Ett pass som kallas mumma!

Igår va vi in i ridhuset för första gången. De va alltså första gången han åkte transport sen sin 90 mils långa resa upp. Han sköte sig så exemplariskt så de finns inte. Han tvekade lite med att gå in men efter att jag gjorde halt klappade honom på halsen och sa : Vi ska ju bara åka och träna, vi kommer hem sen.
Då gick han in direkt, haha även min sambo tyckte de va lite små kul, som att han lyssnade på vad jag sa.

Han är otroligt lugn att både lasta och lasta av. Är ju van en Bavvan som är väldigt ivrig så de blev en omställning att ha en häst som står kvar tills du säger till att han får backa.

Vi kom iaf till ridhuset och gjorde iordning honom i gäststallet. Han brydde sig inte ett dugg om att va på ett nytt ställe utan stod som om ingenting. Kommer nog vara enkelt att åka på meeting med honom :)
Kom in till ridhuset och vi promenerade ca 7 minuter för att vara exakt, innan jag klev upp.
Skrittade fram lite till på långtygel, sen började jag korta tyglarna och jobba honom på volt. Man måste ta chansen när man får den! Fick även se mig själv i spegeln, HAHA! Nog är jag liten alltid, men jag tycker att jag sitter bra på honom trots min längd. De kan självklart bli bättre men de ser bra ut.

Jobbade med tagenbakdel på volten, lite förvänd sluta bara för att få in bakbenen mer. Nu när jag hade speglar så såg jag att han går bakom. De har ju varit min känsla under ritterna, dock svårt att se eller veta vad hur man ska korrigera när man inte ser själv hur de ser ut.

Så jag jobbade med att lyfta upp huvuet på honom, svaret sitter ju egentligen i att han är svag i baken, när han blir stark i den så kommer formen inte va några problem.
Travade lite skänkelvikningar från hörn till hörn, MYCKET trevliga!
Gjorde lite öppnor, för att på mitten av långsidan gå in på en volt och gå ur en sluta. Gjorde detta några gånger och han va jätte fin. Nu när man fick ha speglarna ser man också va trevligt han rör sig. Han är verkligen jätte fin. Jag är lyckligt lottad som har fått hem denna underbara.

Galoppen va helt ok, de är ju jätte jobbigt för honom. Men nu hade jag han hos mig redan från början.

Vi tog en av våra alla skrittpauser och fick besök av en tjej på klubben som heter Lina. Hon frågade lite och tittade lite, sen blev de som en liten träning i ca 15 minuter. Hon gav mig tips och va på direkt han gick bakom och jag fick en bättre känsla av hur jag ska göra för att kolla av så att han inte går bakom.

Hon sa att han va stor och stilig, rörde sig trevligt och hade en bra högrestnacke :)

De känns verkligen som att de kan bli något bra av de här.