Är det rättvist?

Igårkväll när jag skulle ta in mina hästar för natten så stod dom i vinterhagen vilket dom hade gjort helda dagen och kvällen för att pausa från betet och insekter. Då ser jag att Jossan inte mår bra. För det första så kommer hon inte ens till grinden då jag ska hämta dom och bara det är ett STORT tecken på att det är något fel. Jag går fram och ser att hon har svårt för att gå, jag peppar henne till att gå in i stallet men oj så sakta det går. Jag förstår att hon har fått fång igen..

Jag bäddar ut en massa spån till flickan och ringer ut veterinär. Tur som jag hade var han bara 10 minuter bort och kunde snabbt ge henne smärtstillande. Jag kände själv innan att hon hade hög puls i några ben, vilket ofta är ett tecken på fång.

Nu är det säkert några som tänker, varför hade du ens henne på gräs.

Jag behöver inte ursäkta mig eller börja prata om att jag har gjort något fel. För jag har gjort det jag har tyckt varit bra.

Jossan kom till mig för 1 år sen och fick fång efter en vecka. Då jag senare fick reda på att hon hade haft känningar tidigare år men endast vid själva inbetningen. Men inget som har blivit behandlat för eller så.
Jossan har jag som sällskap, hon rids 3 gånger i veckan och älskar livet tsm med sina bästa vänner Bavvan och Oscar speciellt Bavvan. Så detta år tänkte jag ett steg längre att om det är själva invänjningen som är svår för henne så gör jag det mer än ordentligt. Så hon fick en liten gräs hage brevid vinterhagen. Där hon fick stå längre och längre tid för varje gång och när vi väl var uppe i 5 timmar så släppte jag dom på ett magert bete. Där dom stod första veckan endast på dagarna. Sen har jag låtit dom stått ute 1-2 dygn i stäck och sen tagit upp dom till vinterhagarna för att sova inne eller stå 1 dygn på gården. Och så har det fortsatt. Men tydligen misslyckades jag...
"En gång fånghäst alltid en fånghäst" Absolut det köper jag.
Men jag vet några som har fått det att funka . Med allting i lagom mängd och allting i det perfekta så har det funkat för vissa.

Men jag har verkligen gjort det jag kan och nu sitter jag här med tårar och igår bröt jag ihop. Det var så jobbigt att se hon ha ont igen!
Hon kommer inte kunna gå på gräs nåmer, hon kommer inte att kunna vara med sina vänner och busa, klia och äta gott. Vad är det för liv? Hon är 19 år och ska egentligen leva livet men allting sätter emot!
Det är inte rättvist! Finste finaste hjärtat!