Min fina Josephine fick bo här på gården i ett år. Hon var världens finaste och var som en maskot på gården. Hon gick lös till och från hagen, var underbar att hålla på med och snäll att rida. Lite svår att få henne till arbete men struntade man i formen och hela den biten så funkade hon med vem som helst. Tittade på bilder av henne och fick torka lite tårar när jag tänkte tillbaka på henne förra helgen.
Även om det bara blev 1 år så fick hon en speciell plats i allas hjärtan och var en i familjen. Jag vill tro att hon älskade att bo sin sista tid här. Att hon var lycklig. Bavvan och hon var bästa vänner som alltid skrek efter varandra när nån av dom lämnade stall eller hage. Jossan var alltid den som pratade glatt när man kom in varenda morgon. Hon är evigt saknad min vackra Josephine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar