Men som jag har skrivit i bloggen tidigare. Jag är inte som alla andra.
Jag har valt att inte berätta om samtalet som gjorde att jag blev orolig. Huvudsaken är att jag och Oscars ägare är på samma sida och de känns verkligen som om att jag har henne med mig genom allt.
Trots att vi aldrig har träffats så litar vi på varandra och har samma kärlek till samma Oscar.
Han har blivit min ögonsten, min läromästare, min vän!
Jag vet att när jag har en häst som han så kommer vi att sticka ut, inte för att vi är snyggare och bättre än alla andra. Men för att han syns. Detta kommer göra att fler blir mer intresserad av honom. De är något jag får ta. Men tanken på att han ska lämna mig vill jag inte tänka på, jag vill ta en dag i taget. Jag ser en framtid. Jag ser en utvecklingsförmåga tillsammans med honom. Sen när vi kommer in i november igen så kommer mitt beslut. Självklart säger hjärtat redan nu stanna, men i slutändan trots att man inte vill inse de så är de inte bara att köpa. Hur de än kommer att sluta så kommer jag inte kunna få en bättre läromästare att rida och utvecklas med.
Alla mina 3 hjärtan här hemma har en speciell plats i hjärtat. Men jag vet att skulle Oscar stanna kan inte alla 3 stanna. Men den dagen får jag ta då. Som sagt en dag i taget, njuta av varenda minut!
Oscar ser ut som om att han ska äta upp honom!
Jag förstår inte alls vad som hänt och vad som får dig att vilja sluta blogga, men jag tycker det är tråkigt om du väljer att sluta. När man träffas så sällan tycker jag att det är kul att kunna läsa om hur det går och så! Jag förstår inte vad någon kan ha sagt eller reagerat på som du har skrivit här.... men det är ju ditt beslut hur du vill göra. Men ville bara säga att jag tycker du ska fortsätta :) kram
SvaraRadera