I fredagskväll när jag red ut på en lång tur. Så for jag förbi en av grannarna som även har blivit ett kompis par till mig och Simon. klockan va väl strax efter 8 på kvällen de va bäcksvart och hon hade hingsten ute ca 20 m ifrån där vi stod.
Vi stod och prata, de blåste, hingsten försökte göra sig synlig för Bavvan så han showa på, hon har aldríg varit på gården. Å där stod hon helt stilla med mig på ryggen i säkert 15 minuter. Då fick jag höra "va lugn hon är". Då slog de mig att nu märker jag en sån stor skillnad på hur hon va i stan och hur hon är här hemma. I stan så red vi ut i mörkret i 2 år och hon såg spöken och va super tittig jämt om man inte hade sällskap. Hon spände sig ofta och de var svårt att jobba henne, nu är de som dag och natt. Även om hon spänner till så är hon ändå lugnare och kan direkt efter att hon spänt till komma tillbaka till arbetet.
Jag själv är lugnare också av att ha hästarna hemma och jag trivs som handen i handsken i denna by med världens bästa grannar och människor som bor här. De är långt från stan visst, jag måste pendla till jobbet men att bo så här närmre stan.. de är för mycket pengar och att vilja bo så här med hästar hemma så måste man vinna på lotto eller byta jobb där man tjänar mycket mer än vad man gör idag. Men det här är min värld som jag aldrig skulle vilja byta bort. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar