Igår när jag skulle rida den stora vita så gick allting hur bra som helst på dit vägen. Hade som mål att vi skulle träna övergångar. Allt från halter, skritt, trav och galopp övergångar. Målet va stadiga och ordentliga övergångar med bra takt och tempo efteråt.
Som sagt på vägen hemmifrån funkade dem mesta. Övergångarna till skritt och trav va mjuka och han lyssnade bra, lite seg som kola i början men efter en stund så började han bli mer uppmärksam.
vi började med galoppen och fick till super fina fattningar. Övergångarna till trav är en stor utmaning för mig att kunna sitta ned direkt och inte studsa, speciellet ute då han har mycket tryck. Tycker att jag fick till en bra känsla och att de flöt på. Skulle vända hemmåt och då vänder allting.
Han blir pigg och istället för att lyssna så blir han hoppig och stark. Jag brukar variera på pellham och de vanliga bettet får bådas skull. Igår va de de vanliga bettet och de är stor skillnad på honom. Jobbade med ännu er övergångar för att få honom mer kontaktbar. De gick sådär. Han blir mer hektisk än lugn i övergångarna. Vill inte så still och om jag rakriktar honom lite för länge så börjar han bli tung och ökar mer och mer. Men han gör detta bara på hemvägen och bara med vanliga bettet. Dock sista 15 minuterna innan vi skulle skritta av så lossnade allt och han blev jätte trevlig igen. Vilket är bra så man slipper va frustrerad när man hoppar av.
Tycker de är svårt, helt klart. Inget jag behöver ljuga om! Han är stor och jag är liten. MEN
Liten men tuff! Så vi grejjar detta ska ni se!
Låter lite som Memme var (och är fortfarande när han sätter den sidan till)! Jag har endast ridit med vanligt tvådelat bett eftersom jag gett mig tusan på att kunna ha 110% kontroll på det.
SvaraRaderaDet som fungerade för mig var att tänka lite tvärtemot vad M ville. Alltså när han hängde i handen och blev stark tog jag en halvhalt och lättade av (läs släppte tygeln). Alltså ta och ge, ta och ge! Tar ett tag innan det fungerar och man måste repetera det tills man nästan blir gråhårig, men nuförtiden kan jag trava på halvlång tygel och M ligger kvar i ett lugnt tempo, även om vi är på väg hem! DET känns stort! :D Men som sagt, det gäller att vara envis och stark psykiskt, för med enbart fysisk styrka kommer vi ingenstans. :)