Blandade känslor

Efter Erica träningen har jag blandade känslor. Jag har valt att pröva olika metoders träning på Walle då jag vill hitta av det rätta. Och efter Ericas träning igår går tankarna rätt så ivrigt.
För att förklara mina tankar så måste jag gå tillbaka till mitt tänk från att jag bytte stall.

När jag och Walle flyttade till det privata stallet nära ridskolan hade jag ett upplägg, en tanke och ett mål. Vilket man kan läsa om på tidigare inlägg. Jag fick själv läsa om dessa inlägg efter träningen och fundera över vad jag har gjort och hur jag har tänkt.

Jag och Walle har kommit långt, men som vanligt blir jag för ivrig och går flera steg för fort fram och då faller vi tillbaka ännu mer. Jag orkar inte riktigt förklara mer än att jag har beslutat mig för att backa bandet ännu mer. Gå tillbaka till min tanke och min plan. Min häst - min känsla.

Walle är 11 år på papper, han har under sina år fått lära sig mycket och han kan mycket. Men vad hjälper det då ridningen mellan momenten saknar grunder... ja det är som att rida en unghäst ibland. Balans och takt..

Jag var lite ledsen när jag gick från träningen. Det är jobbigt att veta hur mycket jobb det är och jag har inte pengarna för att kunna åka in och träna i stan. Nu får vi fler tränare till klubben men som det känns nu kan jag inte blanda in fler i min hjärna. Jag måste inse att jag besitter kunskap och erfarenhet som gör att jag inte behöver tro att jag inte kan fixa det och lyssna på min egna känsla.

Hade det inte varit för att Walle ger tillbaka så mycket hade jag nog gett upp helt. Hade jag pengarna hade han fått åka till en beridare. Men det har jag inte.. För visst det skulle vara väldigt skönt att få honom "fixad". Vi är långt ifrån klara men jag vet att det kommer bli så bra när det blir bra! Och som sagt Walle ger så mycket kärlek och tacksamhet tillbaka varenda dag i stallet. Vilket gör att jag inte kan ge upp det här. Men självklart tycker jag att det är jobbigt.

Maj 2013

Ikväll är det dags

Det var över en månad sen jag skrev något här. Men lite uppdatering ska ni och jag själv få :)

Jag fick som sagt en medryttare på honom som har varit och är fantastisk. Vi har även fått en fin relation till varandra och pratar ibland flera gånger per dag. Man skulle kunna säga att tack vare henne har jag haft någon att bolla idéer angående Walle hur vi ska jobba honom och vad vi ska fokusera på. Första veckorna i september då hon började så beslutade vi oss om samma sak jag gjorde innan, att han skulle vara ganska kravlös ute och avsluta på banan ifall att han fick sina psyko utbrott.

Jag har tränat för en ny tränare, en tjej som jag själv har tävlat mot och många skulle säkert tycka det var konstigt att man inte tränar för någon som har "gjort" mer i sina hästdagar osv. Men jag behöver goda ögon som kan hjälpa oss med grunder och få oss starka där innan jag ens vill börja tänka på alla rörelser. Vilket har varit toppen. Jag har ridit för henne en gång och min medryttare en gång. Vi båda är super nöjd. Hon är det vi behöver just nu och jag är tacksam för att hon finns och vill hjälpa oss.
Sen med tiden kanske vi inte tycker att det ger på samma sätt men det får vi ta då. Alla ögon är just nu för mig väldigt värda!

Har även börjat hoppträna min kuse. Han är lika speedad varenda gång. Ska byta bett nu då han har visat sig bli väldigt på nu när han har kondition och mer styrka.

Jag har varit utomlands en vecka. Riktigt skönt! Så då har Walle varit i Sandras händer. Vilket har fungerat kanon. Hon fick hoppträna och dressyrträna medan jag var borta. Hade det varit för några år sedan hade jag sagt nej. Bara jag ska träna osv. Men jag vill att han ska hållas igång hela tiden och då är det bara bra för Sandra att hon tränar istället för mig och få ännu mer knappar på honom.
Under tiden jag var borta så hade vi sagt att vi skulle börja med uteritterna igen nu när han är i bättre kondition. Sandra hade fått ett tips av en annan i stallet om vad vi kan göra när han börjar med sina grejer ute. Vilket hon snappade åt sig och det har tydligen fungerat. Jag prövade första gången igår och jag kan väl säga att fortsätter det så här så kommer han inte att vara ett problem ute längre.
Att en sån liten "manöver" var så svår att komma på själv. Men man blir lätt hemmablind.

Ikväll är det dags för första Erica träningen!! Jag är peppad! Har inte tränat för henne sen i maj så jag hoppas hoppas att hon ser skillnad och det jobb som jag och Sandra har lagt ned på honom :)

Medryttare

Igår hade jag en tjej som skulle komma och pröva Walle för att se om hon skulle vilja börja rida honom regelbundet.

Det känns som att jag har på senaste tiden på bloggen bara skrivit att allting går så bra osv. Vilket ibland kan ses som att det är en "fasad". Men ärligt talat, det går så himla bra just nu. Känslan är riktigt bra och jag hoppas verkligen att det här ska fortsätta.

Sandra som hon heter har haft häst tidigare men har under några år ridit andras hästar. Hon är kunnig och framförallt ödmjuk och vill mycket. Vi  gick till ridhuset då ridskolan hade lektioner ute. Han visade upp sina sidor då han är spänd, avslappnad och skvätt rädd. Vilket jag tycker är bra så att man får en känsla av hur han är och hur man ska göra för att hjälpa honom. Sandra red jätte fint, mjukt och Walle såg väldigt trevlig ut.

Jag hade lagt det här med medryttare åt sidan då jag inte har hittat någon lämplig och trodde inte att det skulle finnas någon i det här lilla samhället som KAN rida på den nivån jag är ute efter och är kunnig. Men så hörde hon av sig och jag blev väldigt glad.

När jag satt i bilen på väg hem så hade jag ett leende över hela ansiktet. Gud vad glad och lättad jag är! Nu kan jag fokusera på Walle på ett helt annat sätt. Han kommer gå 5-6 dagar i veckan och nu kommer det att hända saker! :)

När Sandra red fick jag också flera gånger rysningar för hur vacker och snygg häst man har. När man inte är van att se någon annan rida honom och sällan får se honom röra sig i arbetet så är det lika förbluffande varenda gång.
Ikväll är det hoppträningen, jag är taggad!! :)

Några pass

Dagarna går och jag har så fullt upp att jag glömmer bort att sitta här för att uppdatera er och mig själv om hur det  går. :)

Har några pass jag skulle vilja berätta om. Det ena var när vi red ut för att skritta ute i ca 30 min precis som min plan har varit nu att när jag rider ut så är det noll krav och bara hitta en sorts trygghet i honom. Han var ganska spänd och vid flera tillfällen ville grabben vända och springa hem. Men tjurskalle till Emelie så fick han aldrig övertaget och vi kunde skritta i skogen och faktiskt njuta av att få vara ute i naturen med en avslappnad walle. Jag prövade dock att trava sedan och det var inte lika lätt. Spänd häst  x 1000 så jag valde att vända och rida till ridklubben och tog intervaller längst fyrkantspåret på utebanan. Vilket gick riktigt bra och det var skönt att vi fick oss en uteritt på 30 min och 15 minuter galoppträning på ridbanan.

Under lördagen så hade jag planerat in att jag skulle inviga ridhuset för första gången sen vi flyttade till det nya ridhuset. Jag ville se mig/oss i speglarna och se hur hans form har förändrats. Och såklart min sits och hållning. Passet var riktigt bra och det var oerhört roligt att se skillnaden på hans form och för första gången på länge så växlade jag upp samlingen och bad mr W att sätta sig mer på bakbenen i galoppen och traven i mindre och större volter/rörelser. Mums så fin han var! Det här ska vi absolut fortsätta med!

Sen vill jag tacka Hanna för ett tips om att springa med honom ute. Vilket jag prövade för första gången i måndags. Sprang 30 minuter med honom och han var riktigt nöjd och avslappnad. Att ha matte vid sin sida som skyddar honom från allt som kan äta upp honom verkar funka. Förutom dom gånger han blir rädd då han bokstavligt talat försöker hoppa upp i knä på en. :)

Framåt Framåt

Igår valde jag att utnyttja söndagens hoppträning. Ett dressyrpass på banan blev måndagens planering. Har tidigare upplevt att han är så oerhört mjuk o trevlig dagen efter man har hoppat. Vilket gjorde min planering mycket enklare.

Mitt fokus under passet låg på framåtbjudningen och galopparbetet. Red lätt ganska länge i traven och begärde tryck och framåtbjudning. Små upptagningar och direkt ur dom fram och mer tryck bakifrån. När han kändes framme och bra i handen gick vi in på diagonalerna för att jobba med skänkelvikning. Här tog det emot ganska fort och istället för att ibland lyssna på undan skänkeln så spände han till och låtsades bli rädd för något.  Red lätt igen och tog igenom det helamed understödjande för att få igenom sidorna och få han att vara undan mina skänklar. Detta funkade riktigt bra och efter skrittpausen så blev det galopp med lägningar på långsidan och upptag på kortsidorna. När båda galopperna kändes bra vände jag på diagonalen och red ett varv i varje sida i förvänd.

Jag hoppas vi är på rättväg och att när vi ska träna för tränare nästa gång så hoppas jag på att det kommer fram. Men självklart ser jag fram emot att få ännu mer verktyg för att jobba vidare.

Lite tidigare än väntat

Igår ringde min bonus mamma och tyckte jag skulle komma och vara med på en lättare hoppträning. Låga hinder och mycket markbommar. Sagt och gjort så for jag dit och trots att jag och Walle inte har hoppat sen januari så gick det riktigt bra.

Jag har ett stort problem när jag hoppar vilket är att jag ska vara och peta och trycka hela tiden. Jag låter aldrig hästen tänka själv. Walle som har hoppat höga hinder i sina dagar har dock ingen grund. När jag har tränat för tidigare tränare så har dom båda sagt att det märks att han kan och har hoppat men saknar grunderna för det enkla. Tex ett hinder på 50 cm och han är en meter över..

Walle blir väldigt explosiv i början av alla hoppträningar. Han tycker det är super roligt och ska gärna bralla, skutta, sparka o ha sin egen show. Självklart så försöker jag jobba bort det emellan övningarna då jag inte tycker det är något som ska berömmas. Men ser det självklart som något positivt att han tycker det är roligt.
Så för hoppningsvis blir det hoppträning igen under veckan. Då ska jag också se till att få låna någons hoppsadel kan inte direkt påstå att det är optimalt att hoppa i en dressyrsadel.

Kroppen sviker återigen

I måndags vaknade jag av att min förkylning som jag hade fått vara fri från under helgen hade kommit tillbaka. Bitter som jag blir så for jag på jobbet och tänkte som vanligt att det borde gå över. Inte stanna hemma och tycka synd om sig själv för då blir det ibland bara värre.
Under lunchen åt jag och Kim (min sambo) rester från helgen och ca 20 minuter efter att jag har fått i mig lunchen spyr jag upp den. Kim kommer hem ca 30 minuter senare han med och vi båda kräks ikapp.. Matförgiftning..

Vilket gjorde att min ridning på måndagen inte blev av. Tisdag tog jag ett ganska lätt pass på banan i ca 30 minuter då jag fortfarande var ganska seg efter måndagen. Men han var fin och väldigt lyhörd.

Jag blir så less på det här att aldrig få vara frisk. Precis när man mår som bäst så kommer en förkylning och vill aldrig försvinna.

Planen framöver är att lägga in ett pass med bommar och gymnastik hoppning. När vi sedan är starkare och har bättre kondition så blir det rena hopp pass som kommer att ske. Jag är taggad! :)

Insikt

När man har haft hästar i sitt liv sen 6 års ålder så är man väldigt inbiten i hur man ska göra och hur allt ska vara. Man gör allt på rutin och jag skulle kunna säga att jag i alla fall är så pass inbiten i hur man alltid har gjort att det är svårt att se när det behövs göra en förändring.

Jag kom till en insikt igår och har väl egentligen funderat väldigt länge kring det här problemet och läst andras bloggar som har hästar med liknande problem. Det jag pratar om är att ha en häst som inte riktigt går att rida ut på ordentligt.

Jag har ALLTID med vilken häst jag än har ridit stått vid att man inte behöver en bana eller ridhus för att träna sin häst. Man ska kunna arbeta sina hästar på ett bra sätt ute och hästen ska kunna slappna av. Visst att dom kan spänna till för en sten eller så men att det är bara att mana på och fortsätta. Det är lättövertalade hästar.

Jag har varit så jäkla tjurig med Walle. Han är helt två olika individer på banan och ute i skogen. Det går inte ens att jämföra. Han är så rädd och spänd när man rider ensam att för mig känns det som att det tar mer skada än ger ett resultat. Han har självklart sina dagar då han är mer avslappnad och det går att rida honom ganska lösgjord både i alla gångarter. MEN är vi ute en timma så kanske det är 20 minuter max 30 som han är avslappnad och lösgjord. Och det är inte sista 20-30 min utan det är totalt genom hela passet. Alltså är han väldigt spänd och tycker det är jobbigt. Stannar gärna, kastar sig hemåt och backar när han inte vill gå förbi något som håller på att äta upp honom.  Så här var det igår det var en av dom sämre gångerna vi har varit ute sen jag köpte honom faktiskt. Avslutade på banan bara för att vilja ha honom loss och lugn så jag tog en galopp i varje varv och fick det resultat jag var ute efter.

Så då slog det mig att jag kanske måste ändra åsikt och förstå att alla hästar trivs inte med att ridas ut. Speciellt ensam. Har funderat om varannan dags principen är något att fundera på. Att vi jobbar på banan ena dagen och joggar lugnt dagen efter i skogen där vi inte lägger så mycket press utan bara skrittar och har vi sällskap kan man jobba på ett annat sätt. Plus att har han en bra dag så kan man jobba honom i alla gångarter den dagen ute. Men som jag säger att det känns inte okej när han är så spänd och tycker verkligen inte att det är roligt vissa dagar. Jag vill verkligen inte sluta rida ut då jag inte tycker att en häst alltid ska gå på banan. Men när man har en häst som inte alls är trygg i den situationen vissa dagar så är banan ett bättre alternativ.

Vi jobbar på

Walle och jag jobbar på och vi har verkligen kommit igång med en bra start. Vi kör just nu varannan dag med ridning och vila. Mycket för att jag har varit jätte förkyld sen jag flyttade honom och har haft något som satt sig på luftvägarna och jag har inte haft orken att vare sig träna mig själv eller Walle ordentligt. Så vi har som sagt kört med varannan dag och varannan gång uteritt/banan.

Vilket har fungerat riktigt bra. Han är väldigt spänd ute när man rider själv, vilket inte är något nytt.
Men på banan är han en dröm. Vi jobbar fortfarande med samma jobb som tidigare. Grundarbete som ska bygga och stärka oss. Efter förra passet på banan så kände jag "Jo men kanske en start innan säsongs uppehållet." Nu är det inte så att jag strävar efter det. Men ser det positivt att jag får en sån känsla.

Första passet

Igår tog jag ut Walle på våran första tur i det nya stallet. Tog in honom i stallet där han fick gå in i boxen en stund. Stod lugnt och stilla trots att han var ensam. Plockade fram all utrustning och tog ut honom i gången. Vi pysslade på och under tiden vi va där kom två av dom andra hästarna in från betet och trots det och en massa spring av fler människor så stod han helt lugnt och stilla.

Valde att skritta till ridskolan och rida på utebanan. Han var ganska spänd för alla nya hus, ljud men promenerade på ändå. Väl inne på banan var min plan "övergångar, lång och låg, stretcha ut"

Så jag började i skritt med att rida väldigt många och tydliga halvhalter, halter och bakdelsvändningar. I traven kändes han toppen redan från start. Jobbade han väldigt låg i formen just för att komma igenom i hela kroppen i övergångarna så att vi inte hamnar i dragläget.
Red lätt länge och gjorde stora och små volter där jag satte in skritt övergångar på olika ställen i volterna och på spåret. Var väldigt noggrann med att övergången till trav skulle vara mjuk - balanserad - och framförallt direkt. Han var riktigt mjuk och fin.

Två hästar red förbi banan och då blev han spänd och ville inte fokusera. Det han gör då är att direkt du lägger om skänkeln eller ber om något så börjar han galoppera. Det jag valde att göra då var att gå in på diagonalerna. Rida lätt och jobba honom i bananöppna. På så sätt få honom mer undan skänkeln och få honom att fokusera på mig än att stressa upp sig för små saker. Positivt resultat! Det är nog första gången han var så "lätt" övertalad att släppa sina tankar och fokusera på matte i sadeln.
Efter detta kunde jag sitta ner i igen utan problem. Hade en väldigt fin takt och känsla under hela passet.

Galopparbetet blev lite av och på till en början. Fina fattningar och sen från ingenstans kom det några bocksprång. Försökte tänka ett steg längre och tryckte på honom lite mer och red runda kortsidor och raka långsidor. Jag ville inte ha mer energi bara längre kliv genom kroppen och formen fortfarande lång och låg. Tog ett enkelt byte när vi skulle byta varv och det var klockrent. Spände inte upp utan kom bra i handen och skrittade genom fint och bara flöt in i den nya galoppen.

Så här kommer min plan se ut framöver. Mjuka rörelser och få honom ännu mera loss i sidorna. Ska bli kul att visa honom på träning framöver så man får höra om man har tänkt rätt eller måste tänka om.

Flytten är klar och vi stor trivs

Under tisdagskvällen flyttade jag och Walle till det nya stallet. Det blev senare än tänkt då jag ville ha honom skodd först och eftersom min hovslagare inte åker ut för endast en häst så väntade jag tills dom andra hästarna skulle skos.

Walle fick stå inne i stallet ca två timmar medans jag fixade hagen, fyllde vatten och jobbade på med allt runt om kring. Han var jätte lugn och rullade direkt han kom in i boxen. När jag släppte ut honom tog han en galopprunda och gnäggade några gånger sen stod han och åt utan några som helst tecken på stress.

Åkte dit tidigt på morgonen igår bara för att se hur han hade det. Han stod och åt och dom andra hästarna stod så nära Walles hage som möjligt. Han hade vandrat lite under natten men det är väl helt normalt första natten på ett nytt ställe.

Saknaden efter alla sysslor i stallet har varit stora så efter att Walle hade fått gå till hagen så ställde jag mig och fixa med nytt spån, fixade med foderhörnan och jag skrattar när jag tänker på det. Jag kom på mig själv flera gånger med att stå och ha ett jätte leende på läpparna. :)

10 dagar sen kör vi igång på riktigt

Om 10 dagar för att vara exakt så tar vi vårat pick och pack och flyttar till ett nytt stall med bara skritt avstånd till ridhuset i Sikeå. Är så sjukt peppad att det är svårt att beskriva hur det känns.

Men nu blir det att sätta igång honom ordentligt. Slut på allt i halvfart då menar jag att bara rida nån gång i veckan. Nu är det dags att komma igång på riktigt. Jag och min underbara pussmule Walle :)

Blev så taggad så jag for och köpte in lite nya saker från Hööks. Nya vita benskydd, tre stycken schabrak, nya grimmor och lite smått o gott.

Lite att jobba med

Efter dagens pass på stora W så kan vi sätta punkter som ta skänkeln och galoppfattningar som våra kommande träningsmoment.

Vet inte va det var som spökade, ingen framåtbjudning, vägrade ta skänkeln och allmänt seg. Det kändes ungefär som att sitta på ett sur sto som vägrar gå framåt. Men efter att han fick sträcka ut sig lite i galoppen så kom framåtbjudningen tillbaka. Men jag måste verkligen ge mig själv en spark i rumpan över hur döv kring skänklarna han är. Blir att lägga upp lite övningar kring detta.
Om det är någon som har en bra övningen tar jag gärna emot förslag? :)

Walle i Danmark. Hade en lång man som red honom där borta. Klart det inte är så lätt när man själv är som en myra. Bara jobba hårdare!

Film

En liten film på mig och Walle från april/maj om jag inte har helt fel.
Har fortfarande en stor tendens att gå bakom men stor skillnad på ridbarheten och framförallt hans muskler. Ligger lite på som han gör när det börjar bli jobbigt. Så ja inte kanske den världsbästa "uppvisningen" men jag gillar skillnaden från hur det såg ut för ett år sen :)

Gnistan bara sprakar

Har varit ute i min brors stuga i Holmsund några dagar och har därför låtit Walle vila. Har väl egentligen tänkt sätta igång han ordentligt nu just innan vi flyttar.
Sjukt så man har längtat efter sin häst under tiden man har varit borta. Det kan man väl säga är ett tecken på att man har fått tillbaka gnistan att vara i stallet?

Det enda som jag är lite fundersam över hur jag ska göra är att gubben jag har honom hos nu vill att jag helst ska ha flyttat 1a augusti. Vilket självklart är en god idé då jag kan cykla till stallet och kan komma igång ännu bättre med träningen. Men jag blir lite nojig över att det inte finns så mycket bete kvar dit jag mest troligt ska flytta. Och det sista jag vill nu är att Walle ska gå ned i vikt. Han ska vara tjock o go som han är så vi kan lättare göra om fettet till fina stora muskler. Så ska kolla upp lite om några sover inne eller om alla hästar står ute. Det löser sig nog mer bara mamma hjärtat som är oroar sig i onödan.

Bad i havet & sällskap

Walle fick vara med om något nytt och ovanligt i onsdagskväll. Jag mötte nämligen upp två goda vänner som skulle följa med ner till havet med sina hästar. Walle har tidigare innan jul visat att rida med sällskap är väldigt stressande. Han har fått lite smått panik när någon kommit nära eller att hamna det minsta lilla efter. Så sen i november har vi ridit ensamma.
Jag valde själv att inte tänka så mycket kring hur han skulle reagera. Han har som sagt landat på så många olika plan nu att det som en gång var en STOR grej för honom är idag som en fis i rymden.

Walle skötte sig super hela vägen ner till havet och var inte ett dugg stressad eller orolig av att ha en häst ibland framför eller bakom sig. Väl nere vid vattnet tyckte han det var lite obehagligt. Stod och darrade en stund och fick sin flyktinstinkt några gånger. Men lugna lilla jag strök honom på halsen och tur man är tjurig och hade Bavvan som kunde visa att det är super roligt att vara i vatten och plaska! Fort var den rädslan över och plaska det tyckte han var roligt.
Synd bara att det kom en väldigt otrevlig gubbe som svor och bad oss bokstavligt talat "sticka därifrån för i helvete" Vi var allt från dumma i huvudet, till snoriga ungjävlar som skulle få samtal hem till  våra föräldrar. Stranden har ingen skylt som säger förbud mot hästar och det var första gången vi var där någonsin plus att vi har blivit tipsade av andra som har badat där med hästar tidigare. Så det blev en kort visit med vattnet då han även hotade om att slå till våra hästar...

Igår fick W en härlig skritt tur  där vi avslutade passet med träning på bakdels vändningar. Har lagt upp det så dom senaste tre veckorna att vi fokuserar på det momentet en gång i veckan. Fick lite tips av en tjej som provred Walle. Hon var betydligt duktigare än mig så jag tog emot all kritik och tips för att stärka och förbättra dom svagheter hon kände som inte jag riktigt har upplevt. Nyttigt att sätta upp duktigare ryttare än sig själv som rider ens häst ibland.

Ibland måste man vänta på motivationen

Oj det var länge sen jag skrev här. När Oscar lämnade gården förra året dog all min motivation. Trodde den skulle komma tillbaka med Walle men det blev tvärt om. Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig och det är väl så livet är tyvärr.
Man får ta hårda smällar och ibland känns det som att man svävar på rosa moln hela tiden.
Jag flyttade från gården i höstas och har haft Walle uppstallad i ett stall som har stått en rätt så bra bit ifrån där jag bor. Har även inte behövt mocka fixa mat eller någonting egentligen. Vilket jag tyckte till en början var super skönt. Jag behövde bara fara dit för att rida. Men någonstans försvann den här stora delen till att man håller på med hästar. Jag kan ärligt säga att jag saknar att mocka, bära hö och faktiskt vara flera timmar i stallet. Men just då när jag flyttade så kändes det otroligt skönt efter att ha fixat ALLT på sin gård i tre års tid.

Motivationen har stått på noll och många gånger i veckan har man åkt till stallet och bara "lekt" eller myst med honom i hagen just för att jag inte har haft något eller någon som fått mig upp i sadeln

Jag kan ge 100 olika anledningar till varför jag beslutade mig för att sälja och bara ge upp. Men den största anledningen var i slutändan att jag är inte tillräckligt duktig. Jag är så långt nere när det kommer till självförtroendet i ridningen att det tog över min känsla för min häst.

Men nu efter många om och men säkert tusen tårar och bara en massa grubblande så är beslutet taget att han ska vara kvar. Till hösten flyttar vi till ett stall nära ridhuset eller också till själva ridskolan. Vilket betyder att tillgång till bana och ridhus finns alltid och framför allt jag har folk runt omkring mig som gör att allt blir lite roligare. För nu i 9 månader har jag varit helt ensam i stallet, har inte haft någon att rida med eller någon att spendera tid med i stallet. Då är det inte lätt att hålla motivationen på topp. Det finns dom som fixar det utmärkt men inte jag det är bevisat.

Jag kan i alla fall säga att jag längtar tills vi har är på plats i det nya stallet och jag kan ta upp våran träning helt o hållet. Det har tagit tid för Walle att hitta en trygghet och harmoni sen han kom till Sverige. Men nu är vi tillsammans som ett ekipage. Vi har fortfarande en hel del knappar kvar i ridningen men just kontakten mellan häst och matte. Den är svår att slå.
Så som sagt nu är jag tillbaka här och här tänker jag stanna :)