Blandade känslor

Efter Erica träningen har jag blandade känslor. Jag har valt att pröva olika metoders träning på Walle då jag vill hitta av det rätta. Och efter Ericas träning igår går tankarna rätt så ivrigt.
För att förklara mina tankar så måste jag gå tillbaka till mitt tänk från att jag bytte stall.

När jag och Walle flyttade till det privata stallet nära ridskolan hade jag ett upplägg, en tanke och ett mål. Vilket man kan läsa om på tidigare inlägg. Jag fick själv läsa om dessa inlägg efter träningen och fundera över vad jag har gjort och hur jag har tänkt.

Jag och Walle har kommit långt, men som vanligt blir jag för ivrig och går flera steg för fort fram och då faller vi tillbaka ännu mer. Jag orkar inte riktigt förklara mer än att jag har beslutat mig för att backa bandet ännu mer. Gå tillbaka till min tanke och min plan. Min häst - min känsla.

Walle är 11 år på papper, han har under sina år fått lära sig mycket och han kan mycket. Men vad hjälper det då ridningen mellan momenten saknar grunder... ja det är som att rida en unghäst ibland. Balans och takt..

Jag var lite ledsen när jag gick från träningen. Det är jobbigt att veta hur mycket jobb det är och jag har inte pengarna för att kunna åka in och träna i stan. Nu får vi fler tränare till klubben men som det känns nu kan jag inte blanda in fler i min hjärna. Jag måste inse att jag besitter kunskap och erfarenhet som gör att jag inte behöver tro att jag inte kan fixa det och lyssna på min egna känsla.

Hade det inte varit för att Walle ger tillbaka så mycket hade jag nog gett upp helt. Hade jag pengarna hade han fått åka till en beridare. Men det har jag inte.. För visst det skulle vara väldigt skönt att få honom "fixad". Vi är långt ifrån klara men jag vet att det kommer bli så bra när det blir bra! Och som sagt Walle ger så mycket kärlek och tacksamhet tillbaka varenda dag i stallet. Vilket gör att jag inte kan ge upp det här. Men självklart tycker jag att det är jobbigt.

Maj 2013

Ikväll är det dags

Det var över en månad sen jag skrev något här. Men lite uppdatering ska ni och jag själv få :)

Jag fick som sagt en medryttare på honom som har varit och är fantastisk. Vi har även fått en fin relation till varandra och pratar ibland flera gånger per dag. Man skulle kunna säga att tack vare henne har jag haft någon att bolla idéer angående Walle hur vi ska jobba honom och vad vi ska fokusera på. Första veckorna i september då hon började så beslutade vi oss om samma sak jag gjorde innan, att han skulle vara ganska kravlös ute och avsluta på banan ifall att han fick sina psyko utbrott.

Jag har tränat för en ny tränare, en tjej som jag själv har tävlat mot och många skulle säkert tycka det var konstigt att man inte tränar för någon som har "gjort" mer i sina hästdagar osv. Men jag behöver goda ögon som kan hjälpa oss med grunder och få oss starka där innan jag ens vill börja tänka på alla rörelser. Vilket har varit toppen. Jag har ridit för henne en gång och min medryttare en gång. Vi båda är super nöjd. Hon är det vi behöver just nu och jag är tacksam för att hon finns och vill hjälpa oss.
Sen med tiden kanske vi inte tycker att det ger på samma sätt men det får vi ta då. Alla ögon är just nu för mig väldigt värda!

Har även börjat hoppträna min kuse. Han är lika speedad varenda gång. Ska byta bett nu då han har visat sig bli väldigt på nu när han har kondition och mer styrka.

Jag har varit utomlands en vecka. Riktigt skönt! Så då har Walle varit i Sandras händer. Vilket har fungerat kanon. Hon fick hoppträna och dressyrträna medan jag var borta. Hade det varit för några år sedan hade jag sagt nej. Bara jag ska träna osv. Men jag vill att han ska hållas igång hela tiden och då är det bara bra för Sandra att hon tränar istället för mig och få ännu mer knappar på honom.
Under tiden jag var borta så hade vi sagt att vi skulle börja med uteritterna igen nu när han är i bättre kondition. Sandra hade fått ett tips av en annan i stallet om vad vi kan göra när han börjar med sina grejer ute. Vilket hon snappade åt sig och det har tydligen fungerat. Jag prövade första gången igår och jag kan väl säga att fortsätter det så här så kommer han inte att vara ett problem ute längre.
Att en sån liten "manöver" var så svår att komma på själv. Men man blir lätt hemmablind.

Ikväll är det dags för första Erica träningen!! Jag är peppad! Har inte tränat för henne sen i maj så jag hoppas hoppas att hon ser skillnad och det jobb som jag och Sandra har lagt ned på honom :)