Skriver av mig

I mångas världar har en blogg alltid handlat om att man kan följa sina vänner, familj, idoler genom sina liv och ändå vara på andra sidan jorden. Min syn på att blogga har alltid varit för min egenskull. Ha en dagbok som även blir min läroplan. Lägger upp min planering, skriver om vad som gick bra och vad som gick mindre bra. Ändra och försöka förbättra. 

Jag läser andras bloggar för att kunna vara delaktig i mina vänners och bekanta liv. Vi alla lever olika liv på olika håll. Och även om man inte umgås och hörs varenda vecka/månad så vet man ändå vad som händer kring sina vänner och bekanta.

Jag läser även andras bloggar för att få lite inspiration till nya saker. Har till exempel en blogg som jag följer där en barndomsvän skriver om ALLT i sitt liv. Där hon är super duktig på att laga annorlunda mat och tar kort och skriver ut recept som gör att man vill pröva själv att baka/laga den mat hon skriver om.

Det finns många som hittar sina förebilder/idolers bloggar och blir nästan besatt av dom.

Jag själv läser några bloggar bara för att jag kan inte sluta. Nån enstaka är inga "vettiga" personer som håller i bloggarna. Utan jag kan bara inte sluta läsa bloggen för den är orimlig och med näsan upp i vädret skriker det "störst bäst och vackrast". Men det är väl det som är tanken att läsarna ska fastna och bli störd på vad som skrivs att man inte kan sluta läsa.

En blogg behöver inte handla om vem som har mest kommentarer eller mest läsare. Jag som ibland inte ens skriver på 1 vecka har mellan 50-100 läsare varje dag och när inlägget om att Walle hade kommit hade jag fort 400 besökare den dagen. Det är super kul, men jag strävar inte efter jaga läsare och hoppas på att få börja jobba med bloggen. Jag ser det som ett sätt att be om råd när man har fastnat, peppa varandra och få följa alla genom deras vardag. Vare sig om det handlar om hästar eller bara livet i allmänhet.

Det jag dock inte klarar av när man kommer till dom som håller i dom större bloggarna är att

man inte kan ta kritiken... man är så fast i att mitt sätt är bäst. Kommentarer där personer ifrågasätter och ger nya tips. Slår man igen dörren och ger ursäkter på ursäkter och nästan dumförklarar andra. Ingen är perfekt och alla kan inte tycka likadant. Var inte rädd för att ge tips och använda tipsen man får. Hur ska man veta om man inte prövar?