Jogga

Idag var jag ute med Oscar i ca 35 min för att jogga loss den förmodligen stora träningsvärken som han fick efter vårat pass igår. Han var super trevlig och försökte en gång med att vända hemåt, jag hoppade av Gick med honom en bit hoppade upp igen och sen var det lugnt! Skönt!

Så vi ska fortsätta med som sagt att åka till ridhuset oftare så grabben får göra av sig med energin!

Men vi är på gång iaf och det slår aldrig fel  :)

Livet

Host host

Fortfarande sjukskriven. Hostan gör mig galen, slut och halsen är tjockare än tjockast!
Oscar va tillbaka i sitt gamla mönster på söndagkvällen, han skulle bara hem!

Så trots att jag var hemma sent igår kväll, så kopplade jag transporten och körde honom till ridhuset. Där han var så laddad! Vilket tryck han hade hela tiden. Öronen spetsade framåt och var riktigt på tårna. Han blir en helt annan häst när man åker iväg å ska träna eller rida i ridhus/ridbana. Det är så roligt! För man vet att han älskar att jobba. Så jag jobbade mycket med skänkelvikningar, öppna, lite sluta, gjorde några enkla byten. Tränade på ökadgalopp och övergångarna till samlad galopp. Volter i olika storlekar, han var super fin och det var skönt att få jobba igenom honom.

Så nu idag får vi se hur han är, om han sköter sig så kan det vara så att vi kan fixa problemet med att åka in ännu oftare till ridhuset för att få bort mer energi ifrån honom. Han  var väldigt nöjd och trött när vi åkte hem, så jag stretschade och fixade honom inför natten. Nu är det bara att hålla tummarna att vi kommer över detta!

Trygghet

Jag fortsätter att vara sjuk och vara halvt död.. soffläget tog över i 6 dagar. Så igår red jag Oscar försa dagen man hade någorlunda energi iaf. Så runt byn, PIGG häst, med mycket glädje som visades med skutt och lite bocksprång. Öronen rakt framåt och bara helt dunder glad var han. Bavvan fick vila då hon hade blivit riden 3 dagar i sträck av mina bästa tjejer som hjälper mig! Tack Linnea och Rebecka!

Ikväll harjag varit lite tröttare, blir väll så när man hade energi igår så tar man ut sig fullt. Så ikväll hoppade jag upp på bavvan barbacka, tog oscar som hand häst och tänkte att nu ska vi träna på att rida i mörker förbi det som han är så rädd för och stärka hans trygghet med mig och bavvan. Det gick så bra!
Han slappnade av med att sänka huvudet och nacken, tog långa kliv framåt och öronen vilade på sidan.
Det kallar jag avslappnad och trygg häst. vilket ger mig glädje och en bra känsla i magen.

Imorgon får vi se vad kroppen säger, är bara glad att febern är över. Nu är det bara snor, halsont, hemsk hosta som är kvar. Men 6 dagar med feber slipper jag gärna om det betyder fler dagar med resten.

Peace!

Oscar

Jag tränade ju som sagt för Erica den 3/11 och vi jobbade på byten. Hade min goda vän Hanna som hade med sig kameran så hon fotade lite under uppvärmningen.

På den här bilden ser jag hemsk ut men han är vacker!

Jag har verkligen jobbat med att gå upp han i vikt och blir rundare. Har sagt det förr men man blir otroligt hemmablind och det är kul att se bilder och faktiskt känna. Gud vad bra det blev. Han behöver allt fett under denna tid dom fortfarande lägger om pälsen, och speciellt så vi kan bygga mer muskler av fettet :)

Försvinn från mig!!

Blä, i 3 dagar har jag intagit soffläge.. inte på eget beslut. Kroppen orkar ingenting. Febern vill inte ge sig..
Vill vara ute och mysa med mina underbara pussmular. Igår hoppade jag upp barbacka med grimma grimskaft på lill hjärtat så hon fick röra på magen såhär en dag efter vaccination. Tror jag orkade med 15 minuter sen var min kropp död.. så tillbaka till soffläge..

Oscar reds i förrgår.. han var piggelin och jag hade gramantygel på honom för att slippa jobba så mycket själv. Tur han är snälll min "lilla" grabb.

Ikväll känns allt bara blää, känner inget som blivit bättre eller sämre egentligen så det kanske är bra?
Nåja, ska snart ut till stallet..lite sent men jag har verkligen inte haft energin eller låg tempratur i kroppen som har låtit mig gå ut. En sån här dag hade man önskat att man bodde i stan och hade nån som kunde mocka åt en..

Tummen ner för denna hemska bakterie!

Vilket sätt är rätt

Vet inte hur många gånger jag har diskuterat med mina hästvänner om vad som är rätt väg att gå för att korrigera och rätta en häst i hanteringen från marken. Vi kommer alltid till samma svar att det handlar mycket om vad hästen har för huvud.

Är dom känslig? Eller hårda?
Eller är dom lite av varje?

Alla har hört talas om "fuxston". Jag måste nog säga att dom har ett hemskt rykte efter sig. Det sägs ju att röda hästar är en aningens märriga och allmänt inte roliga att hantera. Det sägs även ofta att dom är speciella i ridningen, lite mycket att säga till om. Väldigt energiska osv. Om det är en myt eller inte tänker inte jag sitta och skriva om, utan jag berättar bara det jag själv har hört genom åren, sen om jag tror på det. Nja, jag har haft hand om ett fuxsto som var otroligt speciell i ridningen. Men jag tycker dock inte att det hade något att göra med det faktum att hon var en fux. Det var mer om hennes bakgrund.

Hur som helst, en häst som Oscar med ett otroligt känsligt huvud reagerar väldigt extremt på korrigeringar, från marken och ryggen. Han reagerar om man höjer rösten åt en annan häst i stallet. MEN det är inte bara negativt med det. För att jag har under alla år fått visa hästarna trots att jag är liten så finns jag här och jag bestämmer över dom. Jag har varit bestämd och verkligen visat vars skåpet ska stå. På alla hästar jag har varit kring genom åren har detta funkat då dom hästarna har haft hårtpsyke så är det en utmaning att jobba helt tvärtom med en häst med en väldigt känslig sida och behöver korrigeras mjukt och lugnt.
Jag måste säga att detta sättet gillar jag, det funkar bra på bavvan också och det blir en annan harmoni tsm med hästarna. Nu får ingen tro att jag skriker å gormar, slår mina hästar för det är inte så jag menar. Det jag menar är att med ett större och kraftigare kroppspråk har jag fått lov att använda med andra hästar och nu behöver jag inte använda så mycket kraft.

Men jag tycker det är bra att man kan jobba med båda sätten. För det finns dom hästar som faktiskt bara kör över en. Bryr sig inte att man står där. Red en sån unghäst för 7 år sen tror jag det är. Hon testade och testade och testade, minns det så väl när ägaren bara sa "jag går upp på läktaren så får du känna efter själv"
Hästen skulle träninga in mig i dörrar, hon skulle gå över mig när jag stod på sidan, hon skulle kasta av mig. Hon visade absolut ingen respekt mot mig över huvudtaget. Så lilla jag med en häst på nästan 170cm som verkligen bara sket fullständigt i mig fick verkligen visa att här är jag och du ska lyssna på mig. Så jag hoppade upp och varenda gång hon försökte göra sina språng för att få av mig från skritt eller trav så tryckte jag henne framåt i full fart för att inte låta henne tro att hon skulle få mig att sluta rida. Efter ett tag, kom hon på att hon kan vinna den situationen så hon i bocksprånget som jag bankade på framåt, tog henne tillbaka till arbete då bockade hon igen igen och igen då när inte skänkeln fungerade längre tillsammans med röst så la jag in motivation pinnen (spöet) Då blev hon ställd och gav sig en stund började igen och jag la till spöt och hon gav sig gick framåt och sen hade vi haft våran diskussion klart. Det var inte ett snyggt ridpass det var inte något som jag skulle göra med alla hästar, det är inget som funkar heller på alla hästar. Men på denna donna som var så hård i psyket och ville ta över. Var jag tvungen att ta ner henne. Ägaren kom ner från läktaren, jag tänkte aha nu får jag kanske skäll. Hon sa "bra jobbat, jag kände att du var tvungen att få ta er igenom det där utan att jag sa något" Men nu tror jag inte att ni kommer ha problem.  Vilket vi inte hade. Var medryttare på henne i 4 månader innan hon flyttade. Red henne 2 gånger i veckan och hon var så trevlig på slutet. Blev till och med tillfrågad om jag ville köpa henne 3 månader efter att dom hade flyttat då hon skulle studera och hade inte hittat någon som klarade av henne.

Så egentligen det jag vill få fram, är att man måste se skillnaden på hästarnas psyke och deras sätt att göra sina "hyss". Är det rädsla, är det dumheter, är det deras sätt att ta över och vara flockledare.. Jag tror ni förstår. Men jag kan iaf säga att det är skönt att få lära sig att jobba med båda sidor. Så man har så många verktyg som möjligt.

När man inte vet vad man ska skriva

Vet inte hur många gånger  jag loggar in på min blogg och ska skriva ett inlägg och bara sätter händerna på tangentbordet och sen händer det ingenting. Det kommer inte fram alls, så jag har bara valt att inte skriva..

Men nu känner jag att det kanske är dags att skriva lite och berätta vad som händer.

Jag och Oscar har som ni vet kommit lite "off balance" då han har varit så oerhört rädd och spänd då man rider ut i mörkret. Vilket vi nu vet vad problemet är och vars rädslan sitter. Vi jobbar för fullt med att hitta tillbaka och hitta den Emelie och Oscar som dom skrev om i tidningen. För det var verkligen pricken över iet. Använder mig av mycket godis, lugn och otroligt stort tålamod. Vilket inte är min starka sida. men när det kommer till det här så gör jag ALLT för att det ska bli bra. Vilket funkar! Vi har en oerhört bra kontakt som blivit större och större för varje dag som vi började jobba med detta problem.
MEN,det finns fortfarande saker som ligger och trycker som gör att man inte orkar med allting, och det sitter inte i hästarna. Utan det sitter i mig. Denna höst har varit rent ut sagt pain in the as, för mig.

Har haft återkommande problem med min rygg vilket har lett till att jag inte orkat rida på samma sätt. Jag har motionerat mina djur men inte så mycket mer än så. Vissa veckor har dom fått vila 2-3 dagar i veckan för att jag får inte tiden att gå ihop, då jag är lite för snäll å sätter andras behov före mina egna och detta leder till att jag mår dåligt då jag inte får tiden att räcka till det jag älskar mest i hela världen. Men nu är det slut med det. Jag måste kunna säga nej ibland!

Jag for och fixade mitt bäcken som var nästan 3 cm skillnad på ena sidan. Vilket är anledningen till att jag har haft så ont vissa perioder i flera år. Red lugnt då man skulle vara försiktig första dagarna sen har jag kört på som vanligt. Jag for iväg och tränade på lördagen för en vecka sen och vi tränade byten. Som verkligen har blivit bra nu! Och jag vet att om erica säger bra så är det en 8a i bedömning. Ibland säger hon "ja okej, gör det en gång till och så tänker du på... då vet man att det är 5-6. Så det börjar kännas mer och mer att man lär sig vad en 6a är och vad en 7a är för något i känslan! Men det är ju 8or man vill åt! :)
När allt börjar rulla på bra igen så får jag ta smällen att bli dyng sjuk.
kroppen har skrikit i flera månader efter lugn å ro, och att man ska nån gång få vara hemma och ta det lugnt. Men jag har inte lyssnat och bara gjort saker som många andra har velat att man ska göra.
Så tji fick jag, 39 graders feber, ingen röst och jätte ont i halsen!

Jag älskar mina hästar, och jag säger en sak. Hästarna är för mig ingenting jag bara har för att få tävla, det är ingen förbrukningsvara. Det är ingen leksak, det är mitt liv och min livstil. Jag har hästar för det är roligt och inte för att det är ett måste. Erica är otroligt noga med att påminna mig om det, att jag ska aldrig sätta mig upp och känna jag MÅSTE göra det här. Utan jag ska känna jag VILL göra det här tillsammans med min häst.
Så därför med tanke på hur slut och knäckt jag har varit så orkar jag inte med någon press och har därför strukit mig från dom sista tävlingarna. Jag vill fokusera att må bra tillsammans med mina hästar och att vi tillsammans har roligt och kan ställa upp för varandra. Jag ser allt för många idag som tävlar och tränar sina hästar som bara bryr sig om placeringar, och är besviken över att hästen inte alltid ställer upp inne på hoppbanan eller dressyrbanan. Men jag har börjat tänka så att, ställer vi upp för hästarna varje gång? När hästen är spänd och vi blir arga eller att dom behöver komma ut i skogen men vi tycker det är så tråkitg att rida i skogen så vi rider hellre på banan och i ridhus.. kommer hästen att alltid vilja ställa upp för oss då?
För mig är livet med hästarna ett givande och tagande, precis som när man lever med en människa.
Jag vill att mina hästar ger mig vissa saker i ridning, skötsel men då måste jag ge dom lika mycket tillbaka.