Under helgen drabbades jag och min sambo av magsjuka, något jag har fått vara utan i 10 år.. dem värsta 14 timmarna i mitt liv hade jag under söndagen. Har varit helt slut efter det och därför har hästarna fått vila söndag och måndag, eller Bavvan reds i söndags av Linnea. Men Oscar har fått 2 dagars vila, ska ge mig ett försök att rida ikväll, energin är inte tillbaka om man säger så. Hade dock tänkt pröva jobba imorgon så.
Nu är det klart iaf med transporten på riktigt. På torsdag kommer "Walle". Det är med fjärrilar i magen jag tänker på allt. Hur kommer det att bli, kommer det gå bra, kommer han att vara den jag och alla andra hoppas på. Jag får se helt enkelt. Jag hoppas verkligen!
Oscar har fått sig en köpare så nu är det inte långt bort tills han åker, vilket gör ont och är skrämmande. Han har varit min trygghet och min lärare i över 1 år. Vi har verkligen gått från noll till att rida svårare rörelser, piffat och puffat, har fått glänsa på tävlingsbanorna tillsammans. Har haft en riktigt god vän här hemma med så mycket kärlek och tillit. En tillit som en dag försvann och vi stod på noll med att rida ut själva. Något jag en stund gav upp med..men sen tog jag tag i det och gav inte upp. Kämpade och kämpade och nu litar han på mig igen till 100 %. Det året som har gått tillsammans med Oscar har varit det största i mitt liv och det bästa för min ridning. Nu hoppas jag att jag har funnit en häst som kan ta mig vidare, även om Oscar kan det så står fortfarande problemet kvar att min plånbok är för tunn för att jag ska kunna stå som ägare åt honom nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar