I look up to you

Igår kväll var det återigen dags för mina dressyr grupper att träna. Som varje måndag har jag 8 elever, 2 grupper med tjejer och deras egna ponnysar som vill ut och tävla och utvecklas.
Innan träningarna började har jag alltid 2 lektioner på ridskolan. Den sista gruppen är tjejer som vill mycken men behöver lite mer grund i att rida hästen i lydnad. Riktiga hopptjejer är det som  vill hoppa höga hinder och svänga snabbt. Men som tyvärr ibland tappar kontrollen på hästarna. Så vi jobbar med grunden, för att sen kunna ta med oss allt från dressyren till hoppningen. På bara 3 lektioner så red tjejerna så grymt bra igår. Det var verkligen roligt att se! Jag blir stolt som ridlärare att se att den planen man har funkar och att det går framåt.

Mina dressyrelever senare på kvällen rider bättre och bättre. Dom ger aldrig upp och är otroligt ödmjuka och tar in allt man säger för att sen göra allt för att lyckas. Igår pratade vi en del om att förbereda hästen för all sorts ridning så som tävling och träning. Att man ska tävla för sin egen skull och inte gå in för att vinna utan  man ska ha roligt och sträva efter att förbättra sitt resultat för varje gång. Sen om en rosett ges är det ett plus i kanten. Att stå som tränare är det bästa jag vet, jag älskar att få utbilda dom och lära dom känna känslan när allting stämmer.

Inom varje sport så som fotboll, hockey eller ridning. Har alla förebilder. När man var yngre sa man alltid att Malin Baryard var ens idol. Man skulle bli som hon en dag. Men konstigt nog har jag inte en förebild inom ridningen på det sättet. Visst om jag ser Patrik Kittel så självklart tänker jag att "så vill jag också rida" Jag vill bli så duktig osv vem skulle inte det om man ser detta?

Men ärligt talat så är det en helt annan person som jag ser upp till och vill bli lika kunskapsrik och främst en lika bra tränare. Erica. Direkt jag har några funderingar, behöver råd om en elev eller mig själv så ringer jag henne för att rådfråga och lägger fram mina lösningar till henne för att höra om jag är på rätt spår. Visst då kan många av er tänka, "va inte rädd för att gå efter din magkänsla" Det håller jag med om. MEN vi jobbar med dessa vackra djur, som ska få rätt ridning, rätt träning, rätt balans. Allting ska vara rätt tillsammans med ryttaren och göra det så bra för dem tillsammans som ett ekipage att om jag då står och lär ut något som inte är den bästa vägen att gå utan gör det svårare för mina elever så får jag hellre tips om hur jag kan lära eleverna att hitta den bästa ridningen på det bästa sättet och med dom bästa verktygen. Erica är för mig någon jag ser upp till. Hon är det bästa som har kunnat hända med min ridning, för den känslan jag har idag har hon och jag tagit fram. Själv klart finns det tränare som jag har haft under åren som har varit viktiga. Alla har sin plats för min kunskap idag. Tex Rebecka som har följt mig i flera år tillsammans med Bavvan o många år innan det. Hon har hjälpt mig så oerhört mycket och har lärt mig massor av henne som även blev en mycket god vän!

Jag ser mig själv idag som en god tränare men har mycket kvar att lära och vill lära mig mer för att en dag kunna vara en "riktig" tränare med licens och en dag få ett större namn så att min dröm kan börja byggas och bli på riktigt!