We all move on but we never forget

Livet går vidare i olika former och vi tar olika vägar genom livet.

Jag har mycket i bagaget som gör att jag har svårt att släppa vissa saker.
För det är precis som min rubrik säger. Även om livet går vidare är det vissa saker som man ALDRIG glömmer.

Jag är en grubblare, men försöker jobba med det. För jag vill inte vara så. Man förlorar bara själv på att sitta och grubbla ned sig själv i en massa saker om varför osv.

Min äldsta och bästa vän sa igår "jag är så jäkla stolt över dig" Första tanken är varför? Men sen när vi pratade ett tag till så känner jag själv. Jag har kommit långt med mig själv. Jag lever för mig själv och gör det som är bäst för mig och ingen annan. Jag trodde aldrig jag skulle vara där jag är idag.

Men fortfarande finns mycket kvar som fortfarande kan ge mig återfall av tårar, besvikelse och sorg.

Däremot känner jag att så får det vara. Tills den dagen jag inte behöver gråta över det längre.
Alla har vi olika sätt att jobba med oss själva. Vissa stänger av och vissa tar tag i allting och bara försöker komma vidare. Jag försöker hitta ett mellan läge.

En fråga jag har fått många gånger är "Varför pratar du aldrig om din mamma?" Senaste tiden är detta en fråga som ofta ramlar in. Ja ett svar. Finns inte så mycket att säga.
Man har bara en mamma, min lever, hon gjorde dock ett val när jag var 10 år att lämna mig och min pappa. Hon valde där och då vad som var viktigare än oss och speciellt vad eller vem som är viktigare än mig. Hennes egna dotter. Så jag efter många många år av tårar, hopp och kärlek till min mamma bestämde mig för att jag mår bättre utan henne. Vi ses kanske totalt 10 gånger per. pratar med varandra i telefon 1 gång i månaden då hon ringer. För hur det än är.
Jag är uppvuxen i ett missbruk jag är så glad att min pappa fanns vid min sida och gav mig 50% av min tid som barn och tonåring en trygg och säker uppväxt medan min mamma och hennes sambo gav mig en otrygg och ja fruktansvärd uppväxt. Jag älskar min mamma och när det händer något finns jag där som alltid. Men när det är lätt för många att säga "glöm och gå vidare" Dra ett sträck över allting så du och din mamma kan ha en relation igen. Då svarar jag "Vi alla går vidare. Men vi kommer aldrig att glömma"