Min värsta mardröm

Jag har världens största noja. Det är inte bara av en sak utan av flera. Och en av dom är att möta ett hemskt djur när man är ute och rider. Hur trygg jag än är med mina hästar och rider barbacka i alla väder och vind, natt som dag så är det vad vi kan möta jag är rädd för. Jag brukar inte tänka så mycket utan bara prata högt eller sjunga om jag blir mörkrädd. Haha jag vet rätt så lamt men sån är jag och det hjälper mig.

MEN när jag får veta in real life att det faktiskt har varit något stort hemskt farligt djur i närheten av mig och mina djur blir jag livrädd. Jag är en djurmänniska men jag är oerhört rädd att möta djur i naturen som kan skada mig eller mina hästar. Mycket av detta är från när jag var liten, men en del är sånt som jag bara känner mig rädd för.

1. Björn
2. Varg
3. Lodjur
4. Älg

Alla har sina berättelser om varför.
Vi kan börja med älgen, jag blev jagad av en älg för många årsen med häst. Vi galopperade på en stig och i princip krockade nästan med älgkon och hennes kalv. Hon försvarade sig och vi sprang hem!
Men idag är det ingen fara, när jag som nu i sommar har mött dom på stigarna har jag försiktigt vänt och skrittat tillbaka. Inte så stor grej just av det.
Lodjur hade vi på gården i vintras början på våren. Han/hon tog många rådjur kring våra ridvägar och ja det kändes bara obehagligt. Nog för att jag vet att dom inte skulle göra något, så är det bara tanken på att dom finns där som gör mig orolig.
Att möta varg med hästen är en rädsla från skönheten och odjuret. Haha ända sen den filmen har den bilden i huvudet hur vargarna jagar hästen och bell i snöstorm satt sig på hjärnan.

Men värst av alla... Björnen. Behöver inte skriva mer än att jag är LIVRÄDD för dom! Jag skulle nog dö innan den ens hade hunnit springa fram för att döda mig. Jag vet även där att det är högst ovanligt att björnen skulle ge sig på ryttare och häst. Men det har hänt för min morbror som var ute och körde sin häst, det kan säkert hända för oss andra också. Så ikväll när jag har hunnit 400 m från gården träffar jag grannen som berättar att dom har hittat björnspår på våran sida av e4an. Ni som inte vet, vi bor bara 2 km från E4an och skogen är precis bakom vårat stall. Vi har inte heller gatulysen runt hela våran by vilket gjorde saken ännu värre. Sen var det inte bättre heller av att dom hade tagit dit jakthundar som markerade på spåren... Nä fy! Så jag red väll 400 m till, hjärtat bultade som bara den, Bavvan min fina bavvan hon förstod ingenting men jag vände och galopperade hem.. skit töntigt jag vet men jag fixade det inte bara... Så gick till huset tog ut min hund gick till stallet. Kvällade hästarna och sprang in i huset ropade in katterna låste dörren. Och ja nu sitter jag här... Fy! Första dagen man mår bättre och nu bultar hjärtat av rädsla och ärligt så känner jag mig skakis. Fast jag inte ens har sett björnjäkeln. Så töntig men så ärlig! Ett långt och ointressant inlägg men så kan det va ibland!