Då har jag avanmält mig från hippo i helgen. Varför? Jo för att de finns ingen som helst motivation eller lust.
Måste erkänna att hemma tävlingarna på surf slog ner mig helt. Efter dom ritterna, jag är fortfarande ledsen och besviken över dem.
Jag köpte en 13 årig gammal ridskolehäst som kom till ridskolan som 6 åring. Ingen har utbildat henne eller lärt henne att gå i en framåtbjudning. I hennes värld fanns inte de på ridskolan. För mig är de för svårt för att fixa de själv inne på banan, någonting tillbaka måste jag få. För jag orkar inte göra de själv.
Jag vet att många kommer prata om detta bakom ryggen på mig i stallarna och låt de va så då. Ingen kommer att förstå mina beslut och ingen kommer kanske hålla med mig. Men jag behöver ingen som håller med mig. De är mina beslut och de är min häst. Så länge hon mår bra så är jag glad och nöjd.
Men nu är sista tävlingen för säsongen gjord under helgen som kommer. Jag kommer som sagt inte att delta. Utan kommer att rida och träna här hemma under vintern. Sen vad som händer till våren, de får vi se. Men jag känner att jag och Bavaria är klara med varandra på tävlingsbanorna. Vi ska starta någon klass till våren om de känns bra. Men då de inte ens känns roligt att rida mitt finaste hjärta längre så måste jag göra något åt saken. När jag rider alla andra hästar som har en egen motor, ett steg en bjudning så får jag tillbaka gnistan och jag vill så mycket. Men de är av sådana hästar jag KAN få de av. Mitt hjärta kommer alltid vara mitt hjärta. Så nu är planen att hitta någon annan häst att träna och tävla och sen kommer Bavvan få ha de skönt här hemma med uteritter, träning på banan men hon ska inte behöva göra de hon inte tycker om eller de hon inte kan.
Många säger att de tar ca 1 år för att lära känna sin häst och kunna knapparna. Jag kan Bavvan, innan och utan. Men att ge henne något som hon aldrig ha haft är svårt. Man kan inte trolla fram en framåtbjudning som aldrig har funnits där. Hon älskar att hoppa, så vem vet vi kanske hoppar ett tag framöver, men inga tävlingar som de känns nu. Jag behöver en annan häst som kan ge mig de jag vill ha och de jag är ute efter.
Vill att de ska vara Bavvan, men hon har mitt hjärta ändå. Och hon älskar livet här ute och därför ska hon aldrig behöva lämna de heller.
Tanken att ta föl på henne har slagit mig. Men om de blir av är inget som heller är klart, men självklart finns tankar och drömmar om de också!
Hej Emelie! Tycker det är jätteroligt att läsa din blogg. Du skriver med känsla helt enkelt.
SvaraRaderaTycker du ska göra vad som känns bäst för dig och Bavvan.
Du har i alla fall gjort ett kanonjobb med henne och hon blev ju en helt annan häst än vad som kom in genom dörren på Åsen, minns du? Och det är som du säger, hon är speciell för dig, ditt hjärta. Tycker det är lite av en solskenshistoria ändå att du trots allt fick tillbaka din favorit!
/Linnea
Hej Emelie! Jag tycker att du tänker helt rätt, ni måste göra det som känns bra. Men jag tycker också lite synd om dig då du är så ambitiös, du förtjänar att ha en häst som är med på noterna. Skulle vara jättekul om Bavvan fick bli mamma ( med nån riktig snygging till pappa;)), och rätt vad det är skulle hennes hormoner bli mer i ordning efter det också!
SvaraRaderaVet inte förövrigt om du brukar tömköra henne nånting? Hon är riktigt fin där, och det kan ju vara roligt som omväxling nån gång... Ta hand om er! Mvh Marina