som för mig som hade allt jag ville ha står idag ensam, utan jobb, hästen till salu och vet inte vad framtiden har att erbjuda.
Har under senaste veckan sovit konstant. Varit vaken några få timmar där gym och stallet har gjorts sen har soffan eller sängen varit min vän. Motivationen är noll och jag ser inte fram emot någonting.
Självförtroendet är i botten i allting just nu.
Att behöva sälja sin bästa vän för att man inte har råd gör ont. VÄLDIGT ont. Men när man inte har råd att träna och utvecklas som man vill så finns det ingen annan utväg. Walle är svår för mig och det har jag stått för. Jag säger aldrig att jag är bäst, störst eller vackrast. Jag ser mina brister och försöker jobba med dom. Men att få höra av någon som säger att på grund av att hur Walle rids så får jag inte
finnas med på bild på en annons för att min ridning inte ska lyftas fram gör mig oerhört ledsen.
Det är inte bara på grund av mig att Walle rör sig i den formen som han gör. Eftersom att dom tidigare hästarna jag har haft visar det motsatta. Är man så okunnig som ryttare att man dömer ryttaren och inte förstår hästens förutsättningar. Jag är riktigt ledsen i denna stund då mitt självförtroende redan är i botten kring min häst då jag vet att JAG inte har förutsättningarna för att fixa våra brister då min ekonomi inte finns.
Mannen i mitt liv var Oscar. Och jag tror inte jag kommer hitta en sådan häst igen.
Men alla som såg oss vet att jag kan rida, vet att jag har kunskapen. Sen att man köper sig en svår häst och att man tar sig ibland vatten över huvudet och får inga resultat. Är det bara jag det händer för? Nej det är det inte. Men det betyder inte att jag är en dålig ryttare.
Varför ska vi häst människor vara så elaka mot varandra. Lyft varandra istället och peppa varandra..
Sluta vara så avundsjuk på varandra och gläds åt allas framgångar och förstå motgångarna.
Han är så oerhört saknad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar