Vars tog jag vägen?

Nu var det länge sen jag uppdaterade om mina hästar och deras träning. Det finns väll en stor anledning till varför. Jag har helt enkelt inte haft lusten eller tyckt att det har känts roligt att skriva om mina hemska ritter.

Jag har under denna sommar ridit hemma och försökt jobba oscar med bra träning och ridning. Men han har varit otroligt svår. Han har varit stressad, testat HELA tiden, bara fokuserat på att vara med dom andra på betet. Detta är väll inget som jag i början såg som ett problem utan såg det mer som en övergångsperiod. En vana som kommer att gå över och få in rutinen på att han inte kommer att lämna flocken.
Så ritterna har varit helt ok till en början av sommaren. Han har inte varit super, men inte heller dålig. Han har bara varit ok i ridningen och känslan. Jag vet ju självklart att det kan sitta i mig. Så efter hans 10 dagars vila så tänkte jag att nu jäklar måste väll allt ha gått bort och han är som en ny häst. OJ så fel jag hade..

Han har bara blivit värre, han är starkare än någonsin, mer testande och det har inte varit roligt att rida honom varenda gång man sitter där. Visst det är inte alltid solsken, men jag och Oscar har inte haft problem förrän nu 8 månader senare. Han slänger sig i sidled direkt det känns bra och man får en härlig känsla så ska han hitta på en massa spöken för att komma undan här hemma. Han har varit stressad och testat med att försöka vända mot hagarna när man rider och det har helt enkelt varit otroligt jobbigt..
På träningarna när vi har åkt in till stan så har det gått bättre. Han har varit lugnare och träningarna har gått helt okej. Jag måste lära mig mer teknik och vi börjar få till mer och mer dansande samlad trav. Känslan finns där, jag måste bara lära mig att hitta den fortare. Har fått mycket läxa att jobba med mellan tränings tillfällena.

Men efter torsdagens pass här hemma då han var helt okontaktbar så sprutade tårarna för första gången någonsin när jag satt på hans rygg.. jag gjorde halt och bara grät. Grät över att jag inte känner igen min finaste Oscar, grät över att jag kände mig så otroligt kass som inte har kunnat fixa detta under hela sommaren. Grät över allting.. for tillbaka till hagen efter ridturen och tog ut Bavvan, ställde hon i en egen hage och Oscar i en egen... i hopp om att detta skulle funka.
På fredagen red jag ett pass igen, han var redan mycket mysigare under själva stunden att göra iordning honom. Ridpasset var betydligt bättre och jag fick komma tillbaka med en bättre känsla i magen.
Lördagen försökte han gå tillbaka till att kasta sig när det blir jobbigt, men jag va envis och korrigerade han skärpte till sig och vi hamna i en härlig harmoni igen. Söndag blev det mjukgörande pass utan så mycket krav mer stretchande gympapass. Igår vila och ikväll hoppas jag att det håller i sig med denna känsla..
Nu hoppas jag att det håller i sig.