Make a stand

Helgen har gått och jag och Cia for iväg till RidsportGalan i Skellefteå. Det var en ovanlig gala, men det var väldigt trevligt att träffa alla mina gamla klubbkamrater.  Man känner sig alltid välkommen och hemma igen! Många gånger saknar jag dom och den där glöden med att träna och att man peppar varandra till träning/tävling. Tar sig tid till att titta på varandras ritter och kan både ge beröm och lite tankar om vad som gick bättre o sämre under ritten. Även om jag trivs oerhört bra i Sikeå. Med alla människor elever och arbetskamrater och att jag har fått tagit mer ansvar och dom litar på mig och är glad för att jag finns på klubben så är alltid Surf hemma! Året 2012 då jag och Oscar kom in i säsongen kunde jag se mig och Oscar i ett annat ekipage. En tjej som är några år yngre än mig men med stor kunskap. Skaffade en smäcker valack på foder som också kallade sin nya vän för en riktig sportbil. Det här ekipaget fick gå hem med ett pris på galan som årets Dressyr Ekipage. Matilda och Maranello. Vilket i mina ögon var helt rätt. Även om dom andra nominerade tävlar på högre nivå och har mer rutin, kunskap så har Matilda fortfarande presterat och gått från noll till så mycket på bara lite mer än 1 ½ säsong.

Såna här ekipage med glöd, är något som gör att man blir mer taggad själv. Visst alla har inte samma förutsättningar. Men som jag brukar säga " Det blir vad du gör det till". Och det är verkligen det jag går efter.  Denna vinter har varit katastrof för mig och min kropp. Inget jag egentligen har pratat om här, vilket jag kanske borde. Det har varit otroligt svårt att acceptera att min kropp inte fixar det jobb jag har. Att jobba med kroppen varje dag 8 timmar varenda dag sliter så oerhört. Under dessa snart 4 år har jag varit sjukskriven 3 gånger för problem med ryggen.. Jag har under denna vinter haft så oerhört problem med en smärta som sitter långt ned i ländryggen, något jag har kollat upp en gång, ett snett bäcken.. Men det blev ändå inte bättre.. Axlarna har börjat strejka och styrkan i min högerarm blir mindre och mindre. Att skotta snö 4-5 månader varenda dag med en spadjäkel kan ses som en bra träningsmetod. Visst man blir stark och muskler byggs. MEN det blir även sned belastning, hemska ryck under skottningen och när man kommer hem har man så ont att det inte går att rida. Så hästarna har gått på halvfart och det är bara mitt fel. 

Jag längtar tills jag har ett nytt jobb, en kropp som inte har ont och en annan energi. För en sak är säker, det är inte roligt att vara 23 år men känna som att man hade en kropp som en 70 åring vissa dagar!