10 dagar sen kör vi igång på riktigt

Om 10 dagar för att vara exakt så tar vi vårat pick och pack och flyttar till ett nytt stall med bara skritt avstånd till ridhuset i Sikeå. Är så sjukt peppad att det är svårt att beskriva hur det känns.

Men nu blir det att sätta igång honom ordentligt. Slut på allt i halvfart då menar jag att bara rida nån gång i veckan. Nu är det dags att komma igång på riktigt. Jag och min underbara pussmule Walle :)

Blev så taggad så jag for och köpte in lite nya saker från Hööks. Nya vita benskydd, tre stycken schabrak, nya grimmor och lite smått o gott.

Lite att jobba med

Efter dagens pass på stora W så kan vi sätta punkter som ta skänkeln och galoppfattningar som våra kommande träningsmoment.

Vet inte va det var som spökade, ingen framåtbjudning, vägrade ta skänkeln och allmänt seg. Det kändes ungefär som att sitta på ett sur sto som vägrar gå framåt. Men efter att han fick sträcka ut sig lite i galoppen så kom framåtbjudningen tillbaka. Men jag måste verkligen ge mig själv en spark i rumpan över hur döv kring skänklarna han är. Blir att lägga upp lite övningar kring detta.
Om det är någon som har en bra övningen tar jag gärna emot förslag? :)

Walle i Danmark. Hade en lång man som red honom där borta. Klart det inte är så lätt när man själv är som en myra. Bara jobba hårdare!

Film

En liten film på mig och Walle från april/maj om jag inte har helt fel.
Har fortfarande en stor tendens att gå bakom men stor skillnad på ridbarheten och framförallt hans muskler. Ligger lite på som han gör när det börjar bli jobbigt. Så ja inte kanske den världsbästa "uppvisningen" men jag gillar skillnaden från hur det såg ut för ett år sen :)

Gnistan bara sprakar

Har varit ute i min brors stuga i Holmsund några dagar och har därför låtit Walle vila. Har väl egentligen tänkt sätta igång han ordentligt nu just innan vi flyttar.
Sjukt så man har längtat efter sin häst under tiden man har varit borta. Det kan man väl säga är ett tecken på att man har fått tillbaka gnistan att vara i stallet?

Det enda som jag är lite fundersam över hur jag ska göra är att gubben jag har honom hos nu vill att jag helst ska ha flyttat 1a augusti. Vilket självklart är en god idé då jag kan cykla till stallet och kan komma igång ännu bättre med träningen. Men jag blir lite nojig över att det inte finns så mycket bete kvar dit jag mest troligt ska flytta. Och det sista jag vill nu är att Walle ska gå ned i vikt. Han ska vara tjock o go som han är så vi kan lättare göra om fettet till fina stora muskler. Så ska kolla upp lite om några sover inne eller om alla hästar står ute. Det löser sig nog mer bara mamma hjärtat som är oroar sig i onödan.

Bad i havet & sällskap

Walle fick vara med om något nytt och ovanligt i onsdagskväll. Jag mötte nämligen upp två goda vänner som skulle följa med ner till havet med sina hästar. Walle har tidigare innan jul visat att rida med sällskap är väldigt stressande. Han har fått lite smått panik när någon kommit nära eller att hamna det minsta lilla efter. Så sen i november har vi ridit ensamma.
Jag valde själv att inte tänka så mycket kring hur han skulle reagera. Han har som sagt landat på så många olika plan nu att det som en gång var en STOR grej för honom är idag som en fis i rymden.

Walle skötte sig super hela vägen ner till havet och var inte ett dugg stressad eller orolig av att ha en häst ibland framför eller bakom sig. Väl nere vid vattnet tyckte han det var lite obehagligt. Stod och darrade en stund och fick sin flyktinstinkt några gånger. Men lugna lilla jag strök honom på halsen och tur man är tjurig och hade Bavvan som kunde visa att det är super roligt att vara i vatten och plaska! Fort var den rädslan över och plaska det tyckte han var roligt.
Synd bara att det kom en väldigt otrevlig gubbe som svor och bad oss bokstavligt talat "sticka därifrån för i helvete" Vi var allt från dumma i huvudet, till snoriga ungjävlar som skulle få samtal hem till  våra föräldrar. Stranden har ingen skylt som säger förbud mot hästar och det var första gången vi var där någonsin plus att vi har blivit tipsade av andra som har badat där med hästar tidigare. Så det blev en kort visit med vattnet då han även hotade om att slå till våra hästar...

Igår fick W en härlig skritt tur  där vi avslutade passet med träning på bakdels vändningar. Har lagt upp det så dom senaste tre veckorna att vi fokuserar på det momentet en gång i veckan. Fick lite tips av en tjej som provred Walle. Hon var betydligt duktigare än mig så jag tog emot all kritik och tips för att stärka och förbättra dom svagheter hon kände som inte jag riktigt har upplevt. Nyttigt att sätta upp duktigare ryttare än sig själv som rider ens häst ibland.

Ibland måste man vänta på motivationen

Oj det var länge sen jag skrev här. När Oscar lämnade gården förra året dog all min motivation. Trodde den skulle komma tillbaka med Walle men det blev tvärt om. Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig och det är väl så livet är tyvärr.
Man får ta hårda smällar och ibland känns det som att man svävar på rosa moln hela tiden.
Jag flyttade från gården i höstas och har haft Walle uppstallad i ett stall som har stått en rätt så bra bit ifrån där jag bor. Har även inte behövt mocka fixa mat eller någonting egentligen. Vilket jag tyckte till en början var super skönt. Jag behövde bara fara dit för att rida. Men någonstans försvann den här stora delen till att man håller på med hästar. Jag kan ärligt säga att jag saknar att mocka, bära hö och faktiskt vara flera timmar i stallet. Men just då när jag flyttade så kändes det otroligt skönt efter att ha fixat ALLT på sin gård i tre års tid.

Motivationen har stått på noll och många gånger i veckan har man åkt till stallet och bara "lekt" eller myst med honom i hagen just för att jag inte har haft något eller någon som fått mig upp i sadeln

Jag kan ge 100 olika anledningar till varför jag beslutade mig för att sälja och bara ge upp. Men den största anledningen var i slutändan att jag är inte tillräckligt duktig. Jag är så långt nere när det kommer till självförtroendet i ridningen att det tog över min känsla för min häst.

Men nu efter många om och men säkert tusen tårar och bara en massa grubblande så är beslutet taget att han ska vara kvar. Till hösten flyttar vi till ett stall nära ridhuset eller också till själva ridskolan. Vilket betyder att tillgång till bana och ridhus finns alltid och framför allt jag har folk runt omkring mig som gör att allt blir lite roligare. För nu i 9 månader har jag varit helt ensam i stallet, har inte haft någon att rida med eller någon att spendera tid med i stallet. Då är det inte lätt att hålla motivationen på topp. Det finns dom som fixar det utmärkt men inte jag det är bevisat.

Jag kan i alla fall säga att jag längtar tills vi har är på plats i det nya stallet och jag kan ta upp våran träning helt o hållet. Det har tagit tid för Walle att hitta en trygghet och harmoni sen han kom till Sverige. Men nu är vi tillsammans som ett ekipage. Vi har fortfarande en hel del knappar kvar i ridningen men just kontakten mellan häst och matte. Den är svår att slå.
Så som sagt nu är jag tillbaka här och här tänker jag stanna :)