Höga berg och djupa dalar

Innan jag ens berättar om min träning för Erica så vill jag skriva detta inlägg om hur min och Oscars relation tillsammans har varit på senaste tiden..

Vet inte vars jag ska börja. Men i somras vet många av er läsare att han började testa. Han ville inte lämna betet eller när vi var på väg hemåt från ridturen och han såg beteshagen så skulle han till hagen och inte till stallet trots hemväg. Detta fick jag till och vann tillslut och vi hamnade i en härlig harmoni och känsla igen. Han är emellanåt spänd ut, vilket han har varit hela tiden sen han kom hit. Men man måste jobba honom och få honom att tänka framåt och aktivera honom så släpper han spänningen.

Men i torsdags hände det igen, 100 m från gårder under kvällen så kastade han sig och vägrade gå längre.Har tidigare kunnat backa honom förbi det "läskiga" men detta funkade inte nu heller, ner i diket for vi, han ställde sig lite, och istället för att gå framåt så backade han och när jag ville att han skulle gå framåt så fortsatte han att backa  å tvärt om. Jag höll lugnet tills det kanske hade tagid 15 min. Då brann jag av och prövade röst och spö. Funkade inte... Tillslut efter 15 minuter till så gav jag för första gången upp någonsin på en häst och hoppade av och ledde honom, men även då kastade han sig och skulle inte gå förbi. Då tänkte jag, det är något i skogen som han ser och känner lukt av som inte jag känner eller ser. Så vi vände hemåt och jag jobbade honom för hand istället på gården.
På fredag promenerade vi och detta gick okej. På Lördagen så red jag när det var ljust och samma problem dök upp igen på samma ställe. Men nu när jag såg något så tog jag i med hårdhandskarna och fick han att gå förbi utan att ryta eller använda spö så mycket. Mycket beröm fick han och på vägen hem ledde jag honom förbi och jobbade honom förhand.

Söndag träning = snäll som ett lamm.

Måndag.. han var 2 gånger så värre än vad han var på torsdagen. Han gick ner i diket och började ställa sig skulle inte gå framåt och när jag ville att han skulle backa för att bryta honom från hans linjer så gick han framåt istället. Han kastade sig och kastade sig och skulle helt enkelt inte vara med. Och jag tappade tålamodet när han backade ner i diket och började ställa sig på bakbenen. Jag var barbacka då jag tror ibland för bra om mina hästar att problemen är över. Så jag fick ta tag i hans hals för att inte ramla av rakt i våran stenmur... Då rann det över för mig och jag kände att jag MÅSTE ta honom ur detta.. Så jag skrek och röt och sparka och han brydde sig inte ett dug! Jag stannade av, fick han att vända åt rätt håll. Berömde.. Går ett steg fram sen vänder han sig så kraftigt att jag vrids till uppe på hans rygg. Och han började om och blev ännu värre. Så jag tog mitt sista val.. att lägga till spöt gång på gång... fy vad hemsk jag kände mig, men han brydde sig inte ens där... tårarna rann och jag kände mig helt värdelös och återigen fick jag hoppa av och precis då så tänkte han slänga sig så jag la till spöt ordentligt på rumpan och äntligen fick jag en reaktion. Han flyttade sig undan spöt tillslut och jag kunde använda det som en pekpinne. Gick förbi allting och promenerade i ca 20 min. Kom hem hoppade upp barbacka igen och travade samma väg. Han gick förbi på engång och var super trevlig. Vände hemåt och tackade för mig. När jag landat och stod inne i stallet så känner jag efter en stund att jag får en smärta i magen.. det gör ont när jag böjer mig ner och jag får kvälla hästarna och gå direkt att lägga mig med lite alvedon.

Idag är det sådär. Fick fixa vikare till mina lektioner. Jobbet i stan har varit krävande men har bitit ihop. Red bavvan först för att pröva om det gick, men det gick inge vidare att trava så det blev skritt nästan 1 timma med sällskap av stallkompisarna Liza på hennes Annie. När jag hoppade av trodde jag att jag skulle börja gråta, så ont gjorde det. Så ingen tur med Oscar, men tog ut han och jobbade 35 minuter med lydnad. Både med grimskaft och utan. Dom säger att funkar det inte uppe på ryggen så funkar det oftats inte nere på marken heller. Så jag har nu jobbat stenhårt under helgen och idag med att få honom att lyssna och fokusera på mig. Oj vad långt detta blev.. har iaf vad dom tror är en sträckning i den övre magmuskeln, skulle det inte bli bättre på nån dag så skulle jag komma in så att inget är slitet eller att något har hänt inne i magen.