dom har för stor press på sig själva och det är super svårt att kunna allting på en gång. En sak i taget.
Den första september var vi med i weekend läsningen i vk. Hela 3 sidor och ett supert fint repotage. Blev uppringd i slutet på juni att dom hade hört talas om mig och den vita springaren och att dom ville komma och skriva om oss. Jag kunde först inte tro dom, tänkte att det kanske var ett skämt någon skulle lura mig, men när dom väl var här så förstod jag att det var på riktigt. Oscar skötte sig exemplariskt och var så där mysig som han har varit ända sen jag hämtade honom i övik. Visar med mycket gos och följer mig med blicken vars jag än går att han vill va med mig och bli kliad.
Reoptaget var så fint, det var verkligen pricken över iet . Dom fick till det så bra, och det beskriver oss så bra!
Jag fick torka tårar när jag läste det första gången och när jag kom till klubbens teorisal hade man satt upp det på anslagstavlan, vilket gjorde mig varm i hjärtat!
Träningen med Oscar går riktigt jäkla bra! Kan som inte säga mer än att nu börjar vi ha bra ridning redan från start av träningen.
Har börjat hålla dressyrsatsning på klubben varannan fredag och igår var första. Det var super kul och barnen var nöjda trots att nån enstaka blev ledsen då det inte gick som dom ville. Men försökte förklara för dom att dom har för stor press på sig själva och det är super svårt att kunna allting på en gång. En sak i taget.
Förändring
En ny design på bloggen, kändes som att det behövdes. Älskar bildens som header, är tagen av Matilda Nordström. Klicka på hennes namn så kommer ni till hennes blogg.
Har funderat mycket på det här med bloggandet. Det är oerhört roligt när man har tid att skriva av sig om allt och ibland vill man skriva av sig om livet rent allmänt. Men det känns som att denna blogg skulle egentligen vara en ren hästblogg, men a vi får se om jag börjar lägga ut lite inlägg om livet i allmänhet.
Vet inte vad ni som läser tycker men.
Har sett att trots att man inte uppdaterar så har man ändå minst 70 sidovisningar per dag. Vilket jag tycker är mycket då jag trodde att det kanske bara var 10 stycken som läste bloggen och av dom är 8 vänner till mig.
Kommer med ett till inlägg där ni får höra lite om av som har hänt den senaste tiden.
Har funderat mycket på det här med bloggandet. Det är oerhört roligt när man har tid att skriva av sig om allt och ibland vill man skriva av sig om livet rent allmänt. Men det känns som att denna blogg skulle egentligen vara en ren hästblogg, men a vi får se om jag börjar lägga ut lite inlägg om livet i allmänhet.
Vet inte vad ni som läser tycker men.
Har sett att trots att man inte uppdaterar så har man ändå minst 70 sidovisningar per dag. Vilket jag tycker är mycket då jag trodde att det kanske bara var 10 stycken som läste bloggen och av dom är 8 vänner till mig.
Kommer med ett till inlägg där ni får höra lite om av som har hänt den senaste tiden.
onsdag 29 augusti 2012
Onsdag 29/8
Jag är inte lika bloggsugen nu när man är igång med jobbet igen och man hinner bara hem, äta, va i stallet sen sova. Jag vill använda den lilla tiden jag har över till att vara med min sambo och allt annat som man har utöver hästarna och inte sitta vid datorn. Så jag kommer blogga då jag känner mer lust och har tid :)
torsdag 23 augusti 2012
Min värsta mardröm
Jag har världens största noja. Det är inte bara av en sak utan av flera. Och en av dom är att möta ett hemskt djur när man är ute och rider. Hur trygg jag än är med mina hästar och rider barbacka i alla väder och vind, natt som dag så är det vad vi kan möta jag är rädd för. Jag brukar inte tänka så mycket utan bara prata högt eller sjunga om jag blir mörkrädd. Haha jag vet rätt så lamt men sån är jag och det hjälper mig.
MEN när jag får veta in real life att det faktiskt har varit något stort hemskt farligt djur i närheten av mig och mina djur blir jag livrädd. Jag är en djurmänniska men jag är oerhört rädd att möta djur i naturen som kan skada mig eller mina hästar. Mycket av detta är från när jag var liten, men en del är sånt som jag bara känner mig rädd för.
1. Björn
2. Varg
3. Lodjur
4. Älg
Alla har sina berättelser om varför.
Vi kan börja med älgen, jag blev jagad av en älg för många årsen med häst. Vi galopperade på en stig och i princip krockade nästan med älgkon och hennes kalv. Hon försvarade sig och vi sprang hem!
Men idag är det ingen fara, när jag som nu i sommar har mött dom på stigarna har jag försiktigt vänt och skrittat tillbaka. Inte så stor grej just av det.
Lodjur hade vi på gården i vintras början på våren. Han/hon tog många rådjur kring våra ridvägar och ja det kändes bara obehagligt. Nog för att jag vet att dom inte skulle göra något, så är det bara tanken på att dom finns där som gör mig orolig.
Att möta varg med hästen är en rädsla från skönheten och odjuret. Haha ända sen den filmen har den bilden i huvudet hur vargarna jagar hästen och bell i snöstorm satt sig på hjärnan.
Men värst av alla... Björnen. Behöver inte skriva mer än att jag är LIVRÄDD för dom! Jag skulle nog dö innan den ens hade hunnit springa fram för att döda mig. Jag vet även där att det är högst ovanligt att björnen skulle ge sig på ryttare och häst. Men det har hänt för min morbror som var ute och körde sin häst, det kan säkert hända för oss andra också. Så ikväll när jag har hunnit 400 m från gården träffar jag grannen som berättar att dom har hittat björnspår på våran sida av e4an. Ni som inte vet, vi bor bara 2 km från E4an och skogen är precis bakom vårat stall. Vi har inte heller gatulysen runt hela våran by vilket gjorde saken ännu värre. Sen var det inte bättre heller av att dom hade tagit dit jakthundar som markerade på spåren... Nä fy! Så jag red väll 400 m till, hjärtat bultade som bara den, Bavvan min fina bavvan hon förstod ingenting men jag vände och galopperade hem.. skit töntigt jag vet men jag fixade det inte bara... Så gick till huset tog ut min hund gick till stallet. Kvällade hästarna och sprang in i huset ropade in katterna låste dörren. Och ja nu sitter jag här... Fy! Första dagen man mår bättre och nu bultar hjärtat av rädsla och ärligt så känner jag mig skakis. Fast jag inte ens har sett björnjäkeln. Så töntig men så ärlig! Ett långt och ointressant inlägg men så kan det va ibland!
MEN när jag får veta in real life att det faktiskt har varit något stort hemskt farligt djur i närheten av mig och mina djur blir jag livrädd. Jag är en djurmänniska men jag är oerhört rädd att möta djur i naturen som kan skada mig eller mina hästar. Mycket av detta är från när jag var liten, men en del är sånt som jag bara känner mig rädd för.
1. Björn
2. Varg
3. Lodjur
4. Älg
Alla har sina berättelser om varför.
Vi kan börja med älgen, jag blev jagad av en älg för många årsen med häst. Vi galopperade på en stig och i princip krockade nästan med älgkon och hennes kalv. Hon försvarade sig och vi sprang hem!
Men idag är det ingen fara, när jag som nu i sommar har mött dom på stigarna har jag försiktigt vänt och skrittat tillbaka. Inte så stor grej just av det.
Lodjur hade vi på gården i vintras början på våren. Han/hon tog många rådjur kring våra ridvägar och ja det kändes bara obehagligt. Nog för att jag vet att dom inte skulle göra något, så är det bara tanken på att dom finns där som gör mig orolig.
Att möta varg med hästen är en rädsla från skönheten och odjuret. Haha ända sen den filmen har den bilden i huvudet hur vargarna jagar hästen och bell i snöstorm satt sig på hjärnan.
Men värst av alla... Björnen. Behöver inte skriva mer än att jag är LIVRÄDD för dom! Jag skulle nog dö innan den ens hade hunnit springa fram för att döda mig. Jag vet även där att det är högst ovanligt att björnen skulle ge sig på ryttare och häst. Men det har hänt för min morbror som var ute och körde sin häst, det kan säkert hända för oss andra också. Så ikväll när jag har hunnit 400 m från gården träffar jag grannen som berättar att dom har hittat björnspår på våran sida av e4an. Ni som inte vet, vi bor bara 2 km från E4an och skogen är precis bakom vårat stall. Vi har inte heller gatulysen runt hela våran by vilket gjorde saken ännu värre. Sen var det inte bättre heller av att dom hade tagit dit jakthundar som markerade på spåren... Nä fy! Så jag red väll 400 m till, hjärtat bultade som bara den, Bavvan min fina bavvan hon förstod ingenting men jag vände och galopperade hem.. skit töntigt jag vet men jag fixade det inte bara... Så gick till huset tog ut min hund gick till stallet. Kvällade hästarna och sprang in i huset ropade in katterna låste dörren. Och ja nu sitter jag här... Fy! Första dagen man mår bättre och nu bultar hjärtat av rädsla och ärligt så känner jag mig skakis. Fast jag inte ens har sett björnjäkeln. Så töntig men så ärlig! Ett långt och ointressant inlägg men så kan det va ibland!
Första dagen
Detta är första dagen jag orkar göra något vettigt. Har varit hemma från jobbet hela veckan pga illamående, dålig mage och en stor trötthet. Benen har vikit sig några gånger och soffan har varit den plats där jag har spenderat många timmar under dessa dagar. Jag har pallarat mig ut på kvällarna för att ta in hästarna, fixa mat och se till att dom har fått sin kärlek och oscar har fått sin motion men detta brukar ta en viss tid med en frisk Emelie och dessa dagar har det tagit dubbelt så lång tid, då många pauser har fått göras och ta en sak i taget.
Men idag har det vänt, vårdcentralen har trott att det är ett virus så det har väl kanske börjat gå ur kroppen. Jag hoppas då verkligen det så jag kan få vara på tävlingen i helgen i full speed och vara mig själv!
Sen jag tog in hästarna från betet på nätterna så har det blivit harmoni och lugn i Oscar, så det känns skönt. Han verkar vara en häst som VERKLIGEN behöver rutinen och få kärlek och pyssel varje dag annars så blir han osäker.
Men idag har det vänt, vårdcentralen har trott att det är ett virus så det har väl kanske börjat gå ur kroppen. Jag hoppas då verkligen det så jag kan få vara på tävlingen i helgen i full speed och vara mig själv!
Sen jag tog in hästarna från betet på nätterna så har det blivit harmoni och lugn i Oscar, så det känns skönt. Han verkar vara en häst som VERKLIGEN behöver rutinen och få kärlek och pyssel varje dag annars så blir han osäker.
måndag 20 augusti 2012
90% klart
Ena sidan i sadelkammaren
Andra sidan
Nu väntar vi på garderober och lite annat smått och gott!
Gången, saknas en front på sista boxen och dörren ska fixas
Hästarna är nöjda
Gången och ytterdörren på framsidan
You are my future
Hej hej! Jag lever och jag mår bra, mina hästar mår bra. Vaför har jag inte uppdaterat. Well, det försvinner MYCKET tid till att fixa stallet, hålla på med hästarna och bara hinna med livet. Den lilla tiden man har över, vill man inte alltid ska spenderas vid datorn.
Men det jag kan säga är att jag har jobbat och jobbat med Oscar, att hitta tillbaka tillvarandra. Vi tränade förra veckan på torsdagen. Vi red på vanligt bett och försökte nånstans bara hitta vars det sitter en spärr. Och ganska direkt så kom det fram. ALLT sitter i mig skulle jag säga. Det är inte oscars fel.
När vi började jobba riktigt bra i början på sommaren fick han sin efter längtade vila. 10 dagar. Därefter har det inte funkat.. han har varit spänd, stressad och ser spöken. Det som jag gjorde fel från den första dagen detta utspelade sig var att jag glömde bort HUR jag har ridit. Och bara fokuserade på hur jag ska få han att sluta stressa och slappna. Jag har fokuserat på fel sak och glömde bort dom effektiva knapparna. För direkt vi kommer till träningen och Erica ber mig om dom knappar jag ALLTID ska ha använt så flyter allting på!
Han har så mycket mer muskelmassa och nu tar det ännu längre tid att få igång hans blodcirkulation i alla muskler. Vilket jag måste lära mig att rida till.
Så denna vecka är det fokus fokus på att rida som vanligt! I stressen och i hans dumheter bara fortsätta och inte göra något annat. Han är min framtid och jag vill verkligen få till detta! Så helgens kommande tävlingar, det är inget jag har stora krav på. Utan vi ska bara ha roligt och bara ha flyt genom allt. Sen om procenten inte är där vi brukar, så är detta inget jag kommer tänka så mycket över.
Men det jag kan säga är att jag har jobbat och jobbat med Oscar, att hitta tillbaka tillvarandra. Vi tränade förra veckan på torsdagen. Vi red på vanligt bett och försökte nånstans bara hitta vars det sitter en spärr. Och ganska direkt så kom det fram. ALLT sitter i mig skulle jag säga. Det är inte oscars fel.
När vi började jobba riktigt bra i början på sommaren fick han sin efter längtade vila. 10 dagar. Därefter har det inte funkat.. han har varit spänd, stressad och ser spöken. Det som jag gjorde fel från den första dagen detta utspelade sig var att jag glömde bort HUR jag har ridit. Och bara fokuserade på hur jag ska få han att sluta stressa och slappna. Jag har fokuserat på fel sak och glömde bort dom effektiva knapparna. För direkt vi kommer till träningen och Erica ber mig om dom knappar jag ALLTID ska ha använt så flyter allting på!
Han har så mycket mer muskelmassa och nu tar det ännu längre tid att få igång hans blodcirkulation i alla muskler. Vilket jag måste lära mig att rida till.
Så denna vecka är det fokus fokus på att rida som vanligt! I stressen och i hans dumheter bara fortsätta och inte göra något annat. Han är min framtid och jag vill verkligen få till detta! Så helgens kommande tävlingar, det är inget jag har stora krav på. Utan vi ska bara ha roligt och bara ha flyt genom allt. Sen om procenten inte är där vi brukar, så är detta inget jag kommer tänka så mycket över.
måndag 13 augusti 2012
Blickar framåt
Igår blev det en sen tur runt byn. Ingen press utan bara mjukgörande. Idag blir det samma jobb som i fredags. Min toppenritt ni som undrar. Imorgon kandaret på. Onsdag jogging och torsdag träning. Till helgen om vädret blir.sämre säger vi hejdä till betet och kör igång fullt ut!
Ponnyn står kvar till fredag sen är det ridskola för henne igen.
Published with Blogger-droid v2.0.6
söndag 12 augusti 2012
We´re back
Efter många pass, nytt tänk och mycket tålamod så är vi äntligen tillbaka till den känslan som vi har haft.
Under onsdan så hoppade jag honom. Jag kände bara att nu ska vi galoppera på och bara ha roligt.
Han var super super spänd och tittig. Kastade sig för allt. Men efter halva passet började han lugna ner sig och fick upp en riktigt fart mot hindrena att det var ibland lite halvsvårt att hålla honom. Under torsdagen fick han vila då jag var bortrest och på fredag kväll red jag ut ca 55 minuter och istället för att fokusera på samma sak hela tiden. Gick igenom väldigt många rörelser och hela tiden jobba med alla sidor, alla muskler. Det kanske inte är något som någon annan väljer att göra. Men detta fick Oscar och mig att fokusera och inte stirra mig blind på vissa saker.
Han var så fin, ett sånt sug i handen som man har längtat efter i 2 månader. Ett schvung, framme hela tiden. Och mest av allt avslappnad men ändå på tårna.
Red först fram med bananöppna, lite halter, skritt övergångar, och sen en galopp där vi red framåt framåt framåt för att sedan ta tillbaka. Efter detta var gjort i båda varv så la jag in lite enkla byten i galopparbetet. Öppna i galopp, sluta i trav, öppna i trav, skänkelvikningar, halter, ryggning. Och sen på hemvägen när vi var genom arbetade så tänkte jag att vi skulle pröva ett byte som har varit så svårt för mig. Så jag red ordentligt tänkte på min vikt och nedtramp, räkna i 3 steg. 1..2...3 och vi gjorde ett klockrent byte. För att sen galoppera vidare och försöka åt det andra hållet som var svårare och tog lite längre tid, men när vi fixade det så gav jag mig. Travade av honom och skrittade hem!
Gud vad jag har saknat den här känslan!
Under onsdan så hoppade jag honom. Jag kände bara att nu ska vi galoppera på och bara ha roligt.
Han var super super spänd och tittig. Kastade sig för allt. Men efter halva passet började han lugna ner sig och fick upp en riktigt fart mot hindrena att det var ibland lite halvsvårt att hålla honom. Under torsdagen fick han vila då jag var bortrest och på fredag kväll red jag ut ca 55 minuter och istället för att fokusera på samma sak hela tiden. Gick igenom väldigt många rörelser och hela tiden jobba med alla sidor, alla muskler. Det kanske inte är något som någon annan väljer att göra. Men detta fick Oscar och mig att fokusera och inte stirra mig blind på vissa saker.
Han var så fin, ett sånt sug i handen som man har längtat efter i 2 månader. Ett schvung, framme hela tiden. Och mest av allt avslappnad men ändå på tårna.
Red först fram med bananöppna, lite halter, skritt övergångar, och sen en galopp där vi red framåt framåt framåt för att sedan ta tillbaka. Efter detta var gjort i båda varv så la jag in lite enkla byten i galopparbetet. Öppna i galopp, sluta i trav, öppna i trav, skänkelvikningar, halter, ryggning. Och sen på hemvägen när vi var genom arbetade så tänkte jag att vi skulle pröva ett byte som har varit så svårt för mig. Så jag red ordentligt tänkte på min vikt och nedtramp, räkna i 3 steg. 1..2...3 och vi gjorde ett klockrent byte. För att sen galoppera vidare och försöka åt det andra hållet som var svårare och tog lite längre tid, men när vi fixade det så gav jag mig. Travade av honom och skrittade hem!
Gud vad jag har saknat den här känslan!
tisdag 7 augusti 2012
Varför rider jag
Tidigare år red jag och höll på med dessa stora underbara djur för att det var harmoni för mig. Hästarna var min flykt väg till det bättre ifrån allt jobbigt. Det var enklare i stallet, det var mitt sätt att finna lycka och en plats där jag passade in, en plats för mig att växa och utveckla mig själv som person.
Med åren har denna känsla fortfarande stannat kvar men har även utvecklats till något större. Nu vill jag MER jag vill lära mer och mer. Jag vill rida högre klasser och verkligen jobba tillsammans med hästar och ha den där kemin mellan häst och ryttare. Självklart kan man sätta mål som att man en dag vill rida OS..
En del kanske säger Yeah right.. Men titta på dom som tävlar OS det finns dom som är mellan 18 och 30 som säkert ha haft bra med pengar i tidig ålder, haft fina hästar goda träningsmöjligheter. Föräldrar som stöttat och hjälpt till med mycket för att nå dit man är i så tidig ålder.
Sen ser man också att dom flesta som tävlar i dessa stora mästerskap är 35 och uppåt. Så om 12 år är jag 35 tror jag att jag tävlar EM, VM OS då? Skulle jag vilja?
Får man drömma absolut!
Men först vill jag ha MER ridningsrutin, mer kunskap. Sen ska jag upp i klasserna och jag har ingen brådska att jag måste rida medelsvår A nästa säsong. Jag vill ha mina kvalritter till medelsvår B, sen tar vi ett steg i taget. Men mål har jag. SM inom några år. Varför tänka smått? Tänk stort och låt inget stå din väg.
Ett litet luddigt inlägg men jag hoppas ni alla förstår vad jag menar.
.jpg)
Med åren har denna känsla fortfarande stannat kvar men har även utvecklats till något större. Nu vill jag MER jag vill lära mer och mer. Jag vill rida högre klasser och verkligen jobba tillsammans med hästar och ha den där kemin mellan häst och ryttare. Självklart kan man sätta mål som att man en dag vill rida OS..
En del kanske säger Yeah right.. Men titta på dom som tävlar OS det finns dom som är mellan 18 och 30 som säkert ha haft bra med pengar i tidig ålder, haft fina hästar goda träningsmöjligheter. Föräldrar som stöttat och hjälpt till med mycket för att nå dit man är i så tidig ålder.
Sen ser man också att dom flesta som tävlar i dessa stora mästerskap är 35 och uppåt. Så om 12 år är jag 35 tror jag att jag tävlar EM, VM OS då? Skulle jag vilja?
Får man drömma absolut!
Men först vill jag ha MER ridningsrutin, mer kunskap. Sen ska jag upp i klasserna och jag har ingen brådska att jag måste rida medelsvår A nästa säsong. Jag vill ha mina kvalritter till medelsvår B, sen tar vi ett steg i taget. Men mål har jag. SM inom några år. Varför tänka smått? Tänk stort och låt inget stå din väg.
Ett litet luddigt inlägg men jag hoppas ni alla förstår vad jag menar.
Only I can make a change
.jpg)
Vi började på noll
Nu tävlar vi medelsvår
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)