1 år innan det tävlade jag henne på surf i dressyr och hoppning.
Minns så väl när Rebecka berättade att hon som köpt Bavvan skulle sälja henne.
Så 1 vecka senare åkte jag och red henne och 1 vecka efter det hämtade vi henne :)
Jag, Dagge och Rebecka. Skulle inte ha blivit något om det inte var för dom. Vilket stöd man fick!
Bavvan kom till mig med en längre vila bakom sig, lite extra kilon och en super glad och mysig tjej.
Vi jobbade sakta men säkert framåt och den 4 taktiga galoppen gjorde reslutat väldigt snart med att bli 3 taktig. Vi jobbade och jobbade.
Var lite feg med att tävla henne första året, har väldigt mycket prestationsångest och ville visa alla hur duktig jag är. Men sen började jag banka in i min skalle att jag måste sluta bry mig om vad andra tycker, trots att det är svårt ibland.
Så jag började tävla efter jul. Vi segrade i våra första starter på godkända resultat i LC och LB. Vi jobbade vidare några månader med dessa klasser och fortsatte att segra. När vi kom in i försommaren fick jag uppleva Bavvans första brunst. Vilket resluterade att vi landade bara på 60 % exakt i våra klasser.
Vi tävlade våra första lokala och det blev blandade resultat. I LC och LB oftast placerade på godkända %.
Under sommaren 2010 höjde jag ribban och startade LA. Kom aldrig högre än till 57 %. Alla rörelser och förvända galopper och volter var aldrig problem. Utan det var sträckorna där emellan. "takt miss" på takt miss på takt miss.
Så vi jobbade på och tränade och tränade.
Vi forstatte med LC och LB på lokal regional som fortsatte på samma procen mellan 62-64%.
2011 flyttade jag hem hästarna till min egna gård. Vi ändrade tränings upplägget och jag har aldrig varit så motiverad. Vi tävlade under sommaren och hösten men med en känsla av att hon inte ville, och när SURFs hemma tävlingar skulle hållas i september så skulle jag rida, LB2 LA3 LA4..
Från denna helg har jag inte startat henne nå mer. Direkt vi kommer till dom högre klasserna så låser hon sig i en bubbla. Att dra en häst på 600kg genom ett dressyrprogram är inte kul. Så jag valde att lägga Bavvans tävlingskarriär inom dressyr på hyllan.
Nu står hon hemma på gården och rid 4-6 dagar i veckan. Hon lever livet och får fortfarande jobbas som hon älskar. Ska försöka hoppa henne mer då hon tycker det är så roligt.
Under dessa 3 år har denna häst gett mig otroligt mycket. Den kontakten jag och Bavvan delar, den ögontjänare hon är kommer jag nog inte att finna i någon annan. Mitt älskade Hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar